Taxasida

stjärnstarr

Carex echinata

Murray

stjärnstarr är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Katarina Stenman
Översikt
Översikt

stjärnstarr är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • stjärnstarr
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Carex echinata
Vetenskapligt namn, fullständig form
Carex echinata Murray
Svenskt namn
stjärnstarr
icelandic
Ígulstör
norwegianBokmal
stjernestarr
norwegianNynorsk
stjernestorr
Finskt namn
tähtisara
finlandSwedish
stjärnstarr
Danskt namn
Stjerne-star
Foton
Katarina Stenman
Grundskatan, Lövånger 2019-07-20
Anders Delin
Gröntjärn, Ljusdal 2012-07-23
Anders Delin
Gröntjärn, Ljusdal 2012-07-23
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2011-06-11
Ingemar Gustafsson
Nässjö 2020-06-03
Katarina Stenman
Grundskatan, Lövånger 2019-07-20
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Allmän

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Stjärnstarr är ursprunglig men kulturgynnad. Den växer huvudsakligen i fuktiga och näringsfattiga miljöer - fattigkärr, fuktängar, fukthedar, sumpskogar, sötvattensstränder, skogs- och myrdiken, körvägar och stigar.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Vanlig växt i kärr, fukt- och friskängar, förr även i slåtterängar (Broddeson). Noterad i källflöden, skogskärr, skvattramtallskog, bäckar, diken, barktipp etc.

”Var. oligantha Callmé in Deutsch. Bot. Monatschr. 1888”

Askersund Lerbäck Fåglamossen 1889 R. Sernander (UPS).

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Utbredd i hela landskapet men sällsyntare i det VNV inlandet, särskilt i de mest kalkpåverkade delarna där förhållandevis få fynd gjorts. I socknarna Edsele-Tåsjö är följande lokaler kända:

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833)

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

452 Carex echinata Murr.

Syn.: C. stellulata Good.

This species belongs to a taxonomically complicated group of taxa, which together have an almost circumpolar distribution. C. echinata s. str. occurs in Europe and adjacent parts of Africa and Asia and also in eastern N. America, thus being an amphiatlantic plant (Hultén, Amphi-atl., p. 140 and map 122). Lower taxa of C. echinata or closely related taxa occur in W., C. and E. Asia, through N. America and in Australia and New Zealand, as a native plant. Thus, it belongs to the bipolar plants (Du Rietz in Acta phyt. Suec. 13/1940, p. 215). The mapping (partly from Meusel et al. 1965, p. 68) is preliminary.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Stjärnstarr växer på fuktig eller våt mark. Den förekommer i de flesta typer av kärr (ej i de starkt kalkpåverkade); i käll- och översilningskärr kan den vara dominerande. Vidare finns den i våt eller fuktig, lågväxt ängs- och betesmark, i sumpskog samt vid stränder. Exempel på biotoper i kulturmiljö är skogsvägar, hyggen, fuktig betesmark, diken och gamla torvtäkter.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Stjärnstarr växer på våt och kalkfattig mark i sumpskogar med klibbal, glasbjörk eller gran; sällsynt i skogar med ädla lövträd. Arten ses även i skogskärr, gärna på tuvor med vitmossor Sphagnum sp., i fukthålor, tuviga och svagt hävdade betesmarker, utmed bäckar och skogsvägar. Efter röjningar vid Blårör, Köping sn, dök stjärnstarr upp i den fuktiga betesmarken. Vid norra delen av schäferiängen, Ottenby i Ås sn, växer den i kanten av den stora slåtterängen (se primäruppgifter ovan).

Då stjärnstarr föredrar kalkfattig mark är utbredningen på Öland inskränkt till de områden som uppfyller detta krav. Arten förekommer därför i de två nordligaste socknarna, Böda och Högby, samt nedanför landborgen i de västliga socknarna Räpplinge, Högsrum, Glömminge och Algutsrum. Stjärnstarr har minskat beroende på den fortgående dränering som sker av landskapet och att kustnära områden bebyggts. Äldre lokaler kan också ha vuxit igen då skogsbetet numera i princip upphört. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Växer på sandmark i sumpskog, i skogskärr samt i källmyrar ofta nära vitmosstuvor. Arten är fåtalig på södra och nordöstra delarna av huvudön samt på västra Fårö. Johanssons (1897) ”Flerst. på sandområdena, mest på mellersta Gotl.” stämmer bra också i dag, även om arten är särskilt riklig på sandområdena på östra Fårö.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Stjärnstarr växer på frisk till blöt mark i öppna eller halvskuggiga lägen. Man finner den framför allt i ganska näringsfattiga miljöer, mycket ofta tillsammans med hundstarr, gråstarr och blåtåtel i fattigkärr, mosselaggar, vid mossgölar, i skogskärr och sumpskog samt vid vattensamlingar och fuktsvackor i hedmark, även i ytterskärgården. Ofta växer den också i mer kulturpräglade miljöer som vid dammar, i diken, på hyggen och längs körspår i skogsmark.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer i små tuvor på all slags blöt till fuktig mark, även i de allra fattigaste kärr och på våta ställen i magra hedar. Mycket vanlig i hela landskapet. 754 rutor (91 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Stjärnstarren växer i fattigkärr och fuktig, mager skogsmark, särskilt på stigar och bar jord. Arten har en stor, långlivad fröreserv och tillhör därför de tidigaste kolonisatörerna i diken, utmed skogsvägar och i körspår på fuktiga skogshyggen i barrskog.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Allmän i Uppland. 587 kartblad, 1570 kvadranter.
Almq. I skogstrakter allmän (särskilt västerut), även så på skärgårdens större öar; i Mälarsocknarna och yttre skärgården mer eller mindre sällsynt.
Stjärnstarr förekommer i sumpskogar, fattigkärr och i kanten av småmossar i hällmarkstallskog. Den växer även i små fuktstråk i skogar och på hyggen samt vid sjöstränder, i diken och i kanten av hällkar.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Stjärnstarr är en ursprunglig art. Den angavs som allmän i Gävletrakten vid 1800-talets mitt och även i landskapet som helhet vid förra sekelskiftet.
Stjärnstarren gynnas starkt av omrörning och skogsbruk. Den är därför mycket vanlig på fuktiga hyggen och växer gärna i vattenfyllda maskinspår, gropar och diken. Den finns också i stor mängd längs skogsvägarnas diken. Arten har också en påtaglig förkärlek till källor, sipperstråk och småbäckar. I sluten skog är fruktsättningen betydligt sparsammare än på öppen mark.
Stjärnstarren förekommer även i odlingslandskapet på magra fuktiga gräsmarker och i diken och ibland vid större sjöar och vattendrag. Arten är indifferent till kalk och undviker näringsrika marker. Inga fynd har gjorts på havsstränder eller i rent urbana miljöer.
Vanligaste följearter är blodrot (34%), kärrviol, glasbjörk, gråstarr, gran, hundstarr, knagglestarr och blåtåtel.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Att döma av stjärnstarrens förekomst på stigar, vägar, körspår och i diken i skogen är den en fröbanksväxt. Kanske var fröbanken också orsak till att den var en av de första att etablera sig på ett delta av sand i en bäckmynning, upplagt av höga flöden ett par år tidigare.

Unga bladrosetter, som ska blomma nästa år, övervintrar gröna. Stjärnstarr blommar sent i förhållande till många andra starrarter, med de första blommorna i ekorrbärets tid. I mjölkens tid finns omogen frukt.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Stjärnstarr är ett vanligt inslag på de småmyrar som finns insprängda i skogsmarken. I öster är stjärnstarr en karaktärsart på kustnära, artfattiga, små sluttningsmyrar i höjdlägen på bergssidor. Den ses då ofta med hundstarr C. nigra, kärrviol Viola palustris och slåtterblomma Parnassia palustris. På större myrar växer den framförallt i kantzonen, då främst på fastmattor i fattigkärr. Arten anses vara sällsynt på kalkrik mark, men den är flera gånger funnen i kanten av rikkärren i nordvästra Borgsjö (t.ex. Fällåsmyra). I skog – främst barrskog – finns den på vitmossfläckar i näringsfattiga sumpskogar och i sanka bäckkanter. Någon gång är den även funnen i alkärr som i Hässjö. Man kan också finna stjärnstarr på sumpiga skogssjöstränder – även på reglerade stränder (t.ex. Åsjöarna i Hässjö) – och vid bäckmynningar i havet, som på Åstön i Tynderö. Stjärnstarren gynnas av störningar och växer gärna på stigar eller gamla basvägar över myrar och sankmarker, ofta just i övergången mot fastmarken. Idag är den också rätt vanlig i nygjorda skogsbilvägsdiken. Ibland står den i gamla odlingsdiken i skogsbygder och kan t.o.m. ses i fuktdrag i vallar som på nordvästra Åstön i Tynderö.