
spädnarv
Arenaria leptoclados
spädnarv är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

spädnarv är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
- spädnarv



Inga nycklar finns för detta taxon.
Blekinges Flora
Troligen tillfälligt inkommen.
Floran i Skåne.
Status: bofast; möjligen en sentida inkomling men detta kan ej säkert avgöras emedan arten först i senare tid uppmärksammats.
Förändring och hot: svårbedömt då arten förr liksom nu är otillräckligt eftersökt men totalt föreligger 44 äldre uppgifter (se vidare KAO & TTy 2001a). Nationellt rödlistad (CR).
Kommentar: B, granskare TKa, BJo och KAO.
Ölands flora
Spädnarv härstammar från Centraleuropa och Medelhavsområdet. Den är inkommen till Sverige under andra hälften av 1800-talet. Spädnarv växer på torr, sandig mark med för övrigt gles vegetation. På Öland är spädnarv funnen i sandiga åkrar, som ogräs i trädgård och på havsstränder. I övriga Sverige finns aktuella fynd från Skåne där den växer på grusplaner, sandiga stigar och lokaler av ruderatkaraktär.
Spädnarv är mycket ovanlig men kan vara förbisedd. Den är funnen på en lokal under inventeringen och en lokal 1992.
Spädnarv ansågs förr som en underart av sandnarv A. serpyllifolia. Den påminner något om en minivariant av brudslöja Gypsophila paniculata med sina tunna men rikt förgrenade plantor som kan bli upp till 25 cm höga. Från sandnarv skiljs den främst på kapseln som är konisk med nästan parallella och tunna väggar som lätt trycks ihop utan att spricka. Fröna mäter 0,3–0,4 mm och har låga utskott. Sandnarv har en päronformad och tjockväggig kapsel som är svår att trycka ihop och som därför lätt spricker sönder. Fröna mäter ca 0,5 mm och har ganska höga utskott. Spädnarv är diploid 2n = 20 medan sandnarv är tetraploid 2n = 40 (Jonsell 2001).
Inkommen, bofast.
Gotlands flora
Uppgiven från Gotland av Hartman (1849 och följande upplagor) under namnet A. serpyllifolia β tenuior. Johansson (1897) uppgav spädnarv från Sundrealvaret och från Torsburgen (Hartmans lokal); Witte (1906) återgav Johanssons uppgift från Sundrealvaret. Som gotländsk uppgavs den (under namnet A. serpyllifolia ssp. leptoclados) i Gotlands Botaniska Förenings (1994) Förteckning över Gotlands kärlväxter. I arbetet med Flora Nordica visade sig dock alla granskade belägg vara sandnarv A. serpyllifolia. Petersson (1998) uppgav två belägg från UPS, bestämda som spädnarv. Dessa har dock underkänts vid senare granskning (B. Jonsell 2000).