snökrokus

Ny bofast art; odlad som prydnadsväxt och förvildad, sannolikt bofast på lokalerna. 

Status: ganska sällan odlad prydnadsväxt; lätt självsådd, etablerad och åtminstone på några lokaler bofast. Först uppgiven 1993 från Stoby (THm), men på några lokaler uppenbart etablerad sedan länge.
Förändring och hot: först i senaste tid etablerad och bofast.
Kommentar: B, granskare BeN och KAO.

Snökrokus kommer från sydöstra Europa och är ganska ny i odling. Den är tidigare och spädare än vårkrokus C. vernus; kalkbladen är smala och bleklila (de yttre nästan vita på utsidan). Den sprids lätt med frö även i sluten grässvål och räknas som bofast exempelvis på Gotland (B. G. Johansson 1998); i Småland finns den ännu kvar på de flesta nedan angivna lokaler. Tillräckligt lång tid har dock inte förflutit för att arten skall kunna anses bofast.

Snökrokus härstammar från bergsområden på Balkan. Den har funnits i odling sedan 1930-talet men blivit mer populär de senaste decennierna (Tyler 2012 a). Snökrokus sprider sig lätt med frön helst på lite friskare mark. Blomningen sker tidigt, redan i februari–mars, med en topp andra veckan i mars. Snökrokus är vanligt förekommande i vägkanter och kulturpåverkad gräsmark dit den spridit sig från närbelägna trädgårdar. Den ses på utkast och har etablerat sig i lövskogsdungar, hässlen och stenbrott. Snökrokus kan vara kvarstående på ödetomter och är funnen långt ut i ett hässle nära en gammal bosättning; den bedöms vara bofast på Öland.

Utbredningskartan visar att snökrokus är funnen i byar utmed västra och östra landsvägen samt vid de större tätorterna; norr om Borgholm glesnar fynden betydligt. Likt många andra vårblommande lökväxter har den en snabb ökning på Öland.

De flesta förekomsterna av snökrokus har ett enhetligt utseende med ljuslila kronflikar och ett vitt kronrör. Moderna sorter är mer mörklila och kan då förväxlas med småblommiga former av vårkrokus C. vernus. För korrekt bestämning kan man då behöva kontrollera rotknölen, som hos snökrokus har tunna fibrer i sin helhet som knappt korsar över, medan vårkrokus, speciellt mot basen, har grova fibrer.

Kulturflykting, bofast.

Förvildad, tillfällig.
Odlad växt spridd med frön i gräsmattor, där arten ursprungligen planterats. Artens odlingshistoria på ön redovisas av Johansson (1998). Den blommar tidigt och vissnar snabbt ner; troligen är den underrapporterad.

Odlad prydnadsväxt från Sydosteuropa. Tillfälligt utkommen.

Prydnadsväxt från sydöstra Europa. Odlas rätt allmänt och förvildas med trädgårdsavfall och tippad jord, fröspridning lokalt utanför trädgårdar kan också förekomma. Påträffas oftast som kvarstående efter odling.