snödroppe

Har i Västmanland mycket ringa benägenhet växa utanför de gräsmattor eller land, där den från början planterades:
Mälarområdet: Arboga Ellholmsparken, förvildad i några ex. 1976 (Löfgren).
Skogslåglandet: Sala Väsby 1836 (Sillén, LD)†. Skuggan, parkartad ödeträdgård, tämligen riklig (fröspridd, myrmekokor) 1978(!).

Snödroppe är en allmänt odlad prydnadsväxt som mera sällan förvildas. Den kan dock under lång tid hålla sig kvar på ödetomter.

Arten är inhemsk i mellersta Europa.

Prydnadsväxt som odlats i trädgårdar i Sverige sedan 1780-talet.

Ny bofast art. Odlad som prydnadsväxt och kvarstående eller förvildad t.ex. kring gårdar och på vägrenar; sannolikt etablerad på flera ställen.

Status: ofta odlad prydnadsväxt; ofta förvildad och lokalt fullständigt naturaliserad även om spridningen troligen huvudsakligen är vegetativ. Först uppgiven 1832 från Lund (Hartm 1832), men odlad sedan början av 1600-talet (KLun 2007).
Förändring och hot: först i senaste tid betraktad som etablerad och bofast även om enstaka bofasta förekomster torde ha funnits länge.
Kommentar: kulturformer med fyllda blommor eller varierande gröntecknade kronblad ses ibland förvildade.

Snödroppe är en välkänd art, som bäst skiljs från de båda föregående genom sina smalt jämnbreda blad. Den är ursprunglig i större delen av Europa, dock inte i Norden. Som prydnadsväxt är den gammal – den odlades i prästgårdsträdgården i Älmhult Stenbrohult i början av 1700-talet (Linné ms 1732 under namnet Galanthus, på svenska Galantheer) och var i mitten av 1800-talet, liksom nu, allmänt odlad i Småland (Scheutz 1864). Arten står ofta kvar vid ödetorp, i gamla trädgårdar och i parkgräsmattor. Den sprids utanför tomter och på betesmarker samt i snår och bryn. På fuktig och mullrik jord förökar sig arten ofta starkt med hjälp av sidolökar.

Snödroppe är ursprunglig i södra Europa och Turkiet. Den har funnits länge i odling och förekommer förvildad i en stor del av Europa. I Sverige är den känd som odlad sedan 1600-talet och den förvildas lätt på halvskuggig, något frisk och mullrik mark; spridningen sker främst vegetativt genom avknoppning av smålökar varför den kan bilda täta bestånd.

På Öland är snödroppe den art i släktet som man ser förvildad i större mängd i vägkanter, snårmarker eller kvarstående vid ödetorp. Den växer också i glesare lövdungar och tallskogar, betesmarker, åkerrenar, gamla sandtag och som utkast. Vid några gamla husruiner i Mittlandet har den kontinuitet sedan minst 100 år tillbaka och förefaller på dessa lokaler fortfarande vara livskraftig och vital.

Snödroppe är vanlig och spridd över större delen av Öland men saknas på Stora Alvaret. Speciellt söder om Borgholm, utmed västra och östra landsvägen, löper ett pärlband av observationer. Snödroppe bedöms som bofast på Öland.

Snödroppe känns igen på sina jämnbreda, blågröna och matta blad som är smalare än hos turkisk snödroppe G. elwesii (4–9 mm respektive 9–20 mm breda). Nertill är bladen som unga något tillbakavikta (ca 0,2 mm) något som helt saknas hos turkisk snödroppe. De inre kalkbladen har en V-formad, grön fläck endast mot spetsen; på kalkbladens insida löper flera, gröna band. Ganska ofta ses fyllda former där ståndarna är omvandlade till en krans av flera inre kalkblad (f. pleniflorus). Från inventeringen finns ett drygt 30-tal fynd av fylld snödroppe. Sällan ses plantor där fläckarna på kalkbladen och fruktämnet är gula (var. lutescens), det är noterat vid en handfull tillfällen.

Kulturflykting, bofast.

Förvildad, bofast.
Främst spridd på kyrkogårdar och i dessas närhet; enstaka fynd i trädgårdskanter och vägkanter samt på skräphögar, även i lövdungar. Arten är troligen underskattad p.g.a. att den blommar och vissnar tidigt.

Ofta odlad prydnadsväxt, förvildad i gräsmattor i parker och på kyrkogårdar samt i skogsbryn och på vägkanter.

Snödroppen är en gammaldags trädgårdsväxt som ofta står kvar i övergivna trädgårdar och ibland kommer ut med trädgårdsavfall. På några platser, t.ex. i Nacka vid Lilla Nyckelviken och vid Nacka gård, finns förvildade massförekomster i park- och lundmiljöer. Numera är turkisk snödroppe – G. elwesii den vanligaste arten i lökfirmornas sortiment. Ingen rapport om förvildning av denna har kommit in, vilket kan bero på förbiseende.

Syd- och mellaneuropeisk art som odlas allmänt som prydnadsväxt. 
Snödroppe påträffas förvildad på och kring kyrkogårdar, vid ödetorp och ödetomter, i gårdsmiljöer och som utkast från trädgårdar. Kan även sprida sig till mera naturliga miljöer som lundar och lövsnår.