smalbladig lungört

Smalbladig lungört är troligen ursprunglig. Den växte på gräsytor i ett område med mycket små åkrar omgivna av ekbuskar. När marken på 1960-talet omfördes till betesvallar, dog den sällsynta örten ut. Arten lär också ha funnits vid Lunnatorp i samma trakt (Hugo Andersson i brev till KG 1986).

Smalbladig lungört är en torrängsart med förekomster i Skåne, Småland och Västergötland.

1544 Pulmonaria angustifolia L.

This species is mainly restricted to C. and E. Europe. The distribution of the closely related P. visianii Degen & Lengyel in the Alps and P. longifolia (Bast.) Boreau in W. Europe is tentatively marked on the map. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 367.

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: sammanlagt uppgiven från 10 lokaler i äldre tid, men förutom på ovannämnda ej sedd efter 1920. Populationen på Kungsmarken hade vid mitten av 1900-talet krympt till ett fåtal individ men har därefter förstärkts genom inplantering och spontan förökning så att den de senaste årtiondena bestått av 100–200 individ (se vidare KAO 2004). Nationellt rödlistad (EN) och fridlyst.

Smalbladig lungört växer på torr eller frisk mulljord, särskilt i sydvända sluttningar av grusåsar. Den uppträder i artrika ängar och i gles lövskog, ofta med hassel samt ek eller andra ädla lövträd. Arten gynnas av sen slåtter eller sent bete. Den uthärdar måttlig igenväxning och kan på torr mark stå kvar länge efter upphörd hävd.
Funnen i 14 rutor; tidigare uppgifter från 19 rutor. Ganska sällsynt i övre Emådalen med bidalar, i övrigt mycket sällsynt. – Ursprunglig.
Smalbladig lungört har försvunnit från många lokaler, särskilt i södra Småland. Även kring Emån har arten minskat men här har å andra sidan flera tidigare okända lokaler upptäckts. Den hotas av intensivt bete, stark igenväxning och gödsling. Arten kräver viss ljustillgång och på skuggiga lokaler skulle en lätt gallring av trädskiktet sannolikt vara gynnsam.
Arten är nationellt rödlistad och betecknas som starkt hotad (Gärdenfors 2005).

Ursprunglig, växer på torr, naturlig gräsmark på åsar och backar i svagt hävdade betesmarker och igenväxta hagar, på ogödslade åkerholmar, breda åkerrenar och torra gräsmarksrester. Tillhör den s.k. stäppängen, som oftast finns inom samma gärde som åkern och som traditionellt hävdats med sen slåtter eller sent bete när skörden på åkrarna bärgats. Kalkgynnad, missgynnad av bete, kan fördra måttlig beskuggning och tål måttlig igenväxning. Minskande och hotas av att lokaler överförs till betesmark, gödslas eller växer igen starkt. Nationellt hotad art (VU sårbar) med större delen av landets förekomster i landskapet. Mindre vanlig till sällsynt på Falbygden och i Ätradalen, mycket sällsynt i övrigt. 123 lokaler i 30 rutor (3 %).