Taxasida

skogssäv

Scirpus sylvaticus

L.

skogssäv är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

skogssäv är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • skogssäv
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Scirpus sylvaticus
Vetenskapligt namn, fullständig form
Scirpus sylvaticus L.
Svenskt namn
skogssäv
norwegianBokmal
skogsivaks
norwegianNynorsk
skogsivaks
Finskt namn
korpikaisla
finlandSwedish
skogssäv
Danskt namn
Skov-kogleaks
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2012-06-16
Patrik Engström
Stenhamra, Ekerö kommun 2023-06-19
Patrik Engström
Stenhamra, Ekerö kommun 2023-06-19
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Skogssäv är ursprunglig men kulturgynnad. Den växer i täta och ibland vidsträckta bestånd utmed bäckar och åar, i alkärr och i fuktsvackor i lövskogar och naturbetesmarker samt i diken och vägkanter. Arten gynnas av finkornigt underlag och rörligt markvatten.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Allmän-tämligen allmän.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Arten uppgavs först av Jonasson & Jonasson (1973) från Linsell: Linsellborren (16E 8a).

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Kärr- och fuktängsväxt, täml. allm.–allm. i hela området utom i näringsfattiga mossar och barrskogar. Utanför stränder av sjöar och vattendrag växer skogssäv i dike, skogsbäck, kärr, sumpskog, fuktäng m.m.

I bäckdalen N om Mårsäter i Hammar växte väldiga mängder 1991. Ett ymn. bestånd om 900 m² noterades V om Slätten på Kränglan i Hovsta 1995 tillsammans med snår av klibbal och Salix. I Götlunda finns flera jättebestånd i alkärr vid Hjälmarstranden.

Flertusenåriga lämningar av växten är samlade vid Ekebymossen i Kumla (L. von Post 1925).

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Spridd i hela landskapet, vanlig inte minst vid de nordliga skogsälvarna, men ej känd längst i NV, ej heller på skärgårdsöarna.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Allmän upp till Övre Bergslagen. Där åtminstone tämligen allmän, främst knuten till lågområden med gynnsamma markbetingelser. Utbredningstyp: U.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

387 Scirpus silvaticus L.

This Eurasiatic species is insufficiently known in large parts of Asia. The E. Asiatic population is distinguished as var. maximowiczii Regel or S. orientalis Ohwi. Closely related species occur in N. America, viz. S. expansus Fem. in the east, S. microcarpus Presl in the west and northwest and probably Kamchatka and S. rubrotinctus Fem. in the eastern and central states (Fernald, Manual 1950, p. 273). All these taxa together have a circumpolar distribution (Hultén, Circumpol. I, p. 176 and map 158). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 60.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: minskning med 16–30 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Skogssäv växer oftast på våt eller fuktig, finkornig mineraljord. Den påträffas öppet, i lövskog eller i granskog vid källor och i källpåverkade sluttningar, i bäckdalar, raviner och lövkärr samt vid bäckar och åar. Inte sällan bildar den stora och ensartade bestånd. Arten trivs också i dammar, diken och vägskärningar. Någon gång kan den påträffas på skräpmark.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Skogssäv är mycket sällsynt på Öland med endast en känd lokal. Den växer fortfarande i ett källflöde och sumpskog strax väster om Ancylusvallen, Vickleby sn, där Sterner fann den 1911. Ytterligare ett bestånd med skogssäv upptäcktes under inventeringen ca 300 m längre norrut.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Denna art föreligger i form av två kollekter, dels från Visby 1855 (O.L. Jonsson i GB conf. E. Ljungstrand 2012) samt utan lokal och årtal (Björklund i S). Uppgifterna beror troligen på etikettförväxling eller liknande. Arten nämns ej i Johansson (1897).

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Skogssäv växer i fuktig till blöt skogsmark, både i löv-, bland- och granskogar, helst i raviner, utefter bäckar, källdråg och i sluttningar. Man finner den också mera öppet utefter vattendrag i fuktängar och gamla slåttermader. Allra vanligast är den kanske i diken och i igenväxande fuktiga gräsmarker, där gärna tillsammans med älggräs och strandlysing.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer på blöt till fuktig, mullrik mark längs bäckar och åar, i källpåverkade dråg i raviner och ådalar, i alkärr och fuktiga dråg i lövskogar och rika granskogar, ibland längs diken och kanaler. Vanlig i större delen av landskapet, saknas eller är sällsynt i magra skogstrakter och på Kålland. 554 rutor (67 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Skogssäv bildar ofta vidsträckta rena bestånd i olika typer av löv- och blandsumpskogar, gärna i alkärr. Dessutom finner man den ofta i källmyrar och i ohävdade näringsrika gräsmarker, men den saknas på sjöstränder. Skogssäven gynnas av tillfälliga störningar och är vanlig i diken, på vägslänter och vid körspår på fuktig skogsmark.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Allmän i Uppland som helhet, men ovanlig i den centrala och sydvästra delen samt i det nordöstra kustområdet; saknas på Gräsö. 499 kartblad, 1495 kvadranter.
Almq. På fastlandet mestadels spridd; i Heby tämligen allmän.
Skogssäv växer på fuktig mark i skogslandskapet. Den förekommer i sumpskogar, på fuktängar utan hävd, i bäckdalar, diken och på å- och dammkanter.
På grund av att de små skogsinägorna inte längre slås eller betas har skogssäv ökat.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Skogssäven är en ursprunglig art som uppgavs förekomma flerstädes i Gävletrakten 1863. Arnell (1924b) angav den som tämligen allmän i landskapet. Växten har expanderat starkt sedan skogsbete och slåtter upphört.
Skogssäven är också vanlig vid näringsrikare stränder. Särskilt omtyckta är bäckraviner, sandiga strandbrinkar och avsnörda meanderslingor men även sanka sjöstränder (gärna vid sänkta sjöar i odlingslandskapet) och strandvassar är vanliga växtplatser. Bestånd av skogssäv finns ofta i rikare sumpskog, som klibbalkärr och i gråal- och björksumpskog som ofta uppkommit på gamla fuktängar. Arten drar nytta av kalavverkning genom ökat ljus – kanske underlättar hjulspår och andra markskador nyetablering.
Den i särklass vanligaste följeväxten är älggräs (32%) följd av revsmörblomma, topplösa, kabbleka, kärrviol, vattenmåra, strandlysing, flädervänderot och grenrör. Skogssäven blommar samtidigt som linnea, topplösa och gul svärdslilja.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Skogssäv är en god kolonisatör. Den stora höstfloden 1985 lade upp en ny stor sandbank i en kurva i Galvån. Tolv år senare hade banken koloniserats av grenrör upptill och norrlandsstarr, mannagräs och skogssäv nertill. De flesta före­komster är dock troligen gamla, som de sumpskogsmiljöer arten föredrar.

Skogssäv blommar i ekorrbärets eller linneans tid, samtidigt med svärdslilja, säv och topplösa. Ståndarna kommer efter märkena. Under gynnsamma vintrar, med tjockt snötäcke, övervintrar de skott som ska blomma nästa år till största delen gröna, och sticker på våren glest utspridda upp över döda och tillplattade vegetationsrester. Andra vintrar behålls endast minimala delar av bladen gröna.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Skogssäv växer främst längs de större och näringsrikare vattendragen vid kusten och i dalgångarna. Den är mycket bunden till fina sediment och växer gärna i bäckar och åar som eroderar. Den koloniserar då i vattenlinjen. Mest typiskt står den på tidvis översvämmade sedimentbankar och deltaöar; i skogsområdena är den mer eller mindre bunden till svämjordar t.ex. i bäckdeltan. I mjäla- och lerområdena i älvarna och åarnas nedre lopp kan den bilda täta, kvävande bestånd i ravinmynningar och lugna bakvatten, edor. Den förekommer också vid näringsrika sjöar och tjärnar, men då helst vid in- och utloppen. Någon gång finns den även i gles vegetation mellan strandstenar. Den kan även stå ensam i kanten av tidvis vattenfyllda gropar i skogen. Vid havet ses den i strandnära kärr och vid sötvattensutlopp. I odlingsbygder påträffas den ofta i nygjorda vattenförande diken och grävda bäckar, och den etablerar sig snabbt i anlagda dammar. Skogssäv växer ofta solöppet, men kan stå skuggigt, t.ex. i djupt nedskurna bäckdalar.