Taxasida

skogskornell

Cornus sanguinea

L.

skogskornell är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

skogskornell är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • skogskornell
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Cornus sanguinea
Vetenskapligt namn, fullständig form
Cornus sanguinea L.
Svenskt namn
skogskornell
norwegianBokmal
villkornell
norwegianNynorsk
villkornell
Finskt namn
mustamarjakanukka
finlandSwedish
skogskornell
Danskt namn
Rød kornel
Foton
Patrik Engström
Stenhamra, Ekerö kommun 2010-06-20
Patrik Engström
Stenhamra, Ekerö kommun 2016-08-28
Patrik Engström
Stenhamra, Ekerö kommun 2016-08-28
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Skogskornell odlas och kan möjligen även förekomma spontan i Närkes kalktrakter. Ett 10-tal uppgifter utan belägg har inte kunnat bekräftas.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

[Odlad vid Johannisdals brunn i Köping enligt POST (1844) och vid Åholmens trädgård i Rytterne under 1700-talets slut (REUTERHOLM 1796). Förmodligen odlad (tillfälligt kvarstående?) också i Västerfärnebo: Hörnsjöfors kvarn 1953 (Nordin). Jag har själv på sistnämnda ställe inte iakttagit någon vildväxande Cornus-art under 1970-talet]

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1378 Cornus sanguinea L.

This species is restricted to Europe and parts of Asia Minor, lraq and Iran. Subsp. australis (Mey.) Jav. Occurs in SE. Europe and the last-mentioned parts of Asia. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 322.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Skogskornell är inte ursprunglig. Den är endast funnen som kvarstående eller förvildad, sannolikt från utkast. Arten är kalkgynnad och växer som ursprunglig i lundar och bryn i vissa delar av södra och mellersta Sverige.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art; även odlad som prydnadsbuske.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Larsson 1859.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: gammal och bofast men även ganska ofta odlad som prydnadbuske och mycket lätt förvildad.
Förändring och hot: ökning med mer än 75 %, sannolikt huvudsakligen till följd av fortgående odling och förvildning.
Kommentar: frekvensen kan vara något överskattad då en del uppgifter befaras bero på förväxling med den mindre uppmärksammade men troligen minst lika vanliga videkornell C. alba subsp. stolonifera.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Den andra tydligt spontana förekomsten i landskapet upptäcktes 1993 av Jörgen Josefsson. Den är belägen i Tranås Säby i Rubbans dalgång 1200 m SO Marken (7F6b 0113) och växer där rikligt i en blockig lövskogsbrant. Belägg finns i LD. – Tidigare, diffusa uppgifter om artens förekomst i häradet och socknen finns (se Osäkra uppgifter) men de gäller troligen andra, odlade förekomster.
Skogskornell är en sydlig och kalkberoende bryn- och lövskogsart som är vanlig på Öland och Gotland och har spridda förekomster i kalktrakter i flera sydsvenska landskap norrut till Sörmland. Dessutom odlas arten som prydnadsbuske (men långt mera sällan än rysk kornell och videkornell C. alba och C. sericea); från Småland är skogskornellen känd som odlad redan under tidigt 1800-tal. Som kvarstående eller förvildad har den samlats några gånger vid torpruiner, i grustag och i gles lövskog.
Funnen i 10 rutor; tidigare uppgifter från 1 ruta. Mycket sällsynt.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Skogskornell förekommer i större delen av Europa. I Sverige är den vanlig främst på Öland och Gotland; för övrigt ganska sällsynt i något kalkpåverkade områden i södra halvan av landet.

Skogskornell växer på torr–frisk, kalkrik mark i solöppna eller halvskuggiga lägen. Växtmiljöerna beskrivs som ädellövskog, blandskogar, betade hässlen och ibland tallskogar. Skogskornell hittas ofta i brynmiljöer, längs skogsvägar och åkerkanter där den växer nära stenmurarna. Kalkstensbranter utmed västra landborgen och karster är miljöer där den bedöms ha lång kontinuitet. Ibland är skogskornell tillfälligt funnen i ruderatmiljöer som jordtippar.

Skogskornell är vanlig på Öland och ett karakteristiskt inslag i Mittlandets ädellövskogar. Den växer rikligt längs västra landborgen där Linné noterade den (se ovan). På Stora Alvaret hittas den i mindre skogsdungar och vid några tillfällen i karst. Som tidigare är det glest med fynd på det skogfattiga sydöstra Öland. Norrut från Köping är skogskornell vanlig men längst uppe i norr, i Bödaskogarna, saknas den nästan helt. Skogskornell har till viss del gynnats av den förbuskning som skett av landskapet men någon större skillnad i utbredningen har inte konstaterats. I betesmarker kan den anta trädlika former.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Öppen till halvsluten miljö, främst i löv-skog: lövskogsbryn, lövridåer t.ex. mellan åkrar, lövbranter, buskage på häll, dikes- och åkerrenar; även barrskog på kalkmärgel, tallskog, myrkantskog, torrängar, hassellundar och betad hagmark. Oftast har arten antecknats i ängen. Skogskornell är tämligen allmän på Gotland men saknas inom delar av Fårö samt på Gotska Sandön. Även Johansson (1897) bedömde skogskornell som ”Täml. allm.”, så frekvensen har knappast förändrats sedan slutet av 1800-talet.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Skogskornell är en gammal, bofast art som växer på näringsrik mulljord, gärna i närheten av berg med basrika mineral eller på skaljord. Den förekommer framför allt nära kusten i den norra delen av Bohuslän. Arten odlas också och förvildas och kan påträffas på vägkanter och skräpmark lite varstans i landskapet. 

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer i hagar och i betesmarker, gles lövskog och bryn i rasbranter och klevar. Kalkgynnad och verkar kräva lång vegetationsperiod. Mindre vanlig till vanlig på Kinnekulle. Mindre vanlig på Nordbillingen och sällsynt på Falbygden i övrigt, på Halle- Hunneberg och vid Bölet i Karlsborg. 49 lokaler i 29 rutor (3 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Skogskornellen finns vild i Götaland och odlas ibland längre norrut i Sverige. Den sprids med fåglar och i Sörmland är den möjligen vild i naturliga bestånd i kalktrakter. Som förvildad växer den här och där i anslutning till bebyggelse. De naturliga bestånden i Sörmland finns i gles skogsmark i närheten av berg och hällar av urkalksten. Förekomsterna är de nordligaste spontana i landet. Även om dessa förekomster ligger långt från bebyggelse kan det dock inte uteslutas att även de härstammar från odlade exemplar. Arten tycks emellertid inte vara vanlig i odling.

Europa, Västasien. I Sverige upp till Sörmland.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Vildväxande i södra Sverige, även odlad som prydnadsbuske. Kvarstående på ödetomter, men även naturaliserad i hagmarksartad miljö och på vägkanter samt dessutom på soptippar och andra skräpmarker. 25 kartblad, 25 kvadranter.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Skogskornell har uppgivits en gång, från Söderhamn Söderhamn Klossdammen, 67986 15678, en liten buske i blandskog, troligen kvarstående 2005 (Ågren 2006), men belägg saknas.]