skogsknipprot

543 Epipactis helleborine (L.) Crantz

Syn.: Helleborine latifolia (L.) Moench

This widespread species occurs in most of Europe (except N) and in large parts of W., C. and E. Asia (towards the south montane). The E. Asiatic population has been distinguished as E. papillosa Franch. & Sav. (Ohwi, Fl. Jap., p. 334). The species has been introduced and naturalized in America, mainly in the eastem part.

Skogsknipprot är nästan bunden till kalkrika miljöer i asklundar, vid brott, vägkanter, varp, rödfyrkullar, brandplatser m.m. Vid Grytsäter i Latorpområdet i Tysslinge ses stora bestånd än idag, exempelvis ett om 218 ex. vid Hagby 1998. Därifrån flyttades den in i en trädgård 1926 för odling (Broddeson ms).

Den kulturgynnade skogsknipproten är troligen inte ursprunglig i området. Ståndorterna framgår av lokalförteckningen nedan.

Gammal bofast art. 

Regelbunden i många kalkområden. Utanför dem några få fynd, så gott som uteslutande i Mälarområdet, senast 1928. Utbredningstyp: Kalk (som antropokor fdS10).

Myrin 1832.

Sydväxtberg på hyllor och skogklädda avsatser, även i öppet vittringsgrus och fuktig granskog på bergsplatå. Endast på lättvittrat underlag av diabas eller grönsten. Samtliga lokaler redovisade av Mascher (1978a). - 5 (2).

I Småland växer skogsknipprot oftast i gles, torr barrskog på grus eller stenig, grovkornig morän. Mera sällan anträffas växten på svagt fuktig och näringsrik mark, t.ex. i blockiga raviner eller sydvända lövsluttningar med hassel, någon gång rentav i fuktstråk i bördig skog. Den uppträder gärna på störd mark, t.ex. vägkanter, banvallar, timmeravlägg eller i högar med barrträdsbark. – Arten växer ofta tillsammans med purpurknipprot E. atrorubens inom den senare artens utbredningsområde.

Skogsknipprot är inte nationellt rödlistad men betraktas som hotad i Jönköpings, Kronobergs och Östergötlands län.

Skogsknipprot växer helst i halvskugga på frisk, gärna kalkrik mark i rikare löv- eller barrskogar, påfallande ofta även i hässlen. Den är främst rapporterad utmed skogsvägar, diken eller stigar; ibland ses den i gamla sandtag, åkerkanter och slåtterängar. Några gånger är den funnen växande solöppet i kalkrik sand. När ingrepp görs såsom röjningar i skogen eller tillskapande av cykelbanor kan den dyka upp som pionjärväxt.

Skogsknipprot följer i stort utbredningen av något rikare skogar på Öland. Liksom förr saknas den helt på det skogfattiga södra Öland. Förr hade den en fristad i de små skogsdungar som lämnats i det hårt brukade åkerlandskapet på sydvästra Öland. Idag har dessa dungar endera vuxit igen och blivit alltför täta eller avverkats och därmed har skogsknipprot försvunnit. Jämfört med Sterner (1938) ses en viss minskning i statistiska analyser (Frescalo).

Skogsknipprot är mångformig vilket antyds redan av Hylander (1966). I en artikel om knipprötter i Skåne beskrivs två underarter av skogsknipprot (Birkedal & Kreutz 2009). Tallknipprot subsp. orbicularis växer solöppet i glesa tallskogar på kalkrik grund. Blommorna är mer eller mindre grönvita–gulaktiga och blomningen sker redan i juli. Det nedre stjälkbladet saknar utdragen spets och är i stället avrundat. Dylika plantor har noterats bland annat på den gamla banvallen öster om Gårdby sandhed, Gårdby sn. Vanlig skogsknipprot subsp. helleborine har blommor med inslag av rött, den växer i mullrika skogar, har stjälkblad med utdragen spets och blommar senare (slutet juli–augusti). Denna beskrivning stämmer på de flesta skogsknipprötter som växer på Öland. Det återstår att visa om de iakttagna skillnaderna är reella eller betingade av olika växtmiljöer. Sällsynt kan skogsknipprot sakna klorofyll och förekomma i en helvit form (Klefbäck 2016).

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Skogsknipprot är en av Gotlands vanligaste orkidéer. Den växer i skuggig skogsmark och fuktiga ängar, men även öppet på (inte alltför torra) sandfält.

Skogsknipprot är mycket variabel. Staffan Rosvall (1976) redovisar flera olika former: En form med breda, mörkt gröna blad och brungröna blommor växer i skuggiga skogar eller i ängar under tät lövskugga. En ”sandfältsform” kan stå helt öppet i stark sol men föredrar ändå lite skugga från något träd. Den har smala, spetsiga övre blad, medan de nedre kan vara rännformiga med vågiga kanter. Blommorna är ljusare än ”skogsformens”. En tredje form med små äggrunda stjälkblad och ljusa lite större blommor kan ses i fuktig hagmark. En ytterligare form kan ha smala, gulgröna blad och små halvslutna blommor.

Skogsknipprot växer i frisk, mullrik och ofta skalförande jord i glesa skogar, som kan bestå av ädla och/eller triviala lövträd, tall och mer sällan gran. Arten kan även växa på överraskande, åtminstone till synes, fattig mark i anspråkslösa miljöer. Ett sådant udda fynd är i fuktig blåtåtelhed, ett annat i krattskog mycket nära havet. Skogsknipprot har trots att den fortfarande är sällsynt ökat kraftigt sedan förra inventeringen.

Skogsknipproten växer i örtrika skogar, både granskogar och lundar, vanligen öppna, men ibland mycket skuggiga som i slutna hässlen. Arten är tydligt kalkgynnad och växer gärna i bryn och på störd jord utefter skogsvägkanter, oftast fåtalig. Arten fanns troligen förr i slåtterängar eller deras utkanter. Den missgynnas starkt av bete och blir ofta avbetad av rådjur.

Skogsknipprot växer i kalkpåverkade örtrika skogar och lundar. Den uppträder ofta på kulturpåverkade lokaler som grustag, vägrenar, och ibland även igenväxande åkermark. På Färingsö har den noterats från gamla lertäkter.
Förändring + 17 %. – En kraftig ökning har skett inom de kustnära socknarna av norra och östra Uppland, medan utbredningsområdet däremot inte utvidgats i motsvarande grad. Ökar sannolikt i en begynnande igenväxningsfas.

Skogsknipproten är ursprunglig. Den anges förekomma flerstädes i Gävletraktens växter 1863 och fem lokalexempel ges. Arten är idogt rapporterad och minst 38 gamla växtplatser är kända. Den finns fortfarande kvar på eller i närheten av nästan alla de gamla fyndplatserna. Växten tycks varken ha ökat eller minskat.
Den i särklass vanligaste följearten är stenbär (54%, i skog 70%). Andra följearter med hög frekvens är piprör, blåsippa, gran, blodrot, lingon, blåbär, midsommarblomster, liljekonvalj och älggräs. Skogsknipproten blommar samtidigt som knärot, gulmåra, strandlysing och gullris. På öppen solexponerad mark sker blomningen mycket tidigare och kan börja redan under linneans blomning. Blomningen pågår flera veckor och en stor del av stjälkarna sätter frukt. Växten pollineras av getingar. Fruktställningen bildar en styv vinterståndare och ett temporärt frölager.

Skogsknipprotens livscykel i Hälsingland är på grund av artens sällsynthet föga studerad. Den blommar rikligt och tycks behålla sin gröna färg länge på hösten.

Skogsknipprot är en sydlig art, som i Hälsingland växer nära sin klimatiska gräns. I Söderhamnstrakten och på galtströmsdiabasen i Gnarp växer den liksom i sydligare landskap på bördig kalkrik mulljord i skog, ofta ganska mörkt, men i väster finns den bara på sluttningsmyr utan nämnvärt trädskikt, gärna i närheten av källor.

I Gnarp har skogsknipprot sin tätaste samling av lokaler och växer tillsammans med arter som skogsnycklar, tvåblad, getrams, trolldruva, blåsippa, lönn, tibast, torta och brudborste. I Söderhamn förekommer den bland annat på skalgrus med underviol som följeslagare. I väster växer den i rikkärrsvegetation med till exempel dvärglummer, tvåblad och gräs­ull, någon gång med tagelstarr. Där kan den på sina mycket glest utspridda lokaler vara mycket fåtalig.