skogsklocka

1751 Campanula cervicaria L.

This species occurs mainly from C. Europe through C. Russia and into S. Siberia. It has been favoured by farming and settlement. It may be extinct in Denmark.

Östlig växt som förr fanns i lövängar. Den växte i naturlig vegetation bland piprör på klippavsatser Ö om bäcken vid Klunkhyttan i Hidinge 1929 (Broddeson ms) och numera på glesvuxna kalkberg. I starkt påverkad vegetation finns den nu främst vid vägkanter intill hagar eller övergivna sådana. Den är ”ganska vanlig i ett Ö–V stråk strax N om Askersund mellan Multen och Vinnasjön” (Ekholm & Hallin 1980b) samt på flera andra ställen.

Skogsklocka är en ursprunglig men kulturgynnad art som inte är samlad eller rapporterad från landskapet sedan början av 1950-talet. – Ahlfvengren (1924): tämligen sällsynt i södra Halland.

Gammal bofast art.

Skogsklocka är nationellt rödlistad (Gärdenfors 2005).

Cirka 100; tämligen sällsynt-lokalt spridd med stora luckor i SÖ. och Ö. Västmanland och i Övre Bergslagen Sydöstlig-sydlig art, vars sammanhängande utbredning upphör på Övre Bergslagens nivå. Dock bofast i hela Nedre Bergslagen Utbredningsluckorna här och i Ö/SÖ torde främst bero på ofullbordad spridning. Ej lerskyende. Utbredningstyp: pS1.

Myrin 1832.

Bergsbrant. Miljö ej närmare känd. - 2 (2).

Skogsklocka förekommer främst i de centrala delarna av Europa med sin tyngdpunkt vidare österut till Baltikum, Ryssland och södra Sibirien. I Sverige växer den spritt upp till mellersta Norrland.

Skogsklocka ses i svagt hävdade och buskrika betesmarker, gärna på något kalkpåverkad mark. Den är en typisk brynväxt som växer i vägrenar, längs diken, skogsbryn och sällsynt även i åkerkanter. Växten är känslig för hårt bete och tidig slåtter. Skogsklocka är normalt tvåårig, första året bildas en karakteristisk bladrosett och efter blomningen dör plantan.

Skogsklocka växer främst inom Mittlandet och på delar av norra Öland, från Källa och söderut till Föra sn. Utbredningen visar att skogsklocka gått tillbaka främst i de västra socknarna, från Högsrum i norr till Resmo i söder. Däremot håller den ställningarna bättre på norra halvan av Öland där även nya lokaler hittats. Skogsklocka är en ljuskrävande växt där forna dagars extensiva skogsbete och ängsbruk passade den utmärkt. Idag när hävden har upphört och igenväxningen fortskrider försvinner växten. På några lokaler är alltför tidig vägkantsslåtter liksom ogräsbekämpning av åkerkanter ett hot mot dess fortsatta existens. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Gammal, bofast.

Ursprunglig? Utgången, senast sedd 1956.0
Arten har eftersökts i området senast 2012 utan positivt resultat (JP).

Skogsklocka växer i torr till frisk jord i ljusöppna skogsbryn, gärna utefter skogsvägar, på åkerrenar och i igenväxande odlings- eller betesmark. Arten är konkurrenssvag och växttäcket får inte vara helt slutet, om den skall kunna gro, och den gynnas därför av markstörning. Arten har aldrig varit vanlig i Bohuslän men har ändå minskat starkt sedan mitten på 1900-talet. På flera av de under inventeringen aktuella lokalerna är den numera utgången. Den rikaste lokalen svedjades för några år sedan med gott resultat. Igenväxning, skogsplantering och upphört skogsbete kan vara bidragande orsaker till tillbakagången.

Ursprunglig, växer på frisk till torr mark i ganska öppen, oftast blockig blandskog, i skogsbryn, vägskärningar och igenväxande hagar. Ganska ljuskrävande, gynnas av måttlig störning i markskiktet. Minskande på grund av tät igenväxning och gynnades troligen av skogsbete. Sällsynt, de flesta förekomsterna finns i Tiveden. 53 lokaler i 31 rutor (4 %).

Skogsklocka är beroende av årlig eller åtminstone ofta återkommande groning av frön. Många av plantorna kommer från nyligen mognade och spridda frön, men andra kommer från fröbanken, speciellt i vägkanter och vägdiken, när jord blottas i samband med vägunderhåll. Skogsklockan ses dock inte blomma på nygrävd jord, eftersom plantorna blommar tidigast på andra året. Frön sprider sig från de förvedade fröställningarna under minst två år i rad. Arten har en jämförelsevis liten fröbank i jorden (Ståhl 2005). En grävning kan resultera i att växttäcket under så lång tid förblir glest att flera generationer av plantor hinner komma upp. Genom ett etablerat gräshakmosstäcke kommer de inte upp, ej heller genom tjocka lager av dött växtmaterial. Förr i tiden var husdjurens tramp sannolikt viktigt för artens föryngring. De små plantor som bildas första året behåller sina blad gröna in i vintern, men vissa vintrar dödas bladen och ersätts av nya påföljande vår. Även plantor med 2–3 dm långa blad kan förlora dessa under vintern men skjuter snabbt nya. Blomställning utvecklas andra året eller något av de närmast följande, beroende på växtplatsens karaktär. Skogsklockan blommar samtidigt med skogsklöver och brudborste, i linneans tid. På en lokal kan vissa plantor ha ljusblå, och andra ha djupare blå blommor. Även mellan lokaler finns skillnader i ”medelfärg”. Plantorna är överblommade i mjölkens tid, och dör efter frösättningen. Rikligt med frö brukar bildas. Topparna av skogsklockans blomställningar betas ibland av kor och nya blommor kan utvecklas från stubben och blomma i höstfärgernas tid.