skär kattost

Gammal bofast art.

Inkommen med barlast, tillfällig. - 2 (2). 

(Hultén 1950.)

1306 Malva neglecta Wallr.

This species originates from Europe and W. Asia. It is adventive in several localities and introduced into the Sahara (Ahaggar, Tibesti), N. America and Australia.

Skär kattost är en gammal, kulturberoende art som växer vid bondgårdar, i trädgårdar, grönsaksodlingar, på utfyllnadsjord, vägkanter och avfallstippar. Den är ett- till tvåårig och ofta obeständig men på en del lokaler eller inom begränsade områden har den kunnat hålla sig kvar mycket länge. Se uppgifter från Hasslöv, Holm och Söndrum. Sannolikt kommer då och då nytt frö in med frövaror och andra trädgårdsprodukter.

Läke- och köksväxt känd i Sverige sedan omkr. 4 000 år. Den är starkt kulturberoende och gror ur markens fröbank genom påverkan från bete eller annan markomröring, ibland efter uppemot 100 år (Svensson & Wigren 1992). I Närke är den mkt sälls. eller förvunnen.

18; sällsynt och (åtminstone numera) sporadisk, huvudsakligen i Mälarområdet.

Den Wallska frekvensuppgifterna torde ha varit en överdrift (mest grundad på förhållandena inom kvarteret Kyrkbacken i Västerås, lokal 10?). Detsamma gäller TROIL. (1860) utsaga beträffande Västeråstrakten (tämligen allmän).

Skär kattost växer på frisk eller torr, lucker och kväverik, öppen jord, oftast i anslutning till gårdar med gammaldags djurhållning och gödselhantering. Den påträffas särskilt på gårdsplaner och vedbackar, vid hönsgårdar, i trädgårdsland och odlingar samt på skräpmark.

I de inre delarna av Småland har arten alltid varit ovanlig och delvis tillfällig; där förefaller den numera vara ännu något sällsyntare än förr. I stora delar av Kalmar län är den däremot fullt etablerad och verkar inte vara på tillbakagång. – Några belägg för att arten tidigare odlats i landskapet har vi inte.

Arten är inte nationellt rödlistad men betraktas som hotad i Jönköpings och Kronobergs län.

Skär kattost växer ofta gårdsnära på ladugårdsplaner, i bygator och hönsgårdar; speciellt den sistnämnda miljön var förr en viktig växtplats som erbjöd kväverik mark fri från konkurrerande vegetation. Den är vanlig i ruderatmiljöer som jorddeponier, stenhögar, gödselupplag och trädgårdstippar. Skär kattost uppträder också som åkerogräs, i betesmarker och då helst på kväverika partier där djurens tramp blottlagt marken. Påfallande ofta ses den i slitna gräsmattor och kan hittas på många av Ölands kyrkogårdar.

Skär kattost är än idag en vanlig växt som återfinns i nästan varenda öländsk by. På Stora Alvaret saknas den förutom några fynd på tippade jordhögar. I östra sjömarken växer den sällsynt på strandvallar och sandstränder. Skär kattost förefaller hävda sig väl på dagens Öland och klarar även att växa i de fodermajsåkrar som idag är ett vanligt inslag i odlingslandskapet.

Gammal kulturföljeslagare, bofast.

Gammal kulturföljeslagare.
Gödslade, öppna platser: gårdar, ladugårdsplaner, gårdsnära beten, utfodringsplatser, gräsmattor, ruderatmark, jord- och skräphögar samt soptippar. Angavs av Johansson (1897) som ”Täml. allm.”. Arten gick tillbaka på Gotland under 1900-talet, kanske beroende på minskad djurhållning samt ändrad, mer restriktiv gödselhantering under senare år.

Skär kattost är en gammal kulturföljeslagare, näringskrävande och något konkurrenssvag. Den växer på naken eller glest bevuxen jord vid gårdar och i trädgårdar, på vägkanter, jordhögar och tippar. Är ofta obeständig på enskilda lokaler men håller sig kvar i vissa trakter och uppvisar på så sätt en ojämn utbredning, även om den är vanligast vid kusten. Ibland kan man finna den i massförekomst på fågelgödslade öar. Arten har minskat under senare år, troligen på grund av uppsnyggning och asfaltering runt gårdar och i samhällen.

Skär kattost är en vanligen tvåårig ört som trivs på torr och solig, näringsrik mark vid uthusväggar, på gårdsplaner och gator, ibland i trädgårdsland eller på skräpplatser. Den är inkommen som förorening i köksväxt- och blomsterfrö, och spreds kanske också från odling när den användes som läkeväxt. I Stockholm där den ännu är vanlig fanns arten redan före 1700-talets mitt (Linné 1745b).

Europa, västra Asien. I Sverige spridd i Götaland och södra Svealand.