silverviol

1319 Viola alba Bess.

This species includes at least three subspecies (Fl. Eur. 2/1968, p. 272f.). It is restricted to S.C. and S. Europe and adjacent parts of Africa and Asia. It is thought to be native also in S. Sweden (Öland). The map may be partly incomplete. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 292.

Silverviol har i Norden en mycket begränsad utbredning och finns endast på Öland i Borgholmsområdet och de angränsande socknarna Räpplinge och Köping. Den anses numera som inkommen, troligen någon gång under andra halvan av 1800-talet. De närmaste förekomsterna finns i södra Polen.

Silverviol växer på frisk, något kalkrik mark i brynmiljöer som tidigt på våren värms upp av solen. Den föredrar att växa i skogsbryn av ädellövskog som gränsar till beteshagar, slåtterängar eller nära gångstigar som löper genom ädellövskog. Sällan växer den längre än ett par meter från den skyddande snårmarken samtidigt som den inte finns inne i själva ädellövskogen. Några äldre villaträdgårdar hyser silverviol; där föredrar den att växa i kanten av buskage men även längs grusgångar.

Silverviol har minskat under senare hälften av 1900-talet på grund av bebyggelse som spolierat flera rika bestånd. När området vid Åkerhagen i södra delen av Borgholm planlades försvann silverviol nästan helt från de gamla lokalerna. Även när dåvarande lasarettet i Borgholm byggdes om 1973 försvann rika lokaler. I dagsläget utgör fortsatt exploatering, igenväxning, alltför hårdhänt buskröjning och kemisk ogräsbekämpning hot mot silverviolen. Förr grävdes plantor upp för att planteras i trädgårdar, något som knappast förekommer idag. Silverviol har i dagsläget en klart minskande trend och är försvunnen från många av sina äldre lokaler. Eftersom lokalerna åtminstone förr var dolda på Artportalen ges inga exakta koordinater.

Silverviol kan förväxlas med vitblommiga plantor av luktviol V. odorata. Båda doftar gott och har långa, rotslående utlöpare. Silverviol skiljs på att den har långa hår på bladskaften, stipler som är lansettlika och en gulgrön kapsel (på Öland aldrig lilafärgad); luktviol har kortare hår på bladskaften, bredare stipler och kapslar som delvis är lilafärgade.

Silverviol hotas av att den lätt bildar hybrider med luktviol och buskviol V. hirta som ofta växer i samma miljöer och blommar samtidigt. Dessa hybridsvärmar är livskraftiga och sprider sig vegetativt och förefaller ibland vara fertila (Johansson 1992). Silverviol varierar mycket i blomningsfrekvens mellan åren och utan blommor är den svår att skilja från hybrider. Hybrider med silverviol kan variera mycket i utseende. En del har melerade blommor (ljusvioletta med mörkare streck), andra mycket ljust vitblåa blommor (som gammaldags skummjölk) eller vita blommor med lila inslag (ofta lila sporre). Notabelt är att söderut i Europa finns silverviol med violetta blommor, ibland även rödfärgade. I det första belägget från 1885 finns både plantor med anthocyanfärgade inslag och sådana som saknar det helt. Dagens kloner av det vi bedömer som silverviol saknar inslag av anthocyan.

Inkommen kulturflykting, bofast.