sandnarv

Se kustsandnarv Arenaria serpyllifolia subsp. lloydii och vanlig sandnarv Arenaria serpyllifolia subsp. serpyllifolia.

Gammal bofast art.

Spridd.

Sandnarv är sannolikt ursprunglig. I någorlunda naturlig miljö växer den ettåriga, konkurrenssvaga och ljuskrävande arten på glesbevuxen, torr och oftast sandig/grusig mark vid stränder samt i klippterräng. Den är dock mycket kulturgynnad och förekommer allmänt i grustag, på vägslänter, åkerrenar, betade torrbackar, järnvägsområden, grusplaner och jordpålagrade sten- och betongmurar.

Enda uppgift: Lillhärdal: Åkersberg i en åker (16E 2c, Birger 1908a). Lokalen ligger på ca 470 m.

712 Arenaria serpyllifolia L.

This somewhat variable species originates from Europe and adjacent parts of Africa and Asia. It has been introduced into northernmost Europe, E. Asia, Australia, New Zealand, parts of Africa and N. and S. America. However, it is reported as native (closely related taxa?) in E. Asiatic areas. The present distribution is discontinuous circumpolar (Hultén, Circumpol. Il, p. 214 and map 205).

Allm. torrängsväxt på Närkeslätten. Enl. Segerström (1932) skulle den vara allm. i hela Tylöskog, men egna undersökningar på Tiveden och Tylöskog 1993 visar snarare att den är sälls. där liksom i Kilsbergen.

Växtplatser är bl.a. sandig–grusig mineraljord vid järnvägsområden, grustag, kalkbrott, markhällar, strandklippor, varp- och slagghögar och sandåkrar.

Vid gynnsamma förhållanden kan den ses i väldiga mängder, bl.a. ymn. över 1 000-tals m² i en träda vid Hammaren i Hardemo 1992.

Allmän på Mälarslätten och i Sydöstra Skogslåglandet; högre upp spridd-tämligen sällsynt Gynnas av Sydöstra Västmanlands varma temperaturklimat men når inom området ingenstans en klimatisk utbredningsgräns. Utbredningstyp: S1.

Soliga sydexponerade torrängsbackar och nipbranter på torrt grusigt eller sandigt underlag, även i sydväxtbergens branter och rasmarker, i vägslänter, på slaggtipp. Särskilt riklig i gles vegetation på bara markfläckar, gärna på betad mark. Karaktärsart i Ådalens nipbrantsflora. Inkom förr med barlast. - 55 (24).

Sandnarv växer på betade och stäppartade torrängar, sandgräshedar och tuviga friskängar. Ibland förekommer den i extrema miljöer som grusalvar, uttorkade vätar och på kalkstenshällens mosskuddar. Sandnarv är vanlig som åkerogräs och ses också i vägkanter, glesare gräsmattor och på grusplaner. Även diverse skräpmarker hyser ofta växten såsom sandtag, stentippar, jordhögar och stenbrott.

Sandnarv är vanlig över hela Öland och man behöver inte gå långt på ön för att träffa på växten. Alvaret, sjömarken, längs skogsvägar och åkrar i Mittlandet, överallt växer sandnarv.

Såvitt känt finns endast vanlig sandnarv subsp. serpyllifolia på Öland. Längs Skånes kuster kan man sällsynt på sanddyner och havsstränder finna kustsandnarv subsp. lloydii. Den är robust, har färre grenar med korta internoder (< 15 mm), tätare blomställning med kortare blomskaft (< 5 mm). Fröna mäter 0,6 mm med tydliga utskott. Vanlig sandnarv har längre internoder > 15 mm, glesare blomställning med slakare och längre blomskaft (> 5 mm). Fröna mäter ca 0,5 mm med ganska tydliga utskott men mindre än hos kustsandnarv (Jonsell 2001). Kustsandnarv borde eftersökas exempelvis längs Bödabuktens sandstränder.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Öppen, torr sand- eller grusmark: torräng, sandfält samt alvar och hällmark, där den växer i tunn jord, t.ex. i mosstuvor eller myrkullar av sand; även jordblottor i betesmark eller gräsmark. Sandnarv är också vanlig i kulturpåverkade miljöer: åkrar, åkerkanter, körspår, vägrenar, rabatter, gårdsplaner, jordupplag, soptippar och liknande. Den ganska höga andelen inventerade provrutor visar att arten är mycket vanlig på Gotland, motsvarande Johanssons (1897) bedömning ”Allest.”.
Endast vanlig sandnarv ssp. serpyllifolia är med säkerhet känd från Gotland.

Sandnarv växer exponerat i torr, sandig, mager jord, där växttäcket inte är alltför slutet. Vanliga växtplatser är torrbackar, berghällar och klippspringor, bara fläckar i naturbetesmarker, vägkanter, grusplaner och banvallar. Man ser den ofta tillsammans med gul fetknopp och styvmorsviol. I Bohuslän representeras arten av underarten vanlig sandnarv ssp. serpyllifolia.

Sandnarvens frön kan överleva i jorden i åtminstone 20 år och gro efter att gräs­svålen har brutits upp och jord kommit till ytan. Fröna gror mest på sensommaren och hösten. Både nygrodda och äldre plantor övervintrar med gröna blad på korta tätbladiga skott. Blomningen är starkt väderberoende. Den kan börja i skogsstjärnans tid. I linneans tid kan man se både fröspridning och blomknopp.