ryltåg

Se vanlig ryltåg Juncus articulatus var. articulatus och stortåg Juncus articulatus var. hylandri

Gammal bofast art. 

Allmän

Arten angavs av Sjöstrand (1833) förekomma "h. o. d.", men denna uppgift torde avse J. alpinoarticulatus, som inte nämns i Sjöstrands förteckning.

Ryltåg är ursprunglig men mycket kulturgynnad. Den växer i ett stort antal fuktiga biotoper - källflöden, stränder, kärr, fuktängar, lertag, diken, stigar, skogs- och åkervägar samt ruderatmarker.

Allm. vid sjö- och åstränder, diken, grustag och andra sanka ställen.

Ej känd som spontan nordligare. - 16 (8).

Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

188 Juncus articulatus L.

Syn.: J. lampocarpus Ehrh.

This variable, widespread species occurs mainly in Europe and adjacent parts of Africa and Asia and in eastern N. America but sparsely also in C. and E. Asia and western N. America. Thus, it belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. I, p. 220 and map 209). However, the species may be introduced into at least some of the scattered localities in E. Asia and western N. America (cf. Hultén, I. cit.). It is adventive for instance in S. Africa, Australia and New Zealand. Concerning the numerous lower taxa, see Hultén I. cit.

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.
Kommentar: delas ibland upp i flera varieteter men dessa har vare sig urskilts eller aktivt eftersökts i Skåne.

Ryltåg växer på fuktig–våt mark och är mycket vanlig i alvarets vätar, kalkfuktängar och kärr. Den ses även på kraftigt kulturpåverkade lokaler som grävda vattenhål, diken, dammar och på botten av fuktiga stenbrott eller sandtag. Sällsynt ses ryltåg i fuktiga åkerhörn och på skyddade havsstränder.

Ryltåg är vanlig över hela Öland, speciellt frekvent på Stora Alvaret och i Mittlandet. Den klarar sig i många olika miljöer så länge de erbjuder en viss fuktighet.

Ryltåg har 2n = 80 medan övriga svenska tågväxter har 2n = 40. Ryltåg kan ha uppstått som en sammanslagning av genomen hos spetståg J. acutiflorus och myrtåg J. alpinoarticulatus (Snogerup 2009). Ryltåg varierar mycket i utseende och storlek beroende på växtplatsen. Ibland har därför olika varieteter beskrivits, något som förkastas av senare Juncus-kännare (Snogerup 2009). En speciellt grov och högväxt form som främst växer på skyddade havsstränder har beskrivits som stortåg var. hylandri. Vid ett par tillfällen har dylika former rapporterats under inventeringen men dess taxonomiska värde är oklart.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Växer i allehanda fuktiga miljöer, t.ex. källmyrar, kalkfuktängar, vätar, dynsänkor, åkanter, fuktiga ängen, strandängar, diken, kanaler, körspår och grustag. Vid Våtmarksinventeringen (Martinsson 1997) var ryltåg en av de oftast registrerade arterna (102 noteringar; flest, 309, hade blåtåtel Molinia caerulea). Johanssons (1897) ”Mycket allm.” gäller än i dag.

Stortåg J. articulatus var. hylandri anges av Hämet-Ahti (1966) vara samlad mellan Hässle och Hau i Fleringe 1852 (N.C. Kindberg i UPS). Samma författare har även bestämt två kollekter från ön till var. lindhardii, samlade dels på havsstrand vid Killingholm i Vamlingbo 1930, dels i en långsamt flytande bäck vid Ljugarn 1931 (båda BE i Helsingfors; socken anges inte på kollekten vid Ljugarn). Dessa varieteter har inte uppmärksammats under Projekt Gotlands flora. Den på ön helt dominerande varieteten torde dock vara vanlig ryltåg var. articulatus.

Ryltåg växer på frisk till blöt mark på sjöstränder, i kärr, hällkar, fukthed och på havsstrandängar samt på all slags fuktig kulturmark som vid dammar, i diken, på stigar och små körvägar både i skog och i öppen mark. Arten förekommer också i betesmarker, grustag, stenbrott och skräpmarker.

Ryltåg verkar vara naturlig på bar mineraljord på sjöstränder ovan vattenbrynet och kanske i källkärr. Arten är mycket vanlig som kolonisatör på bar mineraljord i diken av olika slag, liksom på vattensjuka åkerkanter och vid kulturskapade vattengropar och pölar.

Allmän i Uppland. 671 kartblad, 2033 kvadranter.
Almq. Allmän, helst i kust- och kulturtrakter; i yttre skärgården tämligen allmän
Ryltåg växer på fuktig till blöt mark i kulturlandskapet såsom i betesmarker, i botten av diken och på fuktiga åkrar. I mera naturlig miljö förekommer den på sjö- och åstränder, i kärr och på strandängar i brackvattenmiljö.

På havsstränder förekommer en storvuxen, stundom ända upp till meterhög form, stortåg var. hylandri, vilken rapporterats från 75 kartblad, 121 kvadranter. Den växer ganska regelbundet på den tidvis helt vattendränkta delen av strandängar och måttligt exponerade stenstränder, men har inte rapporterats genomgående under inventeringen. Två inlandslokaler inte långt från havet har rapporterats: Norrtälje Frötuna Skogsviken (11J5e3000) 2002 JEM & GEK; Rådmansö Bollen (11J5e4141) strandklippa vid insjö 2003 JEM.

Ryltåg är sydlig, klimatiskt inskränkt och mer näringskrävande än släktingen myrtåg J. alpinoarticulatus. Naturligt växer den vid havet i skyddade lägen på sediment i vikar, helst vid sötvattensutlopp, t.ex. i bäckmynningar, på svämjord och vid källflöden. Arten är konkurrenssvag och den står inte i alltför sluten vegetation. I inlandet är ryltågen starkt kulturgynnad. Den koloniserar blottad mineraljord och ses oftast i diken och vägskärningar med rinnande grundvatten, men den förekommer också kring källor och källbäckar, helst vid tramppåverkan och schaktningar. Den är även sedd vid störda eroderade bäckkanter på kulturmark i kustområdet.

Se även stortåg Juncus articulatus var. hylandri