rosmarinvide

Publicerad av Osbeck 1788 under namnet S. rosmarinifolia men utan lokaluppgift. Sannolikt var uppgiften grundad på en insamling från Hishult Oxhult, vid en damm, utan årtal (P. Osbeck i S, av insamlaren kallad S. rosmarinifolia, men obestämd till S. aurita x repens av Floderus 1934 och kontrollerad av T. Karlsson 1994). I UME ligger ett ark med 3 kvistar av rosmarinvide och 1 kvist av en S. triandra-hybrid från Halland utan lokaluppgift 1860 (O. Cronhielm, bestämd av T. Karlsson 1994). Denna insamling verkar ovederhäftig och sannolikt har rosmarinvide inte påträffats i Halland.

Rosmarinvide, som står nära krypvide, växer närmast på fuktig, kalkhaltig mark i Skåne och Danmark.

Rosmarinvide har angetts från Närke (Lundelius 1910) men inga insamlingar är kända (Flora Nordica 1).

Miljö okänd. - 1 (1).

[Västerås: Stensborg 1926 (Öberg). Sannolikt odlad, annars uppenbar felbestämning.]

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: tidigare uppgiven från ett betydligt större antal lokaler och även om en del av uppgifterna kan antas bero på felbestämningar så är en kraftig minskning uppenbar, sannolikt främst till följd av igenväxning och dränering. Av de kvarvarande förekomsterna är flera starkt hotade på grund av sådana orsaker.
Kommentar: B, granskare TKa, TBg och KAO.

S. rosmarinifolia
Både vanligt krypvide och sandvide räknas till ssp. repens. I kalkrik miljö i Skåne och Uppland samt på Öland och Gotland finns dessutom det starkt östliga rosmarinvidet S. repens ssp. rosmarinifolia. Det är alltid buskformigt och har mycket smala, mångnerviga blad och korta, nästan klotrunda hängen.

Rosmarinvide har oriktigt angivits från fyra platser i landskapet. Oskarshamn Döderhult (Floderus 1931). Belägget, från 1913 (O. Köhler i S) är en ytterst smalbladig S. repens var. repens, ombestämt av ThK 1997. Växjö Aneboda Åkhultsmosse (Malmer 1962). Uppgiften avser en enda buske i fattigkärr i nordöstra kanten av myren (5E6e 1533 enligt karta i Malmers arbete). Belägg saknas. Det har säkerligen rört sig om en upprätt växande, smalbladig form av vanligt krypvide. Växjö Gårdsby Kråkenäs (Floderus 1931). Belägget, från 1899 (O. Köhler i S) är smalbladig S. repens var. repens, ombestämt av ThK 1997. Älmhult Stenbrohult Möckelsnäs (Sylvén 1957). Belägget, från Möckelsnäs, Sikareveln 1957 (N. Sylven i LD) är S. repens var. repens, ombestämt av ThK 1983, 1999. – Opublicerade belägg som felaktigt bestämts till rosmarinvide finns från ytterligare några lokaler.

Rosmarinvide har i Norden en östlig utbredning och är vanlig i Finland. I övriga Europa växer den från nordöstra Italien, östra Tyskland och vidare till stäpperna i centrala Asien samt Sibirien. I Sverige är den främst funnen i Skåne samt på Öland och Gotland. Ofta ser man övergångsformer mot krypvide subsp. repens och odiskutabelt rosmarinvide är troligen ganska ovanligt i vårt land. Inför arbetet med Flora Nordica har Thomas Karlsson bedömt många äldre belägg från Öland och klassat de flesta just som övergångsformer mellan rosmarinvide och krypvide. På Öland växer rosmarinvide på kalkrik mark i kanten av ohävdade skogskärr, betade kalkfuktängar, skogsbryn, längs traktorvägar och sällsynt i sandtag. Nedan tecknas de godkända fynden, det finns ytterligare ett 20-tal uppgifter utan granskade belägg.

Rosmarinvide växer som en upprätt buske. Bladen är mycket smala, 5–10 ggr så långa som breda, och med många par sidonerver, 8–13. Honhängena är nästan runda, 0,7–1,3 ggr så långa som breda. Vanligt krypvide har blad som elliptiska–omvänt lansettlika 1,7–4,3(–5,4) ggr så långa som breda. Antalet par sidonerver är 4–7 och honhängena avlånga, minst 1,3 ggr så långa som breda.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Kärr, fuktängar, källmyrar, vätar och fuktig, igenväxande ängsmark (flera av de äldre fynden är gjorda i ängsmark, medan nästan alla dagens uppgifter härrör från våtmarker i skogsmark).

Rosmarinvide är en underart med östlig utbredning i Norden, och på Gotland möter man ofta former som ligger mellan vanligt krypvide S. repens var. repens och rosmarinvide. Johansson (1897) anmärkte: ”Öfvergår utan gräns i hf. [vanligt krypvide]. Bäst utpräglad finns den i Kräklingbo nära Hejdeby gård!” Hundvide Salix repens är mycket mångformigt vad gäller storlek och bladform; än ser man mer än manshöga buskar, än ligger de någon decimeter över marken; bladen kan i näringsfattiga miljöer, exempelvis källmyrar, bli små och smala; i fuktig och näringsrik miljö kan de vara breda och kraftiga. Inventeringsrapporterna ger i detta fall en falsk bild av två distinkta, väl skilda taxa, krypvide och rosmarinvide, medan våra erfarenheter i fält tyder på att en tydlig gräns saknas och att övergångsformer mellan krypvide och rosmarinvide är vanligare på Gotland än rosmarinvide. Det innebär att en del av de rapporterade förekomsterna av rosmarinvide troligen är former mellan krypvide och rosmarinvide.