rödnarv

774 Spergularia rubra (L.) J. & C. Presl

This anthropochorous species probably originates from C. Europe and the Mediterranean area. It is widely spread into many parts of the world. However, it is considered indigenous around the Gulf of St. Lawrence (Fernald). With its present distribution the species belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. Il, p. 258 and map 249).

Rödnarv är en gammal, kulturberoende och konkurrenssvag art. Den växer på torrt och mer eller mindre vegetationsfritt underlag, t ex sandhedar, tomtmark, grusplaner, vägkanter, stigar, åkervägar samt springor och fördjupningar i asfalt- och betongytor.

Av Hartman (1866) betecknad som täml. allm. men frekvensen är mycket skiftande. I Viby känner vi 33 lokaler (Nilsson 1978), i Svennevad blott 3 (Kjellmert 1947).

Rödnarv växer på starkt kulturpåverkad mark och har i Närke setts på gårdsplaner, vägrenar, åkrar, tippar, skogsdiken, kolbotten och häll i tallskog. Den växer på Hjälmarens landvinnig på skären sedan Callmés (1886) tid och växten fanns ”i massor” på Valen i Götlunda (Birger 1905).

Spridd-tämligen sällsynt (Missvisande kallad allmän i Grythyttan av BERGD. 1960.) Ger i Västmanland inte intryck av att ha nått en klimatgräns. Utbredningstyp: U.

Gammal bofast art.

Troligen under viss spridning i landskapet. - 76 (22).

Myrin 1832.

Först uppgiven av Lennart Stenberg 1981 (i brev): Storsjö: P-plats Ö om Krankmårtenhögen (18D 3d 1- 2-). Fyndet gjordes 1978.

Rödnarv växer på torr–frisk, sandig–grusig, kalkfattig och gärna trampad mark. Den är främst funnen på grusplaner, sandiga stigar och i vägkanter. Rödnarv växer ofta i ruderatmiljöer såsom gamla sandtag och tippade jord- eller stenhögar. Även glesbevuxna, kalkfattiga torrängar och ljunghedar kan hysa växten. Den är funnen på skiffergrusvallar vid havet och sandstränder, miljöer där den kan vara ursprunglig. Rödnarv är också relativt vanlig i sandiga åkrar, främst i de två nordligaste socknarna, Böda och Högby, samt vid Köping tall. I Jonsell (2001) anges däremot att växten är ovanlig som åkerogräs.

Rödnarv är spridd främst längs västra delen av ön där Ölands kalkfattiga, sandiga marker återfinns. Vid Gårdby på östra sidan har den nyligen dykt upp på en grusplan för vindkraftverk, ett av få fynd på sydöstra Öland. Jämfört med Sterner (1938) ses en antydd ökning i statistiska analyser (Telfer).

Gammal, bofast.

Ursprunglig (?), även inkommen
Öppen, torr sandmark, främst i blottad sand: gräsmark, skogsmark, stigar och vägkanter; även i åkerkanter och trädade åkrar. Under de senaste 100 åren konstant i två områden på Gotland: Sproge samt Gammelgarn vid Sjaustru och Gryngudd. Det är också i dessa avsides områden som vi finner den största koncentrationen av äldre fynd. Rödnarv skulle kanske kunna vara inhemsk här, men arten är som helhet kulturberoende, och på många av sina lokaler (kanske alla) torde den ha kommit in i sen tid med människans hjälp.

Rödnarv växer på torr, mager, sandig jord i kulturmark, framför allt på gårdsplaner, trottoarer, i grustag, på industritomter och i hamnar. Särskilt ofta finner man den på vägkanter och då gärna i gruset alldeles utanför asfaltkanten.

Rödnarv gror senare på våren än krypnarv, som den ofta växer tillsammans med, och börjar också blomma senare, i linneans tid. Den fortsätter in i höstfärgernas tid. Plantorna kan övervintra delvis gröna. Fynden under 1800-talet och 1900-talets början gjordes på väg, järnväg, gata eller i hamn, majoriteten nära kusten. Arten ses fortfarande i dessa miljöer, men har nu fått starkt ökad spridning med krossgrus från grus- och bergtäkter. Den ses därför ofta på nygrusade skogsbilvägar även långt ut i obygderna (Bild i Natur och vegetation, sid 541). Fynden i naturlig miljö är få. Vissa av dem härrör uppenbarligen från spridningen av väggrus, men för några är sambandet oklart, till exempel fynden på norra udden av ön Gran och på havsstrand i Sörfjärden och Bäcksand, alla i Gnarp, men väg och hus finns i närheten på alla ställena.