repestarr

449 Carex loliacea L.

This boreal-montane species belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. I, p. 78 and map 69) but has evidently wide gaps in the N. Atlantic and Behring Sea areas.

Kulturskyende sumpskogsväxt, täml. sälls.–spridd i Skogsbygden, karaktäristisk för käll- och drågpåverkade löv och barrskogar ss. backkärr, al- och andra lövkärr, bäckomgivningar etc. I Viby har Nilsson (1978) registrerat 17 lokaler.

Ett par av Närkes största bestånd sågs 400 m N om Mantorp i Lillkyrka 1933, ”sannolikt ca 200 tuvor” (Broddeson ms) och i utloppskärrets N-spets i Östra Trolldalen i Kil (Löfgren 1996a).

En nordlig art med de sydligaste förekomsterna i norra Småland. Den växer främst vid källor och bäckar i sumpskogar.

Spridd-tämligen sällsynt, mest i skogsbygder. Säkerliken förbisedd ovan Mälarslätten (frånsett i Hallstahammar). Utbredningstyp: N1.

Leffler 1866.

Spridd i hela landskapet, även på större skärgårdsöar såsom.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "mellan Funnesdalen och Ljusnedal vid sjön."

Repestarr har sina sydligaste svenska förekomster i Småland. Den växer i fuktig, näringsrik skogsmark, särskilt i skuggig, örtrik granskog med översilande grundvatten, vid källdrag och i bäckraviner.

Repestarr gynnas i viss mån av störning och kan tillfälligt bli riklig i körspår och på fuktiga hyggen. I stort gäller dock att förekomster av repestarr utvisar stora naturvärden och bör visas hänsyn i skogsbruket.

Repestarren växer i alkärr eller örtrika sumpgranskogar med rörligt markvatten, särskilt kring käll- eller bäckdråg tillsammans med skärmstarr, dvärghäxört och gullpudra.

Vissa karaktärer som skiljer repestarr från spädstarr nämns under denna art. De är bägge mycket smalbladiga och växer på fuktig till våt skogsmark. Repestarr blommar i vitsippans eller skogsstjärnans tid, före gråstarr. Frukter sprids i mjölkens tid. De är då bruna, medan spädstarrens, åtminstone i ljusa miljöer, blir svartbruna. Bladen övervintrar till stor del gröna.