Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
1060 Rubus radula Weihe
This species is restricted to Europe. The map may be partly incomplete.
Taxasida
raspbjörnbär
Rubus radula
Weihe
raspbjörnbär är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Översikt
Översikt
raspbjörnbär är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- raspbjörnbär
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Rubus radula
Vetenskapligt namn, fullständig form
Rubus_subgen._Rubus_sect._Rubus_Rubus radula Weihe
Svenskt namn
raspbjörnbär
norwegianBokmal
raspbjørnebær
norwegianNynorsk
raspbjørnebær
Danskt namn
Børstehåret brombær
Foton
Inga foton finns för detta taxon.
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Av de sparsamma, halländska ståndortsuppgifterna att döma är raspbjörnbär en kulturgynnad art. Enligt Mossberg m fl (1992) växer den på Götaland, Danmark och sydligaste Norge.
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Gammal bofast art.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från mindre än hälften så många (knappt 60) rutor vid förra inventeringen och särskilt i östra Skåne med betydligt större utbredning nu än då.
Kommentar: B, granskare AOr.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Raspbjörnbär är en värmeälskande art, som är rätt vanlig längs Skånes och Blekinges kuster. I Småland växer den i regel på torra, ljusöppna platser: gles lövskog, sydvända sluttningar mot vattendrag, hällmarker och betesmarker. Endast sällan ses den i starkt störd miljö som vägkanter, grustag och dikeskanter.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Raspbjörnbär växer i tall- och lövskogar, betesmarker och tillhörande brynmiljöer. Arten noterades första gången så sent som 1972 vid Fröbygårda i Vickleby sn. Flera lokaler har senare upptäckts i närområdet. Dessutom har raspbjörnbär påträffats i Dörby och norr om Buserum, Norra Möckleby sn samt mellan Rosenborg och Lindsmossen, Runsten sn.
Raspbjörnbär är en lågvuxen art som kännetecknas av att stammarna är rikligt försedda med skaftade glandler och ibland även småtaggar mellan de stora taggarna, vilket gör att stammarna känns "raspiga" om man skrapar på dem. På Öland har bara den normala, storbladiga formen påträffats. Dvärgformer med påtagligt mindre blad är däremot traktvis ganska vanliga i Småland och Blekinge.
Troligen inkommen i relativt sen tid, bofast.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Inkommen, tillfällig.
På den enda lokalen på Gotland var raspbjörnbär säkerligen, med tanke på växtplatsen, inkommet med sjöfarten, kanske med timmerfrakt.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Raspbjörnbär har sedan länge varit känt från några närliggande lokaler på Koön vid Marstrand, besökta av en otrolig mängd botanister, som tagit mängder av belägg, som nu ligger i de offentliga herbarierna. Det är de enda kända lokalerna i Bohuslän, och arten hade gått tillbaka betydligt redan för 60 år sedan: "Marstrand: Koön … i Långedalen. ... För numera ett mycket tynande liv.” (Fries 1945).