Taxasida

plymröllika

Achillea millefolium subsp. lanulosa

(Nutt.) Piper

plymröllika är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Översikt
Översikt

plymröllika är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • plymröllika
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Achillea millefolium subsp. lanulosa
Vetenskapligt namn, fullständig form
Achillea millefolium subsp. lanulosa (Nutt.) Piper
Svenskt namn
plymröllika
Foton

Inga foton finns för detta taxon.

Nycklar

Tyler, T. & Rawet, M. 2023: Achillea – röllikor

Den botaniska skattkammaren

Ett släkte med mer än 100 arter i framför allt centrala och sydöstra Europa där många arter är mycket snarlika och taxonomiskt problematiska. I Sverige är däremot endast röllika A. millefolium och nysört A. ptarmica ursprungliga, men ytterligare arter förekommer som ± sällsynta trädgårdsrymlingar eller oavsiktliga inkomlingar och kan ibland vara mycket svåra att säkert skilja från de inhemska arterna varför de eventuellt skulle kunna vara förbisedda. Nyckeln omfattar alla arter och underarter som påträffats vildväxande i Sverige, men ytterligare några arter odlas och skulle kunna dyka upp som förvildade.

Floratexter

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: adventivväxt inkommen med gräsfrö. Uppgiven sju gånger mellan 1933 (Malmö, GNor i LD) och 1964 (Oxie, JKt i LD).

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Plymröllika är vittspridd i Nordamerika och ersätter där den eurasiatiska underarten, vanlig röllika ssp. millefolium. Den har importerats till Sverige med frö av storven Agrostis gigantea (Hylander 1958), och fyndet i Jönköping Barnarp gjordes i en av Svenska Mosskulturföreningens försöksparceller, besådd med just nordamerikansk storven.
Plymröllika skiljer sig på flera sätt från vanlig röllika. Basalbladen är lansettlika i omkrets (långsamt avsmalnande åt båda ändar), småflikarna är smalare, och de som sitter närmast bladets mittaxel är riktade upp ur planet. Vidare är holkfjällen mycket ljusa, växten är påtagligt större och örtfärgen är ljusgrön. De svenska fynden är inte många och de flesta har gjorts av N. Hylander, vilket givetvis beror på att få haft ögonen öppna för den. Eftersom den från Nordamerika införda rasen av storven är mycket vanlig borde dess följeslagare också finnas (eller ha funnits) på många platser.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Inkommen, tillfällig. Utgången. 
Förmodligen inkommen med sjöfarten.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Tillfällig, inkommen från Nordamerika. Ej funnen under inventeringen.