Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2011-08-13
Taxasida
parkstånds
Senecio sarracenicus
L.
parkstånds är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt
parkstånds är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- parkstånds
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Senecio sarracenicus
Vetenskapligt namn, fullständig form
Senecio sarracenicus L.
Svenskt namn
parkstånds
norwegianBokmal
parksvineblom
norwegianNynorsk
parksvineblom
Finskt namn
puistovillakko
finlandSwedish
parkstånds
Danskt namn
Sarracenisk brandbæger
Foton
Björn Wannberg
Malvik, Alfta 2015-08-17
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2011-08-13
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Parkstånds är en flerårig prydnadsväxt som kan kvarstå länge, t ex vid torpruiner. Den förvildas också varaktigt, främst i anslutning till vägar. Arten härstammar från Centraleuropa och är känd som förvildad i Sverige sedan slutet av 1700-talet (Malmgren 1982).
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Prydnadsväxt.
Västmanlands Flora
Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.
3; två stora, bofasta förekomster i Skogslåglandet: Kila Sätra brunn (THULIN 1916 såsom S. saracenicus) -78 (Margareta Jansson & R. Björkegren; belägg av sistnämnda 1979, UPS). I lätt fuktig, dikad åssvacka NÖ Brudberget, Ö gamla landsvägen, bestånd om mer än 100 m2 1979(!). Kanske platsen för brunnsanstaltens gamla tipp. Nyss granplanterad. Västervåla Sörby [f.d. anhalt cirka 400 m SSÖ-ut] 1945 (ALMQUIST 1957: "praktbestånd längs järnvägsbank --- även sedd i banskärning där"; S, UPS) -78(!: flera, 4, 10, 15 m långa och upp till 5 m breda bestånd i dike, på banvall, -slänt och angränsande vägren). Odlas ej i närbelägna täppor.
Också uppgiven från Mälarområdet: Kung Karl Nära stationen 1945–52 (Hamrin), där den tycks vara utgången(!). Skäl okänt. Troligen förvildad från en vid stationen belägen, nu försvunnen handelsträdgård.
[Felaktig Dylta (= Närke) hos WAHLENBERG (1826, 1833: Catal. plant. adv.).]
Utbredningstyp osäker.
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
1842 Senecio nemorensis L.
This variable, Eurasiatic species has a disjunct distribution. The European population is divided into subsp. nemorensis (syn.: S. jacquinianus Rchb.), a mountain plant in C. and E. Europe, and subsp. fuchsii (C. C. Gmel.) Celak., a lowland plant in C. and S. Europe (Fl. Eur. 4/1976, p. 196). The population in the Caucasus is presented as S. propinquus Schischk. in Fl. SSSR 26/1961, p. 743. S. nemorensis occurs as an adventive in a few isolated places in N. Europe.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: ganska sällan odlad prydnadsväxt; ofta länge kvarstående och ibland självsådd, etablerad och bofast. Först uppgiven 1846 från Torrlösa (NJAn 1849), men odlad sedan början av 1800-talet (KLun 2007).
Förändring och hot: först i senaste tid etablerad och bofast.
Kommentar: B, granskare KAO.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
S. fluviatilis, S. nemorensis fel använt
Denna högväxta art förekommer spontant i stora delar av Europa, men i Norden finns den bara som odlad och förvildad. I Småland är den förmodligen inte mycket äldre i odling än vad det första fyndet anger; det måttliga antalet tidigare uppgifter antyder att förvildningen är ett nutida fenomen. Numera ser man den dock ganska sällan i odling.
Trots att växtens naturliga biotop är åstränder växer den utmärkt även på frisk mark. Som förvildad påträffas den främst på dikes- och vägrenar, tippar, ödetomter och gårdskanter men även i buskage och småskog. Den har stor förmåga att bilda vidsträckta och varaktiga bestånd genom sina krypande jordstammar, och i västra Småland är den etablerad på många lokaler.
Funnen i 64 rutor; tidigare uppgifter från 7 rutor. Sällsynt och mest funnen i väster (52 av 64 rutor med fynd). – Förvildad; bofast.
Denna högväxta art förekommer spontant i stora delar av Europa, men i Norden finns den bara som odlad och förvildad. I Småland är den förmodligen inte mycket äldre i odling än vad det första fyndet anger; det måttliga antalet tidigare uppgifter antyder att förvildningen är ett nutida fenomen. Numera ser man den dock ganska sällan i odling.
Trots att växtens naturliga biotop är åstränder växer den utmärkt även på frisk mark. Som förvildad påträffas den främst på dikes- och vägrenar, tippar, ödetomter och gårdskanter men även i buskage och småskog. Den har stor förmåga att bilda vidsträckta och varaktiga bestånd genom sina krypande jordstammar, och i västra Småland är den etablerad på många lokaler.
Funnen i 64 rutor; tidigare uppgifter från 7 rutor. Sällsynt och mest funnen i väster (52 av 64 rutor med fynd). – Förvildad; bofast.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Parkstånds härstammar från Centraleuropa och växer naturligt i fuktiga ängar och skogar. På frisk mark kan den bilda större bestånd genom sina utlöpare. Den är ganska ovanlig i dagens trädgårdar, första öländska belägg är från 1933 då den uppges vara odlad (Räpplinge: Borgehage Gustaf Linderoth OHN). Under inventeringen har två fynd gjorts där den bedöms vara måttligt förvildad.
Tillfälligt utkommen.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Odlad prydnadsväxt, ibland kvarstående eller förvildad.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Prydnadsväxt, spontan i större delen av Europa. Förvildad i vägkanter och bäckraviner, även kvarstående på ödetomter. Ej konsekvent noterad men troligen sällsynt; dock traktvis ganska vanlig som på norra Falbygden. 23 lokaler i 20 rutor.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Parkstånds har odlats som prydnadsväxt sedan 1700-talet men är numera sällsynt i odling. Den är flerårig och växer som förvildad eller naturaliserad kring gårdar, i parker och trädgårdar, ofta på fuktig mark exempelvis i alkärr men också på soptippar eller andra avfallsplatser.
Centraleuropa, norra och östra Asien.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Flerårig prydnadsväxt med spontan utbredning i Europa och Sibirien. Förvildas med trädgårdsutkast och förekommer som kvarstående odlingsrest. 22 kartblad, 24 kvadranter.
Almq. Sällsynt förvildad.
Almq. Sällsynt förvildad.
Gästriklands flora
Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Ovanlig prydnadsväxt som inte omnämns som trädgårdsväxt av Arnell (1902). Den förekommer naturligt i stora delar av Europa och vidare österut. Den kan bilda bestånd genom underjordiska utlöpare men har hittills inte visat någon spridningstendens i naturen. Tre små förekomster har noterats under inventeringen. To, Råbacka, vägkant, 3 blommande stänglar 1992 (Risberg 2008); Österhästbo, Östansjövägen strax N om Fäbods, vägslänt sluttande till bäck, minst 10 ex 2000 (GHE) = ? Österhästbo, O om byn, vägkant, en stor meterhög planta 2000 (Risberg 2008).
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Prydnadsväxten parkstånds har noterats som förvildad tre gånger under vår inventering:
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Parkstånds är något odlad och någon gång funnen förvildad, då utan samband med odling.