parkmaskros

Taraxacum disseminatum

G. E. Haglund

parkmaskros är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Översikt

parkmaskros är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer

parkmaskros

Taxonomi

Klass

Ordning

Familj

Släkte

Art

Taraxacum disseminatum

Namn

Inga alternativa namn hittades.

Foton

Inga foton finns för detta taxon.

Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Örebro Örebro i parken vid Nikolaikyrkan, gräsmatta 1939 (Haglund 1947, S/HØl). Ånsta Södra station, gräsmatta 1939 G. Haglund (LD/HØl).

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Inga aktuella fynd.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Funnen: 3 rutor (0,2 %). Lund, gräsmatta vid Allhelgonakyrkan (2C5h3708, GWt); Vittskövle, kyrkogård och vägren 100–200 m NO–ONO kyrkan (2D8j30-3111-12, GWt) samt Hjärsås, vid kyrkan (3D6j2122, ÅSv). Härtill kommer endast en insamling från 1947 från Agardhsgatan 6 i Lund (HNio det. HÖl i S).

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Parkmaskros är känd från södra Sverige norrut till Uppland och dessutom från Jämtland. I landskapet förekommer arten framför allt i äldre gräsmattor vid kyrkogårdar, stationer och sjukhus; endast sällan har den blivit funnen på betesmark (Uppvidinge Åseda, detaljer nedan). Arten anses i Sverige vara en gräsfröinkomling (Haglund 1947).
Funnen i 8 rutor; tidigare uppgifter från 6 rutor. Sällsynt. – Sentida inkomling; bofast.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Parkmaskros anses ha inkommit till Sverige med gräsfrö och är glest spridd i Europa. Den beskrevs först som art av Gustaf Haglund 1947. De flesta svenska fynd uppges från parker och kyrkogårdar. På Öland är den först uppmärksammad under senare tid. Några av fynden är från kulturpåverkade lokaler som gräsmattor men den är även funnen på alvarmark och sandgräshedar. Kanske kan denna maskros framöver expandera till mer "naturliga" lokaler.

Parkmaskros har få blad i den utbredda rosetten. Bladen har flikar med rundad rygg som är regelbundet tandad. Holkfjällen saknar ofta knölar men har en tydlig hinnkant.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Sent inkommen, tillfällig (?).
Parkmaskros beskrevs 1947. Den växer (aktuella svenska uppgifter från Skåne till Södermanland) övervägande i gräsmattor, varför den anses (se t.ex. Wendt 2001) vara inkommen med gräsfrö (oklart varifrån). De gotländska uppgifterna är för få för en statusbedömning; vi redovisar tills vidare arten som tillfällig.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.

Västra Frölunda, Göteborg, Dala

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala

I Sverige funnen från Skåne till Uppland med en utpostlokal i Jämtland. Arten har sannolikt kommit in med gräsfrö. Ej funnen efter 1990, men troligen förbisedd i parkmiljöerna.