oljedådra

Lyttkens (1885) uppger att oljedådra växer på linåkrar och bland vårsäd samt att fröna oftast finns bland linfrö från Ryssland och Tyskland. Växten har troligen odlats i Halland sedan järnåldern (Hjelmqvist 1955).

Oljedådra är en sedan gammalt odlad oljeväxt som då och då hittats på skräpplatser i landskapet, särskilt på kvarnav­fall. Hos äldre författare, t.ex. Thedenius (1871) anges den som ogräs i linåkrar. Inga sådana belägg finns emellertid och uppgiften beror sannolikt på sammanblandning med lindådran.

Oljedådran är en kulturväxt som förmodligen uppkom­mit ur sanddådra. Den har främst odlats i Östeuropa och västra Asien. I Sverige tillfällig.

Oljedådran är utdöd i Sverige (Gärdenfors 2010). Den skall ha förekommit i Sverige sedan järnålder (Müntzing 1963) och odlades förr som oljeväxt och ingår nu i blomsterfröblandningar.

Tidigare odlad som oljeväxt, samt även ett åkerogräs (Nyman 1867); aktuellt fynd på soptipp. Ett fynd från järnåldern i Halland av ”Camelina sativa” (Hjelmqvist 1955) kan avse endera av de tre arterna i släktet.

Se även ryssdådra Camelina sativa subsp. zingeri.

4; Arboga †Hamnen [1920–40-talet] (Fridell). Järnboås Hultatorpet 1918 (Binn., GB; det. C. Blom 1964). Publ. av BINN. (1921) s. n. C. microcarpa. Nora Hagby 1881 (M. Wedberg, LD; det. I. Hiitonen 1968). Västerås Hamnen 1924–28 (WOLL. 1930; VÄ). Även samlad av Ohlin 1925 (S, det. Hiitonen; GB, det.!). - [Troligen avsåg POST (1844) med C. sativa microcarpa denna art; som emellertid längre fram (s. 189) rättades till Neslia paniculata.]

969 Camelina sativa (L.) Cr.

The C. sativa complex here includes C. sativa s. str., an old weed with an almost world-wide distribution, C. microcarpa Andrz., originally a steppe plant in Eurasia, now widely spread, and C. linicola Sch. & Sp. (syn.: C. alyssum [Mill.] Thell.), a weed of the flax fields, mainly in Europe. Nowadays C. sativa may occur only casually in Scandinavia. The present distribution of the complex shows an discontinuous circumpolar pattern (Hultén, Circumpol. Il, p. 270 and map 261).

Status: gammal och fordom bofast. Ursprungligen odlad som oljeväxt (sedan järnåldern, HHje 1955), men ingen mer omfattande sådan odling tycks ha förekommit under historisk tid (jfr Lilja 1838 & 1870); däremot fordom ett besvärligt åkerogräs. Efter 1930-talet under en period helt försvunnen till följd av förbättrade ogräsbekämpningsmetoder men i senaste tid odlad som eternell och åter någon gång tillfälligt förvildad.
Kommentar: B, granskare KAO.

Se även ryssdådra Camelina sativa subsp. zingeri.

Oljedådra härstammar från de euroasiatiska stäpperna men har länge förekommit i odling för sina oljerika frö. I Sverige odlades den under medeltiden men knappast senare. Under 1800-talet har den i stället inkommit som förorening vid import av spannmål österifrån. Som åkerogräs sågs växten senast i vårt land 1929 och ansågs utdöd. I senare tid har oljedådra återigen dykt upp, nu med fågelfrö eller spridd från trädgårdsodling.

Från Öland finns en handfull äldre fynd med belägg, de flesta från andra halvan av 1800-talet. Oljedådra förefaller aldrig ha varit bofast på Öland. Inga fynd gjordes under inventeringen.

Oljedådra delas upp i underarterna äkta oljedådra subsp. sativa och ryssdådra subsp. zingeri, den sistnämnda liknar sanddådra C. microcarpa. Ett belägg från Öland är granskat av Zbigniew Mirek och bestämt till ryssdådra (se primäruppgifter).

Gammal kulturföljeslagare och inkommen, förr tillfällig, numera utgången.

Inkommen, tillfällig.
Vi vet inte hur denna växt har kommit till Gotland, men eftersom det finns fynd från såväl åkrar som hamnplatser kan både utsäde och sjöfart vara troliga importvägar.

Oljedådra var troligen i gammal tid odlad som oljeväxt och har förekommit som åkerogräs. Numera enbart tillfällig, eventuellt spridd med blomster- och fågelfrö.