ölandsstarr

Gammal bofast art.

461 Carex ligerica Gay

Syn.: C. colchica Gay

This mainly European species has a disjunct distribution in W., N. C. and SE. Europe. The map may be incomplete. The SE. range, marked by a broken line, is taken from Meusel et al. 1965, map p. 67.

Status: bofast och sannolikt gammal men endast känd från en lokal.
Förändring och hot: endast känd från ovannämnda lokal vilken först upptäcktes vid LBF:s föreningsexkursion 1985 (SSp m.fl. i LD). Nationellt rödlistad (NT).
Kommentar: B, granskare ELj. Utöver ovanstående finns en insamling från Falsterbo 1915 (CNHo i FRD) som möjligen tillhör denna art, men bestämningen är inte bekräftad och belägget är inte bästa skick.

Världsutbredningen för ölandsstarr är inskränkt till Europa där den förekommer från Frankrike, norra Tyskland och österut till Ryssland. I vårt land är ölandsstarr som namnet antyder främst funnen på Öland med enstaka lokaler i Skåne, östra Blekinge och på Gotland. I övriga Norden förekommer den sällsynt på nordvästra Själland och södra Bornholm (Hartvig 2015).

Ölandsstarr växer likt sandstarr C. arenaria i torr, sandig mark och klarar även växtmiljöer med något slutet växttäcke. Däremot saknas den i helt öppen sand som är en favoritmiljö för sandstarr. Ölandsstarr växer på betade sandgräshedar, igenväxande sanddyner, gamla banvallar, sandstäpp, ödeåkrar och åkerrenar, övergivna sand- och grustäkter, vägkanter samt i gles tallskog.

Ölandsstarr har en tydlig tyngdpunkt i utbredningen nära Ancylusvallen på östra Öland, från Runsten sn i norr till Sandby i söder. För övrigt är den glest spridd över ön, men mycket sparsam söder om en linje mellan Vickleby–Stenåsa sn. Strax norr om Stora Alvaret, längs den gamla banvallen öster om Lenstad, Torslunda sn, växer den tillsammans med tofsäxing Koeleria glauca. Ölandsstarr har hittats som ny för nordöstra Öland på några sandgräshedar nära havet, troligen är den mer uppmärksammad under den aktuella inventeringen. Den är inte återfunnen i sex socknar men hittats som ny i sex och bedöms ha ungefär oförändrad status. Jämfört med Sterner (1938) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Ölandsstarr skiljs från sandstarr på att vara generellt spädare. Jordstammen är endast 1,5–2 mm tjock och ledstyckena mäter 1–2 cm. Sandstarr har en grövre jordstam, 2–3 mm tjock med 1,5–3 cm långa ledstycken; om jordstammen snittas luktar den tydligt av terpentin (muntlig uppgift Ove Eriksson, Umeå). För att bedöma småaxen bör man titta på de mellersta i axsamlingen. Hos ölandsstarr har de honblommor överst och hanblommor nederst medan det är tvärt om hos sandstarr dvs. hanblommor överst och honblommor nederst. Man kan även granska fruktgömmena där de hos ölandsstarr har en jämn och smal vingkant medan sandstarr har en vingkant som är bredast på mitten av fruktgömmet. För jämförelse med rysstarr C. praecox se denna.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Sandfält; två växtplatser funna under Projekt Gotlands flora på littorinagränsvallen norr resp. söder om Sproge kyrka. Båda lokalerna ligger nära ursprungslokalen.