ölandsmåra

1520 Galium pumilum Murr.

Syn.: G. sylvestre Poll.

This polymorphic species is restricted to Europe. Some subspecies or closely related species are distinguished (Fl. Eur. 4/1979, p. 31 f.), each with its specific distribution area. Subsp. normanii (O. C. Dahl) Nordh. occurring on Iceland and in two places in Nordland (Norway) is of special geographic interest. Most of the occurrences in Fennoscandia are adventive (subsp. vulgatum Sterner).

Ölandsmåra växer på periodvis fuktigt grusalvar med högt kalkinnehåll som vintertid utsätts för uppfrysningsrörelser. Där delar den växtplats med ölandssolvända Helianthemum oelandicum. Den växer även i karster och på sprickrika kalkstensterrasser. I kalkfattigare miljöer påträffas den i betade torrängar exempelvis på de moränryggar som löper över Stora Alvaret. Utanför Stora Alvaret växer ölandsmåra främst i torrängar men även på klapperstensvallar alldeles vid havet. Sällsynt är den noterad på tuvor i kalkfuktängar.

Utbredningen på Öland är koncentrerad till Stora Alvaret där arten är vanlig i lämpliga miljöer. Ölandsmåra finns även på några, men inte alla, småalvar längre norrut på Öland. Den saknas t.ex. på Karum alvar (Högsrum sn) och Greby alvar (Räpplinge sn). Ölandsmåra växer sällsynt i östra Ölands betade sjömarker. På norra Öland har den en del lokaler på klapperstensvallar. Ölandsmåra förefaller att ha minskat sedan Sterner (1938). Påtagligt är att den idag hittas på färre lokaler utanför Stora Alvaret. Orsaken till detta kan vara igenväxning och ökad näringsbelastning som gör att den konkurreras ut av annan, mer högväxt vegetation. Samtliga aktuella lokaler utanför Stora Alvaret förtecknas nedan.

Ölandsmåra är endemisk för Öland. Den står nära parkmåra G. pumilum och backmåra G. suecicum. Ölandsmåra skiljs från närstående arter på sina talrika vegetativa skott. Ibland är den så framgångsrik att den bildar riktiga mattor som helt täcker marken på grusalvaren där den växer. Ledstyckena är korta, avståndet mellan de mellersta bladkransarna är endast 2–4 cm. Frukten har höga papiller. Ölandsmåra är diploid med 2n = 22. Den anses vara en postglacial relikt som isolerats på Öland efter senaste istiden och därefter under en relativt kort tid utvecklats till en egen art (Sterner 1944; Kolář m.fl. 2013). Det vegetativa växtsättet passar bra i den tuffa miljön på grusalvaren där den ofta växer.

Gammal, bofast.

En kollekt av denna art uppgavs som tagen på Gotland (J.H. Strömfeldt i S det. R. Sterner 1941). Sterner har skrivit till ”Säkerligen ej från Gotland!”.