ölandskungsljus

Odlad som prydnadsväxt och tillfälligt förvildad.

1628 Verbascum densiflorum Bertol.

Syn.: V. thapsiforme Schrad.

This mainly European species has spread northwards through human influence on the landscape. It has been introduced into C. Chile.

Ölandskungsljus uppträdde tillfälligt inom ett begränsat område söder om Falkenberg under 1980-talet men är nu försvunnen. Om arten förvildats från odling eller inkommit på annat sätt är ovisst. Den tvååriga arten växte på vägkanter och på ett område som tidigare använts till barktipp av en sågindustri. Platsen är nu delvis planterad med energiskog.

Ölandskungsljus anges som ursprunglig på Öland och i Skåne (Sterner 1986, Weimarck & Weimarck 1985). Den odlas också som prydnadsväxt.

Status: gammal och bofast men även någon gång odlad som prydnadsväxt och förvildad.
Förändring och hot: har alltid varit mycket sällsynt och antalet aktuella lokaler har de senaste 200 åren pendlat mellan 5 och 10. Arten har sedan mycket länge haft ett starkt fäste i Österslöv socken varifrån den först uppgavs 1828 (Fries 1828), medan övriga förekomster mest varit av tillfällig natur. Den sammanlagda populationen i landskapet uppgick kring år 2000 till mindre än 100 individ. Nationellt rödlistad (EN) och fridlyst.
Kommentar: B, granskare KAO och SEk.

Ölandskungsljus är främst en centraleuropeisk växt där lokalerna i Norden utgör nordliga utposter. I Sverige förekommer den främst i Skåne och på Öland.

Ölandskungsljus växer på torr, öppen, gärna näringsrik och kalkhaltig mark i vägkanter, betesmarker och gårdsmiljöer. Den kan även förekomma i kalkstensbrott, på högar med rödfyr, längs gamla banvallar, på jord- och stentippar samt i åkerkanter.

Ölandskungsljus är sällsynt med aktuella förekomster främst på sydvästra Öland, från Torslunda sn i norr till S. Möckleby i söder. De gamla slagghögarna med rödfyr vid Degerhamn, S. Möckleby sn, är en klassisk lokal för växten. Ölandskungsljus har blivit mer sällsynt under de senaste decennierna och försvunnit från lokaler norr om Färjestaden och på östra Öland. En bidragande orsak till tillbakagången är att vägkanterna slås allt tidigare vilket gör att ölandskungsljus inte hinner blomma och sätta frö. Igenväxning har skett av några mindre beteshagar i Hammarby, Smedby sn, där växten tidigare hade goda bestånd. Dessutom bildar ölandskungsljus lätt hybrider exempelvis med praktkungsljus V. speciosum, en växt på stark frammarsch på Öland. Framtiden ter sig därför dyster för ölandskungsljus. Jämfört med Sterner (1938) visar statistiska analyser en tydlig minskning (Frescalo och Telfer).

Ölandskungsljus skiljs från ljust kungsljus V. thapsus på de två nedre ståndarknapparna som är minst 3,5 mm långa och de stora blommorna som mäter 35–55 mm. Hos ljust kungsljus är de två nedre ståndarknapparna 1,5–2 mm och blommorna mäter 12–20 mm. För skiljekaraktärer mot läkekungsljus V. phlomoides, se denna.

Gammal, bofast.

Inkommen, tillfällig.
Under Projekt Gotlands flora har ölandskungsljus påträffats som tillfällig på två växtplatser: i en grusgrop resp. på en soptipp. Arten har inte kunnat återfinnas senare. Ett äldre fynd i en hamn kan tyda på att arten vid det tillfället hade kommit in till ön med sjöfarten.
Ölandskungsljus är fridlyst.

Tillfälligt utkommen på en lokal. 

Ölandskungsljus odlas som prydnadsväxt och är funnen som tillfälligt inkommen på ruderatmark.

Europa, västra Asien, Nordafrika. I Sverige i Skåne och på Öland, annars tillfälligt. Nationellt fridlyst sedan 1999.