Peter Ståhl
Svalbard, Bohemansneset 2025-07-19
Taxasida
myrbräcka
Saxifraga hirculus
L.
myrbräcka är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt
myrbräcka är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- myrbräcka
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Saxifraga hirculus
Vetenskapligt namn, fullständig form
Saxifraga hirculus L.
Svenskt namn
myrbräcka
icelandic
Gullbrá
norwegianBokmal
myrsildre
norwegianNynorsk
myrsildre
Finskt namn
lettorikko
finlandSwedish
myrbräcka
Danskt namn
Gul stenbræk
Foton
Patrik Engström
Vännijänkkä 2013-07-16
Patrik Engström
Spetsbergen 2024-07-11
Torbjörn Tyler
Boheden, Överkalix socken 1995-01-01
Patrik Engström
Vännijänkkä 2013-07-16
Patrik Engström
Vännijänkkä 2013-07-16
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Västmanlands Flora
Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.
[Upptagen från Västmanland från "Norråsbo by i Nora Sn." i HARTM. flora, 4.-10. upplagan (1843–70); även sedan Ohlsson 1863 (Ohlsson manuskript) påpekat, att namnet var "alldeles förvrängt" samt att arten av honom ej påträffats vid byn Ås vid Åsbosjön. Samma uppgift hos HÖGBG (1843). Till sist upptäcktes, att lokalen gällde Åsbo kvarn (i Nora s:n) i Uppland. Misstaget har tidigare framhållits av SAM. (1925).]
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
1021 Saxifraga hirculus L.
This widespread species is morphologically somewhat varying within this large area. It belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. Il, p. 74 and map 66). It is nowadays becoming rarer and is probably extinct in several places, at least in Europe. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 201.
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Kalkkrävande och inskränkt till landskapets västra delar väster om Faxälven. Den låga frekvensen i de kalkberikade delarna av Ramsele socken ter sig svårförklarlig. Artens ekologi , dynamik och ekotypdifferentiering i Sverige har studerats av Ohlson (1986, 1987, 1989a, 1989b) bl a på Prästflon i Helgum. - 31 (5).
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och fordom bofast men ej sedd sedan 1902. Totalt uppgiven från 12 lokaler: 1769–1881 från Yngsjö mosse i Åhus (Retz m.fl. i LD), 1820–83 från det nu uppodlade kärrområdet O Stora Drivan i Vittskövle (”Djävulskärret”, Fries m.fl. i LD), 1806–95 från Tutaremossen i Svedala (CAAg m.fl. i LD), 1749–1886 från mellan Skabersjö gård och L. Roslätt i Skabersjö (Rosén 1749 etc.), 1835–1902 från Olseröds mosse i Maglehem (HHRi m.fl. i LD), 1835–95 från Ugerups mosse i Köpinge (Fries 1835 etc.), 1870 från ”Hyby mosse” (Lilja 1870), 1858 från ”Flengemad” (APet i LD) och 1825–95 från Eksholms mosse i Hyby (CAAg m.fl. i LD), 1870–81 från ”mossen mot Lyngby” i Everöd (Brown 1870 etc.), 1846–82 från Börringesjön i Börringe (Hartman i UPS etc.) samt 1832–64 från Brösarp (Hartm 1832 etc.).
Förändring och hot: försvunnen till följd av dränering och upphörd hävd. Nationellt rödlistad (VU), fridlyst och upptagen i EU:s habitatdirektiv.
Förändring och hot: försvunnen till följd av dränering och upphörd hävd. Nationellt rödlistad (VU), fridlyst och upptagen i EU:s habitatdirektiv.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Myrbräcka är en nordöstlig källkärrsväxt som är känd även från enstaka förekomster i södra Sverige; alla utom två i Västergötland är nu borta. Arten gynnas av järnhaltigt källvatten. I Skåne och Västergötland framstår den som en utpräglad kalkkärrsväxt, men från de småländska lokalerna finns inga noteringar om andra speciellt krävande arter. Myrbräckan är mycket känslig för dikning och starkt gynnad av äldre tiders myrslåtter (jämför Bredestad ovan!). Möjligheterna att återfinna den i dagens Småland är nog obefintliga.
Arten fridlystes i Jönköpings län 1935, långt efter det att den setts för sista gången.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer i blöta delar av kalkrika kärr och på gungflyartade ställen i kraftigt källpåverkade kärr. Ljuskrävande, kalkgynnad och verkar gynnas av tramp eller annan påverkan. Har minskat kraftigt, kanske försvunnit, i Gorsorna trots att denna lokal är naturreservat. På Sjöängen har den ökat kraftigt (till 3–4000 blommande stjälkar) efter att det har satts in tidig vasslåtter. Rödlistad art (NT missgynnad). I Västergötland finns nu landets sydligaste utpostlokaler av denna nordliga art. 2 lokaler i 2 rutor.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Den svenska utbredningen är nordlig med enstaka förekomster i Svealand och Götaland. Fridlyst, rödlistad. Ej funnen efter 1990.
Almq. Ytterst sällsynt
Almq. Ytterst sällsynt
Gästriklands flora
Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
En uppgift om denna art meddelas av Arnell (1924b), »Sandviken, 1 ex. sedd av lärjunge till H Enlund!« Det upseendeväckande fyndet har inte kunnat bekräftas senare och bör därför inte godtas.