lundgröe

Gammal bofast art.

Allmän

Lundgröe är en ursprunglig men något kulturgynnad art. Den växer beståndsbildande i rikare bergbranter, mullrika lövskogar och lövdungar samt åsträndernas lövträdsridåer. Exempel på kulturskapade ståndorter är jordvallar och gamla murar, inte minst i stadsmiljöer.

224 Poa nemoralis L.

This polymorphic, widespread species has a circumpolar distribution (Hultén, Circumpol. I, p. 108 and map 99). In N. America var. interior (Rydb.) Butters & Abbe is distinguished, among other taxa. The species has been introduced into S. Africa and S. Arnerica (Chile). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 33.

Allm. i frisk–torr ängslövskog på Närkeslätten. Enl. Segerstedt (1932) var den allm. i Hammar och Lerbäck, vilket tycks vara en överdrift. I naturlig vegetation växer den i bäckraviner i bl.a. Kilsbergens Trolldalar (Asklund).

Möjligen har de rika bestånden i strandlundarna på sänkningsmark vid Hjälmaren delvis sin grund i forna tiders lövängsbruk eller i senare vallodling. Frö av lundgröe salufördes 1893 i Sverige (Lyhagen 1991).

Trivialart, mycket variabel.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

Lundgröe växer på torr till måttligt torr, förna- och mullrik jord, gärna i blockiga sluttningar, i anslutning till berg, i åbrinkar eller vid trädbaser. Arten kan bilda täta, enhetliga bestånd i skuggig lövskog, särskilt bokskog. Den kan även växa mera öppet, i klippbranter eller i kulturmiljöer som åkerrenar eller murar.

Förekomster i parker kan härleda sig från insådder med sydtyskt frö, som gjordes under en period före och efter 1900 (Hylander 1943a).

Lundgröe växer på frisk, mullrik och gärna stenig mark i lundar och lövskogar av olika slag såsom avenboksskog, ekhagar, hässlen, ädellövskog och alkärr. Även ängsgranskog och tallskog på rikare grund hyser ofta lundgröe. Gräset tål en viss beskuggning men föredrar glesare skogar och ses därför ofta i skogsbryn, gläntor och utmed skogsvägar; i rätt miljö är det ofta beståndsbildande. Ibland växer lundgröe helt öppet i kalkstensbranter, åkerkanter och på jordtippar.

Lundgröe är vanligt i skogar och lundar över hela Öland. Gräset saknas nästan helt på Stora Alvaret där det endast är noterat från några skogsdungar. På den skogfattiga sydöstra delen av ön, Segerstad och Gräsgård sn, är det obefintligt idag liksom i Sterner (1938). Det finns även en utbredningslucka från en linje Borgholm–Bredsättra och vidare någon mil norrut troligen betingad av en lägre inventeringsinsats.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Lövskog, lövsnår och ängen, gärna i områden med husgrunder från järnåldern, även i Gotska Sandöns morer, någon gång i klintmiljöer, barrskog (i synnerhet ängsbarrskog), på vägkanter samt i parker (inkommen med gräsfrö?). Utbredningen är koncentrerad till de bördigare områdena på huvudön samt till Gotska Sandön. Johanssons (1897) bedömning ”H. o. d.” stämmer med dagens frekvens.

Lundgröe växer i skugga eller halvskugga på frisk till torr mulljord i lövskogar av alla slag, både i friska lundar, i hedekskog, bokskog och triviallövskog. Man ser den ofta i steniga sluttningar och bland block i rasbranter, gärna tillsammans med bergslok, vitsippa och harsyra. Arten tycks ha ökat sedan förra inventeringen, framför allt i norr, kanske till följd av igenväxning av öppna marker med lövskog.

Lundgröen är det minst krävande av ”lundgräsen”. Den är karaktärsart för ängslövskog av alla slag där den bildar täta och vitt utbredda bestånd genom jordstammar, särskilt i torrare gläntor i lundar. Dessutom förekommer den ofta på klippavsatser i lundar och på solexponerade hyllor på örtberg. Nära bebyggelse växer den i parker, trädgårdar, häckar och snår. Den är betes- och slåtterkänslig och har gynnats starkt av landskapets igenväxning under 1900-talet.

I de bergbranter där lundgröe gärna växer är det torktåligare än hällebräken, tjärblomster, stinknäva och ljust kungsljus. Arten växer också tämligen ofta på block, där torktålighet är en viktig egenskap. Även under stora lövträd där den kan växa i de sydostligaste delarna av landskapet kan det bli mycket torrt. De skott som ska blomma nästa år övervintrar gröna. Lundgröe blommar i linneans eller mjölkens tid.