lundbräkensläktet

Dryopteris

Adans.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Alla ormbunkar ”som växer i hopar och har blad som palmer – ej Pteris” resp. ”större parbladiga ormbunkar, träjon m.fl.” gick i Närke under benämningen stegagräs, trejonrot, ormbunke, jetrova, blogrot, mångfållegräs, ormbungegräs m.fl. (Berglund ms 1867, Olsson ms, ÖLM 1732, 1795). ”Sådana ormbunksblomster, samlade midsommartid gör en osynlig” sade man vid Hästhagen i Ödeby (ÖLM 827). I Ekeby och Hidinge användes roten mot nötkreaturens sommarsjuka [blodsjukdom] och mask (ÖLM 1732). ”Större parbladiga ormbunkars rot, dä ä medecin för jur. Dä tog vi å koka å gav jura när di va lösa i magen, dä va stoppande” upptecknades 1931 i Lillkyrka (ÖLM). Ormbunksblad i skorna förebyggde reumatism och värk, enl. en uppteckning i Svennevad (Tillhagen 1958).

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Släktet innehåller två svårbestämda arter, lundbräken och nordbräken. Många inventerare har gått förbi dessa och deras frekvens och utbredning är därför relativt dåligt kända. Dessutom är ett antal hybrider kända, men ingen av dessa har uppmärksammats under inventeringen.