luddlosta

Torrängsväxt i sandjordsåkrar, vägslänter, bangårdar etc. Den sågs i en bergbrant vid Nyhyttan i Hammar 1991. Enl. Almquist (1957) var arten delvis allm. längs järnvägarna i Närke vilket ännu gäller.

Förr sågs stora bestånd i slåtterängar bl.a. vid Klunkhyttan i Hidinge 1938 (Broddeson ms, OREB). Luddlosta noterades vid Örebro frökontrollanstalt 1890 (Zetterlund 1891) och uppträder som ogräs i frö av rödsvingel, engelskt rajgräs, hundäxing och ängssvingel (Kolk 1955). Vid E20 genom Viby var den insådd i vägslänterna 1995 (Nilsson, OREB).

En egendomlig växtplats meddelades från åstränderna vid Axbergshammar N om Dylta i Axberg: ”framför allt inom de forsande partierna” (Furuholm m.fl. 1973) . Det är osäkert om fyndet ev. gäller strandlosta B. hordeaceus ssp. thominei.

Se vanlig luddlosta Bromus hordeaceus subsp. hordeaceus och strandlosta Bromus hordeaceus subsp. thominei

Se vanlig luddlosta Bromus hordeaceus subsp. hordeaceus, falsk finlosta Bromus hordeaceus subsp. pseudothominei och strandlosta Bromus hordeaceus subsp. thominei.

Gammal bofast art.

Se även strandlosta Bromus hordeaceus subsp. thominei

Nästan enbart tillfällig och numer mycket sällsynt. Synes dock ha kunnat naturaliseras på enstaka kustlokaler vid fiskelägen och dylikt, i torrängsmiljö med gles vegetation. - 20 (12).

Endast två (tillfälliga?) lokaler är kända, båda rapporterade av Danielsson & Nilsson (1988): Storsjö: vägkant nära avtaget till Västsätern (18D 3b 4- 3-, 575 m, SK i UPS). Hede: 6,5 km VNV om Långå vid landsvägen (17D 5c 4- 2-, BD i UPS). Båda kollekterna togs 1986 på de ställen där bland annat italienskt rajgräs Lolium multiflorum blommade detta år.

Som bofast i mesohemerob vegetation spridd på Mälarslätten med anhopning i markhällsrika trakter (V. Munktorp, Lundby, Ängsö, Arboga stad N ån), sällsynt i Ö. Skogslåglandet och V. Nedre Bergslagen. I hela området dessutom xenofytiska, av allt att döma ofta kortlivade förekomster på vanligen euhemeroba ståndorter. Skandinaviska huvudutbredningen sydlig. Den bofasta populationens anhopning i S och Ö sammanhänger med dess tämligen stora krav på varmt vår-och sommarklimat. Utbredningstyp som bofast: S3.

Tämligen allmän (slättbygder)-spridd.

Se vanlig luddlosta Bromus hordeaceus subsp. hordeaceus och båglosta Bromus hordeaceus subsp. molliformis

276 Bromus hordeaceus L.

This species s. lat. is widely distributed in Europe and parts of Asia and N. America. Fl. Eur. 5/1980, p. 187 distinguishes four subspecies, int. al. subsp. hordeaceus (B. mollis L.) throughout the range of the species and subsp. thominii (Hard.) Maire & Weiller (B. hordeaceus L. sensu Holmberg), which is a seashore plant in NW. and W. Europe. Subsp. hordeaceus probably originates from C. Europe and the Mediterranean region, from where it was widely spread as a weed, for instance northwards to Fennoscandia. It has also been introduced into E. Asia, N. and S. America, Australia and New Zealand. It has now an incompletely circumpolar distribution (Hultén, Circumpol. I, p. 208 and map 198).

Luddlosta förekommer på torr, sandig eller grusig jord. Ursprungliga växtplatser är hällmarker, grusåsar, backar, sandfält och havsstränder. I kulturmark anträffas luddlosta kring gårdar samt på brukningsvägar, betesmarker, industriområden och annan ruderatmark. Med frövaror har den kommit in i gräsmattor och fodervallar.

Luddlosta är vår vanligaste art i släktet Bromus. Den är ettårig och blommar i maj–juni på torr, öppen, helst sandig mark och är ofta en av de första växterna att kolonisera bar sand. Särskilt vanlig är den på alla typer av alvarmark där den växer på de mosskuddar som täcker hällmarken men också direkt i tunt vittringsgrus eller alvarmo. I denna miljö blir luddlosta endast några centimeter hög med ett enda småax medan den i åkrar kan vara tämligen högväxt med talrika småax. Luddlosta växer även i betade torrängar, gärna där djuren sparkat upp gropar och exponerat bar sand. Den hittas även på tippade grushögar, i gamla sandtag och gårdsmiljöer. Utefter kusten växer den på sandstränder och klapperstensvallar.

Luddlosta är en mycket vanlig växt över hela Öland och det är få miljöer där den helt saknas. I fuktängar klarar den att växa uppe på betade tuvor och i Bödas barrskogar letar den sig till sandiga skogsvägar. Mittlandet bjuder på insprängda alvarpartier, betade torrängar och även borgruiner där den kan slå sig ner.

Luddlosta är mycket variabel och beroende på ståndort samt näringstillgång kan den se mycket olika ut. Det finns även genetiskt skilda populationer, både införda och inhemska. En sådan är underarten strandlosta subsp. thominei, som har nedliggande strån och oftast helt kala småax. De korta stråna mäter 3–10 cm och ytteragnarna 6–6,5 mm. Det mesta av luddlosta på Öland faller annars inom underarten vanlig luddlosta subsp. hordeaceus. Den har oftast håriga småax, ytteragnar som mäter 8–11 mm och frukt som är kortare än inneragnen. Underarten falsk finlosta B. hordeaceus subsp. pseudothominei står mellan vanlig luddlosta B. hordeaceus subsp. hordeaceus och finlosta B. lepidus. Småaxen är glatta, ytteragnarna mäter 6,5–8 mm och frukten är jämnlång med inneragnen.

Gammal, bofast.

Luddlosta är en mycket vanlig och mångformig art. I Bohuslän förekommer underarterna vanlig luddlosta ssp. hordeaceus och strandlosta ssp. thominei. Ibland urskiljs också kal luddlosta var. leiostachys ur ssp. hordeaceus. Denna varietet, som kan växa i liknande miljö som ängslosta och även likna denna art, förekommer i landskapet men har inte beaktats under inventeringen.

Se även vanlig luddlosta Bromus hordeaceus subsp. hordeaceus och strandlosta Bromus hordeaceus subsp. thominei

Luddlosta är en utpräglad torrbacksväxt, som gärna växer på trampad mark, till exempel hamn- och fyrområdet på Storjungfrun och festplatsen på Östra berget i Söderhamn. Ingen preciserad gammal lokal har återfunnits. Den var tillfällig på ett par av sina nordligaste lokaler, troligen inkommen med gräsfrö. Även ett fynd i Alfta pekar på en sådan källa. Där blommade den efter en lång torrperiod som gjort klippning onödig i de torraste partierna av en gräsmatta som såtts ett par år tidigare. Enligt våra egna observationer har den funnits i minst 29 år på Storjungfrun. I Hälsingland befinner den sig nära nordgränsen av sin utbredning.