Ingemar Gustafsson
Nässjö 2006-07-03
Taxasida
liten sandlilja
Anthericum ramosum
L.
liten sandlilja är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Ingemar Gustafsson
Översikt
Översikt
liten sandlilja är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- liten sandlilja
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Anthericum ramosum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Anthericum ramosum L.
Svenskt namn
liten sandlilja
norwegianBokmal
småsandlilje
norwegianNynorsk
småsandlilje
Danskt namn
Grenet edderkopurt
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2011-08-14
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Gammal bofast art, nu utgången.
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
133 Anthericum ramosum L.
This species is restricted to Europe. Like A. liliago (no. 132) it has a continental distribution tendency. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 91.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från något fler rutor (ca 40) vid förra inventeringen. Förr dessutom med spridda lokaler såväl söder (till Simrishamn) som norr om (till Vånga) det nuvarande utbredningsområdet.
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från något fler rutor (ca 40) vid förra inventeringen. Förr dessutom med spridda lokaler såväl söder (till Simrishamn) som norr om (till Vånga) det nuvarande utbredningsområdet.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Liten sandlilja är endast känd från Europa där den främst har en kontinental utbredning. I Sverige har den en mer inskränkt utbredning än släktingen stor sandlilja A. liliago och är känd från Skåne, Öland och Gotland. Nyligen har en nordlig utpostlokal rapporterats i Södermanland (Artportalen 2011). På Gotland uppges den som allmän i öns kalkområden och bedöms ha ökat beroende på ett minskat betestryck (Johansson m.fl. 2016).
På Öland växer liten sandlilja solöppet på kalkrik mark i karster, grusalvar och jordfyllda sprickor i kalkstenshällen. Växten ses också på mindre kalkpåverkade lokaler som de enbuskrika torrängsryggar som genomlöper alvaret; de består mest av svallade moränavlagringar. Udda växtplatser är tuviga tokfuktängar och högar med skrotsten. De flesta lokaler är hävdade med bete men liten sandlilja missgynnas av hårdare betestryck. Ofta ser man plantor som växer i skydd av enbuskar eller på det betesfria området mellan elstängsel och stenmur.
Liten sandlilja växer på norra halvan av Stora Alvaret i socknarna Torslunda, Gårdby, Sandby, Vickleby, Stenåsa, Resmo, Mörbylånga och Hulterstad. Den är inte återfunnen på sin sydliga utpostlokal i Kastlösa. Första halvan av 1900-talet växte liten sandlilja även på kustnära sandfält i socknarna Glömminge och N. Möckleby men där är den numera försvunnen. Under inventeringen är den endast funnen på fem lokaler utanför Stora Alvaret.
Gammal, bofast.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Ursprunglig.
Vinterfuktigt kalkgrus och bleke på alvar, sandiga, grusiga hällmarker och torrängar samt i hällmarkstallskog, här företrädesvis i gläntor. Under inventeringen funnen inom öns kalkområden, men inte i märgelområdena på Sudret och Romaslätten eller i sandområdena på Avanäset och Gotska Sandön. Arten ökade på 1900-talet; Johansson (1897) bedömde den som ”Täml. allm.”. Troligen beror detta på minskat betestryck. I dag växer liten sandlilja ofta i stora, utbredda bestånd, vilket avspeglas i den ganska höga frekvensen av förekomster i provrutorna.