Taxasida

liten fetknopp

Sedum annuum

L.

liten fetknopp är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

liten fetknopp är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • liten fetknopp
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Sedum annuum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Sedum annuum L.
Svenskt namn
liten fetknopp
icelandic
Skriðuhnoðri
norwegianBokmal
småbergknapp
norwegianNynorsk
småbergknapp
Finskt namn
kesämaksaruoho
finlandSwedish
liten fetknopp
Foton
Patrik Engström
Stenhamra, Ekerö kommun 2022-06-22
Torbjörn Tyler
I odling i Brönnestad socken 2024-07-11
Peter Ståhl
Söderåsen, Torsåker 2011-07-10
Anders Delin
Otterstad, Backa 2009-05-26
Calle Ljungberg
Ryningen, Fågelforsvägen, Sm 2016-05-31
Calle Ljungberg
Ryningen, Fågelforsvägen, Sm 2016-05-31
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2019-06-26
Nycklar

Burén, T. 2006: Släktena Sedum, Rhodiola, Hylotelephium och Phedimus. Nyckel till vilda, förvildade och odlade arter. Manuskript.

Den Botaniska Skattkammaren
I nyckeln upptas samtliga arter som, så vitt jag vet, har påträffats som vilda eller förvildade i Sverige. Dessutom har jag tagit med några möjliga förväxlingsarter som förekommer i odling. Liksom Karlsson (2002) och Eggli (2003) betraktar jag rosenrötter (Rhodiola), kärleksörter (Hylotelephium) och fetblad (Phedimus) som separata släkten, skilda från fetknoppar (Sedum). Observera att betydligt fler arter förekommer i odling. Nyckeln är preliminär. Förslag till förbättringar samt uppgifter om förvildade arter mottages tacksamt.
Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Tämligen allmän.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Liten fetknopp är ursprunglig men kulturgynnad. Den ettåriga, konkurrenssvaga och ljuskrävande arten är ett karakteristiskt men vanligen ganska sparsamt inslag i floran på många hällmarker, som oftast ingår i naturbetesmark. Hällarna brukar vara rikligt mossbevuxna och utan högre vegetation.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Sälls.–spridd men i Svennevad täml. allm. (Kjellmert 1947). Sedd i naturlig vegetation i bergbranters skrevor och småfickor i Svennevad och Ödeby (Nilsson, !) och på strandklippor i Askersund, Hammar och Lerbäck (Hallin ms, Stalin ms 1913–1916, !). Växtplatser tycks f.ö. vara mark- och backhällar i åkrar och hagar. Aldrig säkert sedd odlad men växte på kyrkogårdsmuren i Kräcklinge 1990.

Rika förekomster med 100-tal ex. fanns vid Svenstorp i Asker 1929 (Broddeson ms) och på klippor i Hallsberg SÖ om Herrfallsäng 1961 och Stora byn 1967 (Dalhielm ms).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Liten fetknopp är en ettårig ört som växer i skrevor på rikare, vanligen lättvittrade silikatberg på bar mull eller bland mossa, ofta tillsammans med kärleks ört och hällebräken. Den förekommer också ofta på markhällar i betesmarker och på grusiga torr backar.

Europa, östra Nordamerika. I Sverige från Skåne till Norrbotten.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1011 Sedum annuum L.

This arctic-montane species belongs to the amphiatlantic plants (Hultén, Amphi-atl., p. 90 and map 72). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 197.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Sydväxtberg på klipphyllor i tunt vittringsgrus, hällmarker i torrängsbackar. Gynnad av basiskt underlag. - 34 ( 10).

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Tämligen allmän på Mälarslätten (lokalt allmän i klippängsrika områden så som på Ängsö och i Västra Munktorp); tämligen sällsynt i Sydöstra Skogslåglandet; högre upp några ströfynd. Fastän arten har tämligen många lokaler i Norrland och i fjällvärlden, ger den västmanländska populationen starkt intryck av att tillhöra landskapets mera temperaturklimatiskt fordrande arter. Lämpliga ståndorter saknas ej i de områden ovan Mälarslätten, där den nu felar. Att utbredningen är ofullbordad är inte troligt. Möjligen tillhör de norrländska populationerna (sin förkärlek för sydbranter till trots) en annan klimatras. Utbredningstyp som antropokor: S3. Som idiokor: S?

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "på bergskammen vid Tennäs och på Henwola vid Serffjellet."

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från dubbelt så många rutor (ca 25) vid förra inventeringen och uppenbart minskande.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Liten fetknopp är en utpräglad klippängsväxt, som helst växer i tun jord på öppen hällmark. Arten trivs i odlingslandskapets miljöer, t.ex. på hällar i betesmark, på ladugårdsplaner och åkerholmar; någon gång kan den växa på stengärdesgårdar. Den finns även i mera ursprunglig miljö på hällar och i bergbranter, även i gles skog. Arten odlas knappast och förekommer därför inte som förvildad.

Antalet blommande plantor varierar avsevärt från år till år. Vissa somrar kan arten blomma en andra gång.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Landeberg (ms 1811): med det gotländska namnet Kråkebär (jfr Johansson 2010). Detta namn används normalt för vit fetknopp S. album. Säkerligen felaktig uppgift; nämns inte av andra botanister.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Liten fetknopp hör framför allt hemma i jordbrukslandskapet, där den växer exponerat och oftast torrt på tunt jordklädda hällar i betesmarker, på åkerholmar och torrbackar, längs små körvägar och på gårdsplaner, men man träffar också ibland på den på hällar i gles skogsmark.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer på torr hällmark, oftast på hällar i betesmarker. Varierande, rikligast under år med våta försomrar, ljuskrävande och konkurrenssvag. Vanlig i den västra delen av landskapet, mindre vanlig till sällsynt i de östra delarna och på höglandet. 888 lokaler i 378 rutor (46 %).

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Allmän i den sydöstra delen av Uppland, men mycket ovanlig eller saknas i den norra och västra tredjedelen av landskapet. 459 kartblad, 1127 kvadranter.
Almq. I Stockholms län merendels allmän, i Uppsala län allmän upp till sextionde breddgraden; nordligare tämligen allmän till Hållnäs, i Heby kommun spridd.
Liten fetknopp förekommer på hällar och bergknallar, ofta bland mossor, och på strandklippor vid sjöar. Den växer något mera skuggigt än gul fetknopp, t.ex. i skogsbryn och hagar.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Liten fetknopp är en ursprunglig art. Artens sällsynthet i landskapet är svårförklarlig. Thedenius anger arten från Gävle vid Vallbacken och Prästholmarna (i Stadsträdgården) 1834. I Gävletraktens växter 1848 uppges att den förr var vanlig »men sista decenniet knappt återfunnen«. I den senare utgåvan 1863 finns arten inte med.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Korta kompakta skott övervintrar gröna (med rödbrun anstrykning av antocyan). Blomningen börjar i ekorrbärets tid.

Liten fetknopp är ett exempel på att en liten population av en ettårig art kan vara mycket uthållig. I Gryttjesbergen i Delsbo återfann Bengt Stridh arten efter 117 år. På Ranboberget i Mo återfann Åke Ågren den efter 128 år, vilket också var själva upptakten till att han intresserade sig för florainventering. Även i Lilla Öjeberget i Järvsö har den återfunnits, där med 51 års intervall och inte under vår inventering. Arten förefaller ha varit och är mycket sällsynt i Hälsingland, med bara fyra nyfynd under vår inventering. Den förefaller vara mindre knuten till mänsklig aktivitet än vad gul fetknopp är på sina inlandslokaler.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Liten fetknopp är en ettårig, höstgroende art som förekommer på torra, varma hällar och berg. Den växer där på tunt jordtäcke och behöver öppna, omrörda ytor. Arten anses kalkskyende och detta styrks hos oss av att den nästan helt tycks saknas på hällmarkerna i alnökalkens område kring Klingerfjärden. I övriga kustområdet växer liten fetknopp på hällmarker, både på öppen kulturmark och i skuggigare lövlundar. Den finns även på artfattiga hällar i barrskog, åtminstone i Njurunda, Selånger och Sundsvall. I älvdalarna blir arten mer bunden till bergsbranter och finns då främst i små artfattiga, sura berg nära kulturbygden. I sydbergen växer den på jordtäckta hyllor och i klippspringor, någon gång också på stora block. Förekomsterna är ofta små, nyckfulla och obeständiga. Tidigare var arten troligen gynnad av bete, t.ex. av getter.