Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Inga aktuella fynd.
Taxasida
Langes maskros
Taraxacum langeanum
Dahlst.
Langes maskros är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Översikt
Översikt
Langes maskros är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- Langes maskros
Taxonomi
Namn
Inga alternativa namn hittades.
Foton
Inga foton finns för detta taxon.
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Langes maskros är i hela världen endast känd från Öland och Gotland (där den inte är så sällsynt) samt i Blekinge och sydöstra Småland.
Arten bör eftersökas på något torrare mark än vad som är vanligt för strandmaskrosor.
Arten bör eftersökas på något torrare mark än vad som är vanligt för strandmaskrosor.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Langes maskros är en svensk endem med fynd på Öland, Gotland samt något enstaka i östra Blekinge och Småland.
Langes maskros klarar på Öland att växa lite torrare än de andra strandmaskrosorna, ibland kan den dela växtplats med någon sandmaskros T. sect. Erythrosperma. De flesta lokaler hittas i kanten av vätar, tuviga friskängar där den gärna växer mellan tuvorna, på tunna vittringsjordar, uppfrysningsmarker och i allehanda fuktiga svackor som kan ses på alvaret. De flesta lokaler är välhävdade genom bete. Langes maskros är konkurrenssvag liksom de andra arterna i sektionen och behöver öppen, kalkrik och fuktig jord. Den växer främst på Stora Alvaret, längs västra stenkusten och i östra sjömarken. I Mittlandet och längs västra kusten, söder om Borgholm, är den påfallande sparsam. En viss minskning kan befaras även för denna unika maskros beroende på igenväxning och dränering av landskapet.
Langes maskros räknades förr till sandmaskrosorna sect. Erythrosperma vilket är lätt att förstå när man ser de djupröda frukterna. Bladen är finflikade och påminner om de hos en del sandmaskrosor.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Ursprunglig.
Fuktig ängsmark (i synnerhet strandängar med kortvuxen vegetation), alvarmark, oftast i utkanten av vätar, i något torrare, gärna småtuviga partier. Arten kan växa något torrare än övriga strandmaskrosor. Den är noterad från 54 km2-rutor, av vilka 26 finns på Fårö. Utanför Fårö är arten säkerligen förbisedd, men den har likväl troligen gått tillbaka under senare tid p.g.a. igenväxning.