krypnarv

Täml. allm.–allm. på mineral- och blandjord. Meddelade ståndorter är strandhällar och annan landvinning, åkrar samt sand- och grusblottor, gator m.fl.

Krypnarv är mycket kulturgynnad men sannolikt ursprunglig. Den är konkurrenssvag och växer på fuktig, mer eller mindre blottad mark vid stränder, i betesmarker och gräsmattor, på sand-, grus- och gårdsplaner samt på trädgårdsgångar och åkervägar. I städer och tätorter finner man den så gott som överallt på gator och torg, där den växer i springor och fogar mellan cementplattor och gatstenar samt i asfaltsprickor.

Gammal bofast art.

Allmän

Trivialart

Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

762 Sagina procumbens L.

This widespread and partly anthropochorous species has been introduced from its central area in Europe and W. Asia into several parts of the world. However, it is considered indigenous in eastern N. America (Fernald). If so, it belongs to the true amphi-atlantic plants (Hultén, Amphi-atl., p. 124 and map 106). The dots in the Himalayan area may relate to S. saginoides (cf."no 761). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 146.

Krypnarv växer på torr–frisk, sandig, gärna trampad mark med för övrigt sparsam vegetation. Vanliga växtmiljöer är havsstränder där växten anses ursprunglig. Den växer även i betade torrängar, speciellt i partier där marken sårats genom tramp av betesdjuren eller röjningar. Krypnarv växer ofta tätortsnära på starkt kulturpåverkade lokaler som grusplaner, trottoarer, golfbanor, i hamnar, vägkanter, åkrar samt ruderatmarker som sandtag och grushögar; dessa miljöer har idag blivit allt viktigare för arten.

Krypnarv är en relativt vanlig växt på Öland. Speciellt frekvent är den längs västra kuststräckan, från Högsrum sn och söderut till S. Möckleby. På Stora Alvaret är den mest sedd på den södra halvan. Liksom andra växter som föredrar sandiga marker är det glest med fynd på sydöstra Öland. Krypnarv är idag funnen i färre socknar än i Sterner (1938). Att krypnarv skulle ha minskat verkar inte sannolikt, troligen är den i stället förbisedd inom vissa områden.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Öppen, frisk till fuktig, nött miljö med blottade markytor, mest på sand: stigar, körvägar, hjulspår och dikeskanter; även tätortsmiljöer, mellan gatsten, invid husväggar. Krypnarv kan också förekomma som ogräs i trädgårdsrabatter. Enligt Englund (1942) sannolikt inhemsk på havsstränder i fuktiga klippspringor, likt strandnarv S. maritima. På havsstränder förekom, enligt Englund, krypnarv också på strandängar, på trampade ställen, vid stenblock och ofta på myrkullar, allt på samma sätt som strandnarv. Englund redovisade 144 lokalprickar efter sina inventeringar av öns stränder 1928–36 (Gotska Sandön ej inventerad). Dagens frekvens motsvarar Johanssons bedömning (1897): ”Täml. allm. på sandområdena, eljes flerst.”

Krypnarv växer naturligt på fuktig, gärna sandig, naken eller störd jord, i hällmark, på havsstrandängar och i betesmarker, men oftare på kulturskapade ståndorter som vägkanter, stigar, trottoarer, grusplaner och skräpmarker. Arten har blivit vanligare norrut och i inlandet sedan förra inventeringen och är nu jämnt spridd över hela landskapet.

Krypnarv är en av de första arter som koloniserar ur havet uppstigande skär (Ericson 1973), och ses regelbundet på de närmast havsytan belägna delarna av en klippstrand. Närmare vattnet växer endast kustsaltgräs. Detta kontrasterar mot Romells (1938a) uppgift att fröna inte flyter. Arten har blomknopp i skogsstjärnans och ekorrbärets tid, blommar i linneans tid och kan fortsätta att blomma till ljungens tid. Den övervintrar grön. Den växer bäst under våta år, då den till och med fläckvis kan växa upp och täcka gräshakmossan i en gräsmatta.