Taxasida

krypnarv

Sagina procumbens

L.

krypnarv är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Ingemar Gustafsson
Översikt
Översikt

krypnarv är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • krypnarv
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Sagina procumbens
Vetenskapligt namn, fullständig form
Sagina procumbens L.
Svenskt namn
krypnarv
icelandic
Skammkrækill
norwegianBokmal
tunsmåarve
norwegianNynorsk
tunsmåarve
Finskt namn
rentohaarikko
finlandSwedish
krypnarv
Danskt namn
Almindelig firling
Foton
Ingemar Gustafsson
Nässjö 2022-06-04
Anders Delin
Hemstanäs, Skog 2014-07-05
Anders Delin
Kulgatan, Järbo 2009-06-24
Patrik Engström
Lådnaön, Värmdö skärgård 2022-06-28
Torbjorn Tyler
2011-06-13
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Täml. allm.–allm. på mineral- och blandjord. Meddelade ståndorter är strandhällar och annan landvinning, åkrar samt sand- och grusblottor, gator m.fl.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Krypnarv är mycket kulturgynnad men sannolikt ursprunglig. Den är konkurrenssvag och växer på fuktig, mer eller mindre blottad mark vid stränder, i betesmarker och gräsmattor, på sand-, grus- och gårdsplaner samt på trädgårdsgångar och åkervägar. I städer och tätorter finner man den så gott som överallt på gator och torg, där den växer i springor och fogar mellan cementplattor och gatstenar samt i asfaltsprickor.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Allmän

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Trivialart

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

762 Sagina procumbens L.

This widespread and partly anthropochorous species has been introduced from its central area in Europe and W. Asia into several parts of the world. However, it is considered indigenous in eastern N. America (Fernald). If so, it belongs to the true amphi-atlantic plants (Hultén, Amphi-atl., p. 124 and map 106). The dots in the Himalayan area may relate to S. saginoides (cf."no 761). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 146.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Krypnarven är anspråkslös vad gäller näring men föredrar tydligt lätt fuktig mark. Den är konkurrenskänslig och växer på blottad jord och sand. Oftast ses den på gårdsplaner, stigar och utfyllnader, i grustag, åkerkanter och trädgårdar samt på järnvägsområden. Eftersom den är mycket tramptålig påträffas den ofta på kreatursstigar, mellan gatstenar och i stenfogar i trädgårdsgångar. Den är mycket vanlig i kanten av asfalten vid nutidens stora genomfartsvägar. Krypnarv är också ett regelbundet inslag i fuktiga betesmarker, t.ex. i källdrag. Den är vanlig på havsstrandängar och klippspringor vid havet men sällsynt på naturliga växtplatser i inlandet, t.ex. vid stränder och på fuktiga klipphyllor.
Funnen i 1404 rutor; tidigare uppgifter från 190 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Krypnarv växer på torr–frisk, sandig, gärna trampad mark med för övrigt sparsam vegetation. Vanliga växtmiljöer är havsstränder där växten anses ursprunglig. Den växer även i betade torrängar, speciellt i partier där marken sårats genom tramp av betesdjuren eller röjningar. Krypnarv växer ofta tätortsnära på starkt kulturpåverkade lokaler som grusplaner, trottoarer, golfbanor, i hamnar, vägkanter, åkrar samt ruderatmarker som sandtag och grushögar; dessa miljöer har idag blivit allt viktigare för arten.

Krypnarv är en relativt vanlig växt på Öland. Speciellt frekvent är den längs västra kuststräckan, från Högsrum sn och söderut till S. Möckleby. På Stora Alvaret är den mest sedd på den södra halvan. Liksom andra växter som föredrar sandiga marker är det glest med fynd på sydöstra Öland. Krypnarv är idag funnen i färre socknar än i Sterner (1938). Att krypnarv skulle ha minskat verkar inte sannolikt, troligen är den i stället förbisedd inom vissa områden.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Öppen, frisk till fuktig, nött miljö med blottade markytor, mest på sand: stigar, körvägar, hjulspår och dikeskanter; även tätortsmiljöer, mellan gatsten, invid husväggar. Krypnarv kan också förekomma som ogräs i trädgårdsrabatter. Enligt Englund (1942) sannolikt inhemsk på havsstränder i fuktiga klippspringor, likt strandnarv S. maritima. På havsstränder förekom, enligt Englund, krypnarv också på strandängar, på trampade ställen, vid stenblock och ofta på myrkullar, allt på samma sätt som strandnarv. Englund redovisade 144 lokalprickar efter sina inventeringar av öns stränder 1928–36 (Gotska Sandön ej inventerad). Dagens frekvens motsvarar Johanssons bedömning (1897): ”Täml. allm. på sandområdena, eljes flerst.”

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Krypnarv växer naturligt på fuktig, gärna sandig, naken eller störd jord, i hällmark, på havsstrandängar och i betesmarker, men oftare på kulturskapade ståndorter som vägkanter, stigar, trottoarer, grusplaner och skräpmarker. Arten har blivit vanligare norrut och i inlandet sedan förra inventeringen och är nu jämnt spridd över hela landskapet.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer bland gles vegetation i betesmarker, på gårdsplaner, vägkanter, gator och gångar i tätorter samt på all slags annan kulturmark. Mycket vanlig i hela landskapet. 765 rutor (92 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, Asien, östra Nordamerika. I Sverige genom hela landet. I Sörmland mycket allmän – (91%). Krypnarven är en ofta kortlivad flerårig ört vilken som ursprunglig växer på fuktig bar jord på låg växta strandängar och i bergsskrevor vid havet och sjöar. För övrigt växer den som kolonisatör på all slags bar, särskilt trampad och körd mark som vägar och sti gar. Arten är karaktärsväxt för städer, där den även på stenstadens mest sterila gator växer i springor mellan betongplattorna.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Mycket allmän i Uppland. 724 kartblad, 2287 kvadranter.
Almq. Allmän; på skären allestädes.
Krypnarv är konkurrenssvag, men kan leva under anspråkslösa förhållanden i små klippspringor och på naken jord och sand, bl.a. utefter vägar. Den är en av det fåtal växter som klarar sig längst ut i de exponerade lägena på kustklippor. Som en människans följeslagare växer den i störda miljöer såsom grusgångar, stensättningar, murar och mellan gatstenar.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Krypnarv kan möjligen vara ursprunglig men i första hand får den ses som en inkomling i människans spår.
Kanske har krypnarven sin naturliga hemvist vid havet. Den är här vanligast i skrevor på klippstränder men den kan också hittas på torra skadade vegetationspartier på moränstränder.
Den vanligaste följeväxten är groblad (36%), följd av rödven, vitklöver, höstfibbla, vitgröe och gatkamomill.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Krypnarv är en av de första arter som koloniserar ur havet uppstigande skär (Ericson 1973), och ses regelbundet på de närmast havsytan belägna delarna av en klippstrand. Närmare vattnet växer endast kustsaltgräs. Detta kontrasterar mot Romells (1938a) uppgift att fröna inte flyter. Arten har blomknopp i skogsstjärnans och ekorrbärets tid, blommar i linneans tid och kan fortsätta att blomma till ljungens tid. Den övervintrar grön. Den växer bäst under våta år, då den till och med fläckvis kan växa upp och täcka gräshakmossan i en gräsmatta.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Krypnarv är mycket vanlig som pionjärväxt i bottenskiktet på rörd kulturmark. Arten dyker upp på markblottor, särskilt i torra lägen på grova jordar som morän, grus m.m., och kan växa kvar en tid när växttäcket slutit sig, t.ex. i gräsmattor. Den är vanlig på grävd mark och utfyllnader; vidare växer den ofta i trampblottor på betesmark, i trädesåkrar men också ibland mer slutet i lägdbottnar. Krypnarv är tramptålig och finns längs vägarna, särskilt på grusiga skogsbilvägar, där den kan uppträda helt nära körbanan eller på vändplaner och jorduppkast. Också i sandtag och markberedda hyggesgropar dyker den upp. I tätorterna, inklusive Sundsvalls stadskärna, brukar den krypa fram i springor mellan betongplattor, i trottoarkanter eller i sprucken asfalt. Krypnarv förekommer dessutom i helt naturlig miljö vid havet: den är en av de första växter som koloniserar klippspringor efter landhöjning; ibland ser man den som enda kärlväxt på klippöar som fortfarande ofta överspolas. Den växer även på andra grusiga–steniga exponerade stränder, t.ex. på havsstranden söder om Lörudden i Njurunda och i en eroderad älvbrink vid Skallböle i Tuna. – En anspråkslös och konkurrenssvag art, som klarar sig genom snabb kolonisering och uppträdande i miljöer som få andra växter klarar.