krattfibbla

Hieracium prolixum

Norrl.

krattfibbla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Översikt

krattfibbla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer

krattfibbla

Taxonomi

Klass

Ordning

Familj

Släkte

Art

Namn

Inga alternativa namn hittades.

Foton

Inga foton finns för detta taxon.

Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Närke 9 socknar (Tyler 2002a, 2005).

Örebro Glanshammar m.fl. (Adlerz 1903b). Lännäs Vinön, strandskog nära NV-udden 1933 R. Morander (UPS/GSa).

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Krattfibbla finns från Småland till Jämtland och Norrbotten och är flerstädes rätt vanlig. Inom landskapet växer den såväl i örtrika granskogssluttningar som i torr tallskog och dessutom på stigar och vägkanter.
Funnen i 9 rutor; tidigare uppgifter från 16 rutor. Sällsynt, endast på höglandet. – Ursprunglig.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Dahlstedt (1893 s. 61–63): Sanda, Lärbro och Fleringe. Johansson (1897 s. 130) tar bara upp Sanda. Vi har inte lyckats finna några belägg (troligen ombestämda till andra arter). Arten är inte upptagen av Tyler 2002.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Äldre fynd: Brännkyrka. Hyltinge. Kärnbo. Nacka. Näshulta. Råby-Rönö. St.Malm. Strängnäs.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala

Spridd från Småland till Norrbotten.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Krattfibbla förekommer från Småland upp till Norrbotten.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala

Äldre insamlingar finns från drygt 20 lokaler i Njurunda, Sundsvall, Alnö, Skön, Hässjö, Attmar, Stöde, Torp, Borgsjö och Haverö.
Collinder (1909): tämligen allmän; måttligt–talrikt.