knölsmörblomma

Gammal bofast art.

Tillfälligt införd med barlast, någon gång kulturspridd på annat sätt. - 3 (3).

Knölsmörblomma är kulturgynnad men sannolikt ursprunglig. I någorlunda naturlig vegetation växer den på sandhedar vid havet och i kortvuxen grässvål i klippterräng. De vanligaste växtplatserna för den betesgynnade och ljuskrävande arten finns emellertid i ganska torra naturbetesmarker, gärna med berghällar och på lätta jordar. På några platser växer den i kyrkogårdsgräsmattor.

845 Ranunculus bulbosus L.

This polymorphic species is originally restricted mainly to Europe. For the subspecies distinguished in Europe and their distribution, see Fl. Eur. 1/1964, p. 229. The area of the southern subsp. aleae (Willk.) Rouy & Fouc. is presented on the map. The species is widely spread, for instance to N. America and New Zealand. Some outlying occurrences are considered occasional (C. Finland, C. Russia). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 163.

Läkeört, möjligen inhemsk på kalkberg, sedd på sådant vid Dalmark i Hammar 1995. I Viby har 19 lokaler uppdagats, mest i någon Närkesocken (Nilsson 1978).

Växtplatser är bl.a. såväl kalkfattiga som -rika åsar, åkrar, hagar och banvallar. Ett särskilt rikt bestånd med 1 000-tals ex. sågs vid Ängen i Hammar 1991.

Allmän på Ängsö; tämligen allmän på Östra Mälarslätten t.o.m. Arboga i V; högre upp sällsynt t.o.m. V. Nedre Bergslagen, ås- och något kalkgynnad. Sydlig, värmekrävande. Utbredningstyp: S3.

Larsson (1859, 1868) citerar Sahlen (1854) och anger: "omkring Wenersborg”; det framgår inte om arten verkligen är funnen på Dalslandssidan. Uppgiften återkommer hos Hartman (1870, 1879). Arten är upptagen från Dalsland av Lohammar (1953a); det är sannolikt även här Larssons uppgift som återkommer.

Knölsmörblomma växer i torr naturlig gräsmark, både i de magra typer som domineras av fårsvingel Festuca ovina och knippfryle Luzula campestris och i de mera närings- och basrika typer som innehåller luddhavre Helictotrichon pubescens och ett stort inslag av örter. Den är typisk för ogödslad betesmark, där den gärna uppträder i sluttningar eller vid markhällar. Arten växer gärna i lätt skuggig hagmark men inte i sluten skog. Vidare förekommer den på torr jord i slänter, på vägkanter, åkerholmar och åkerrenar. I östra Småland är den en av de arter som infinner sig på igenlagd åkermark.

Arten är kulturgynnad och på de flesta lokaler beroende av hävd i form av bete eller slåtter. Vid igenväxning står den kvar ganska länge; däremot försvinner den vid gödsling.

Knölsmörblomma är vanlig i betade alvartorrängar och sandgräshedar, åkerkanter, gamla horvor, vägrenar och ruderatmiljöer (sandtag och stentippar). Den kan även växa på grusplaner, i torra gräsmattor, klapperstensvallar vid havet, glesare hässlen och sällsynt i grusalvar. Knölsmörblomma gynnas av bete och om marken är kalkpåverkad.

Knölsmörblomma är en mycket vanlig växt och förekommer över hela Öland. Endast områden med kalkfattig barrskog är i det närmaste tomma på fynd.

Knölsmörblomma kan liksom andra ranunkelväxter ibland ha fyllda blommor, detta är noterat vid en handfull tillfällen under inventeringen. Knölsmörblomma är väl anpassad för att växa på sina ofta mycket torra lokaler. Den blommar tidigt och samlar upp näring i den lökformade basen. När sommaren kommer vissnarde ovanjordiska delarna snabbt bort ochväxten fortlever underjordiskt.

Gammal, bofast.

Ursprunglig. Knölsmörblomma växer på hällmark i tunt jordlager och i torr ängsmark; även i åkerrenar, vallar, gräsplaner eller torra gräsmattor; företrädesvis på sand eller grus men också i tyngre jordmån. Tramp- och betestålig. Johansson (1897) angav frekvensen ”Allest.”, vilket stämmer ganska bra med dagens förhållanden.

Knölsmörblomma växer på frisk till torr, gärna skalhaltig jord i soliga lägen. Arten gynnas av bete och trivs i naturbetesmarker, på torra strandängar, torrbackar och jordtäckta hällar nära kusten men förekommer också på vallar och vägkanter.

Knölsmörblomma inplanterades mellan 1985 och 1989 i en lågvuxen dåligt skött mycket torr gräsmark intill ett hus på Lundnäs, Arbrå. Den hade där 2012 spritt sig med frö till flera kvadratmeter, men inte till angränsande klippta gräsmatta. Mycket få andra arter klarar sig där. Ett exempel är blodnäva, som dock inte sprider sig. Gröna bladrosetter övervintrar och blomningen inträffar i vitsippans eller skogsstjärnans tid.

Vi känner bara fem gamla lokaler för knölsmörblomma, i Hudiksvall, Rogsta och Söderhamn. Ingen av dessa har återfunnits. En ny lokal, i en grässlänt i Söderhamn, har hittats. Möjligen kan detta tolkas som att arten var något vanligare för hundra år sedan.