Taxasida

klubbfibbla

Arnoseris minima

(L.) Schweigg. & Körte

klubbfibbla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Thomas Gunnarsson
Översikt
Översikt

klubbfibbla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • klubbfibbla
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Arnoseris minima
Vetenskapligt namn, fullständig form
Arnoseris minima (L.) Schweigg.
Svenskt namn
klubbfibbla
Finskt namn
kultakaunokki
finlandSwedish
klubbfibla
Danskt namn
Svineøje
Foton
Thomas Gunnarsson
Senoren,Ramdala,Karlskrona 2024-07-27
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1876 Arnoseris minima (L.) Schweigg. & Koerte

This species is mainly restricted to Europe where it is mast frequent on sandy soil in the W. and C. parts. Northwards it occurs more occasionally. It has been sparsely introduced into N. America, Australia and New Zealand.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Klubbfibbla är en kulturberoende och sannolikt gammal växt. Den ettåriga och mycket konkurrenssvaga arten växer på glesbevuxen, näringsfattig sandjord i övergivna åkrar, åkerkanter och på liknande störd mark.

Även om Fischerström uppfattade klubbfibblan som sällsynt i södra Halland tycks den åtminstone lokalt ha varit allmän (se nedan). Den har minskat under 1900-talet och är nu mycket sällsynt eller kanske utdöd. Minskningen kan troligen förklaras av ändrad markanvändning, t ex bebyggelse och plantering på kustnära sandjordar, samt det moderna jordbrukets trädesfria växtföljder och stora användning av gödsel och gifter.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Klubbfibbla är nationellt rödlistad (Gärdenfors 2005).

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Barlast, järnvägsbank. - 2 (2).

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: har sannolikt alltid haft en mycket ojämn utbredning i landskapet och ofta varit obeständig på enskilda lokaler varför frekvensförändringar är svåra att fastställa, men antalet aktuella lokaler förefaller ha minskat med 30–40 % sedan mitten av 1900-talet. Nationellt rödlistad (EN).

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Klubbfibbla växer på torr, sandig, näringsfattig och sur jord, i regel i åkerkanter eller på trädesåkrar. Den är mycket konkurrenssvag och försvinner när vegetationen sluter sig. Arten har gått tillbaka starkt i Småland liksom i landet som helhet. Den viktigaste orsaken till tillbakagången är antagligen att trädesbruket upphört. Växten kan också ha försvunnit på grund av konstgödsling, ogräsbekämpning eller igenplantering med skog. – I Oskarshamn Döderhult är arten sannolikt inkommen med tyskt timmer.
Funnen i 13 rutor; tidigare uppgifter från 23 rutor. Sällsynt nära kusten norrut till Oskarshamn Misterhult. De västligaste och nordligaste lokalerna var sannolikt tillfälliga. – Gammal kulturföljeslagare.
Klubbfibblan finns på den nationella rödlistan och betraktas som starkt hotad (Gärdenfors 2005).

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Klubbfibbla förekommer i Sverige främst i Skåne, Halland och sydöstra Småland. Den växer solöppet på mager, blottlagd och kalkfattig sand; på sydvästra Öland är den vid ett tillfälle sedd på skiffergrus. Klubbfibbla är vårgroende, konkurrenssvag och växer i rågåkrar eller trädor. I övriga landet är den även sedd på sandhedar med borsttåtel Corynephorus canescens där blottor skapas av betesdjur eller genom annat slitage. Sällsynt är den funnen i sandtag.

Klubbfibbla har förekommit sparsamt på Öland i de västra socknarna Köping, Högsrum, Algutsrum, Vickleby, Resmo och Kastlösa med nordlig utpostlokal i Högby sn. Flest fynd har gjorts i Vickleby sn där den också sågs senast (1952) och bedömdes därför som utgången på Öland. Förvånande var därför fynden som gjordes 1994 i Köping sn, först av Tommy Knutsson och Håkan Lundkvist, därefter senare under samma säsong av Gunhild och Sven Johansson. Tyvärr var klubbfibbla kortlivad på de funna lokalerna och sågs senast 2007; den är eftersökt på samtliga lokaler under inventeringen utan fynd. Åkrarna har omförts till vallodling eller lämnats i ohävd och vuxit igen.

Gammal, förr bofast, numera utgången?

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Troligen inkommen, tidigare bofast. Inga uppgifter sedan början av 1800-talet.
Hur och när arten inkommit till Gotland är okänt.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Troligen gammal inkomling, växer på sandig jord med gles vegetation i åkerkant. Tidigare på sandiga åkrar. Finns i södra Götaland, närmast i Halland. Nationellt hotad art (VU sårbar). Mycket sällsynt. Funnen på en lokal.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Klubbfibbla är inhemsk i landet och förekommer sällsynt i de sydligaste landskapen på sandiga ställen, i åkrar och trädor. Utanför den sammanhängande utbredningen uppträder klubbfibbla tillfälligt i skräpmarker. Rödlistad. Ej funnen efter 1990.
Almq. Tillfälligt adventiv.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Skön Fillan på barlast (K.A.Th. Seth enligt Collinder 1909).