Taxasida

klolånke

Callitriche hamulata

Kütz. ex W. D. J. Koch

klolånke är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Översikt
Översikt

klolånke är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • klolånke
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Callitriche hamulata
Vetenskapligt namn, fullständig form
Callitriche hamulata Kütz. ex W. D. J. Koch
Svenskt namn
klolånke
icelandic
Síkjabrúða
norwegianBokmal
klovasshår
norwegianNynorsk
klovasshår
Finskt namn
lapinvesitähti
finlandSwedish
klolånke
Danskt namn
Smalbladet vandstjerne
Foton

Inga foton finns för detta taxon.

Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1572 Callitriche hamulata Ktitz.

Syn.: C. intermedia Hoffm.

This species belongs to the amphi-atlantic plants (Hultén, Amphi-atl., p. 100 and map 81). The distribution is incompletely known. The species has been introduced into New Zealand. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 273.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Klolånke är ursprunglig i området och bildar langa, ljusgröna, täta ruggar i ganska näringsrika/näringsfattiga, strömmande vatten. Enstaka fynd har också gjorts i dammar, gölar, sjöar och hällkar.

Vanligen finner man klolånke som vattenväxt med skotten rotade i bottensubstratet, antingen helt nedsänkta och utan flytbladsrosetter eller nående till ytan med flytblad. Den växer sällan på land. Till skillnad mot föregående art kan klolånke blomma och sätta frukt under vattnet.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Täml. sälls. vattenväxt, efter 1989 sedd på ett 20-tal lokaler.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Enligt K. Martinsson (i brev) kan endast fertila ex av C. hamulata säkert artbestämmas. Från Ångermanland har inga sådana påträffats vid hennes genomgång av herbarierna. Antingen har det rört sig om felbestämningar eller om sterila former som lika väl kan vara C. palustris eller C. cophocarpa. Detsamma gäller egna belägg och material insamlat av Lundq. Tills vidare föreligger således intet säkert belägg för artens förekomst i landskapet.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Sannolikt ganska förbisedd under 1970-talet.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Första belägg 1879, K. F. Dusén och H. F. G. Strömfelt: Hede: i Ljusnan (17D 5g 0- 1-, i UPS; också samlad av SK i Hede: 1989, 200 m nedströms landsvägsbron, 17D 5g 0-1-, i UPS).

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Andra tidiga litteraturuppgifter oriktiga eller osäkra. Bland dem POSTS (1844) unika C. hamulata från Köpingstrakten (upptagen i HARTMANS flora 1849–70, av WALL 1852, LÖNNROTH 1854, Iverus 1877). Lönnroth gav förekomsten, sannolikt Stödjande sig på POSTS utförliga beskrivning (1844 sid. 147), rang av egen var., "platyphylla", åberopande Kützingers figur (1200) i REICHENBACH (1831): "numquam nisi forte ad Köping in Vestmannia (v. Post ---) in Scandinavia lecta est". Kützingers figur visar en planta, som någorlunda överensstämmer med Posts diagnos ("frukter jemnt och smalt vingkantade; --- de öfre bladen spadlika"), dock ej ifråga om stiften, som enligt Post var "divergerande" (hos Kützinger. och äkta hamulata nedåtriktade). Post:s beskrivning tyder sålunda snarast på C. slagnalis, och ett av honom insamlat ark från Köping: Norsatorpen 1841 (S), kallat "C. hamulata?", är just denna(!) - för övrigt som art utelämnad hos POST (1844).

Sällsynt, troligen förbisedd: tio-tolv lokaler från Mälarslätten t.o.m. Nedre Bergslagen Trolig utbredningstyp: U.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: okänt p.g.a. tidigare taxonomisk förvirring.
Kommentar: B, granskare KMa.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Klolånke växer oftast i åar, där den växer både i strömmande vatten, i lugnvatten och i avsnörda slingor. Arten finns även i sjöar på bottnar av sand eller dyblandad sand. Den uppträder mindre ofta i diken, dammar och vid vattenhål i betesmark, någon enstaka gång i källor, sumpskog eller i hällkar i skärgården.
Liksom sommarlånke är denna art flerårig och kan växa såväl på jord som i vatten, med eller utan flytande rosetter. Den är självpollinerande och bildar frukt även då den är helt nedsänkt.
Funnen i 340 rutor; säkra tidigare uppgifter från 38 rutor. I stort ganska sällsynt men vanligare i ådalarna – på kartan avtecknar sig Lagan, Nissan, Helige å med norra Åsnen, Emån och åarna i södra Kalmar län. – Ursprunglig.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Klolånke växer på fuktig–blöt och ofta kalkfattig mark som saknar annan vegetation. Den påträffas i fuktiga hjulspår, diken och vattenhål.

Klolånke är mycket sällsynt på Öland, under inventeringen har den hittats på fyra lokaler varav två är nyfynd. Däremot har arten försvunnit från Saxnässkogen, Algutsrum sn, där den tidigare växte på flera lokaler. Området är numera delvis exploaterat genom bebyggelse och anläggande av golfbana. En viss minskning bedöms föreligga även om klolånke idag hittats på ungefär samma antal lokaler som förr.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Cederwald (1867): ”Wäskinde s:n (Lönnroth) O. A. W.[estöö]” och Eisen & Stuxberg (1869): ”Veskinde vid en bro på vägen mellan V–e och Bro kyrkor”. Enligt Ahlfvengren (1888) ombestämdes fyndet av Lönnroth till C. polymorpha [sommarlånke C. cophocarpa]. Lönnroths belägg finns i UPS, se C. cophocarpa, primäruppgift.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Klolånke växer företrädesvis i klart, rinnande vatten och förekommer i åar, bäckar och större diken men även i sjöar och dammar på sandbotten och någon gång i diken och rännilar i betesmark.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, finns framför allt i större åar, men påträffas också i mindre vattendrag, i kanaler och i sjöar. Oftast nedsänkt och utan flytblad, verkar mest förekomma växande i vatten. Sällsynt, troligen förbisedd, kanske vanlig längs Viskan, i Göta älvdalen och i Tidan. 105 lokaler i 82 rutor (10 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Klolånke är ettårig och ofta höstgroende. Den växer ibland i vikar av måttligt näringsrika sjöar men framför allt i åar och större diken med sakta strömmande, vanligen halvmeterdjupt vatten. Arten tycks ha ökat under 1900-talet, kanske till följd av eutrofieringen av sjöar och bäckar i magra skogstrakter.

Nord- och Mellaneuropa. I Sverige nästan hela landet, men med ojämn utbredning.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Mycket sällsynt i Uppland. 8 kartblad, 8 kvadranter.
Almq. Troligen sällsynt.
Klolånke växer i näringsfattiga större vattendrag i landskapets västra del; Sävaån och Örsundaåns övre lopp samt i Dalälven. Den har tidigare även funnits i Hågaån och i dammar vid Drottningholms slott.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Klolånken är ursprunglig men upptäcktes först 1993 i landskapet. Växten är sannolikt förbisedd men bör ändå betraktas som sällsynt. Den är enbart funnen i Dalälven.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Klolånke kan växa helt under vatten och kan förväxlas med andra lånkearter, särskilt sommarlånke. Det är troligt att flera av rapporterna grundar sig på iakttagelser av klolikt formad bladända, vilket enligt Lansdown (2008) inte är en av artens huvudkaraktärer. Enligt hans utbredningskarta finns arten inte i Hälsingland. Av nedanstående fynd är dock ett bekräftat.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Klolånke växer i mer strömmande vatten och på större djup än de andra arterna i släktet. Arten är mest känd från älvarna men tycks också finnas i många medelrika klarvattensjöar i kulturområdena. Den saknas dock i de mest eutrofa, där vattnet är grumligt. I sjöarna växer den på stort djup (1–3 m) på mineraljord, t.ex. grus, sand eller någon gång gyttja, och blommar ofta inte. Vid älvarna är den även funnen ovan vattenlinjen, t.ex. i Indalsälven vid lågvatten, och är då fertil. Den flyter ofta iland i mängd om hösten, i starkt greniga härvor. Den är även funnen i utsötat vatten vid havet nära Indalsälvens utlopp. Troligen är den känslig för infrysning under vintern.