Taxasida

klipplin

Linum austriacum

L.

klipplin är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

klipplin är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • klipplin
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Linum austriacum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Linum austriacum L.
Svenskt namn
klipplin
norwegianBokmal
berglin
norwegianNynorsk
berglin
Danskt namn
Østrigsk hør
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Höör socken 2019-06-07
Thomas Gunnarsson
Sandvik söderut,Persnäs,Borgholm 2016-06-02
Thomas Gunnarsson
Sandvik söderut,Persnäs,Borgholm 2016-06-02
Thomas Gunnarsson
Sandvik söderut,Persnäs,Borgholm 2016-06-02
Thomas Gunnarsson
Sandvik söderut,Persnäs,Borgholm 2016-06-02
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Odlad som prydnadsväxt och tillfälligt förvildad.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: sällan odlad prydnadsväxt; någon gång tillfälligt förvildad. Först uppgiven 1975 från Malmö (HRic i LD).

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Klipplin är ursprunglig i Mellaneuropa, Medelhavsområdet och sydvästra Asien. Arten liknar lin L. usitatissimum men är flerårig. I Sverige odlas den som prydnadsväxt, men den har även spritts med gräsfröblandningar, exempelvis till vägrenar, och den har naturaliserats på Öland och Gotland.
Funnen i 2 rutor; tidigare uppgifter från 1 ruta. – Tillfälligt inkommen eller förvildad.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Klipplin härstammar från Centraleuropa och Medelhavsområdet. Den perenna växten odlas ibland och kan då sprida sig ut i naturlig vegetation. Klipplin har även inkommit med gräsblandningar som såtts i vägkanter, möjligen är den även införd via hamnar. På Öland har klipplin naturaliserats på några lokaler på solöppen, varm, kalkrik och stenig mark nära kusten; den bör därför anses vara en ganska sentida inkomling och bofast i landskapet. Några av de lokaler som nämns i Sterner (1986) har inte återfunnits medan andra har tillkommit.

Klipplin kan förväxlas med lin L. usitatissimum men den sistnämnda är ettårig. De skiljs åt på att klipplin har blommor med långa eller korta stift (heterostyli) medan lin har stift med samma längd (homostyli). Foderbladen är kortare än 6 mm hos klipplin; märket är huvudlikt. Lin har foderblad längre än 6 mm och ett trådformat, långsmalt märke.

Kulturflykting och inkommen, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Inkommen, även förvildad, bofast.
Vägkanter och gräsmark vid gårdar; även spridd till alvarmark. På en lokal, vid Ölbäck i Endre, växte klipplin vid en stig genom sandig enbuskmark. Vid stigen fanns en del utkastat trädgårdsavfall; troligen har klipplin följt med detta och sedan spritt sig. Klipplin har sålts som trädgårdsväxt av plantskolor på Gotland (oftast under namn av berglin L. perenne; Johansson & Larsson 1997), varför den på några lokaler troligen är förvildad. Till vägkanterna har klipplin däremot troligen kommit med gräsfrö.

Vitblommiga plantor är ganska vanli­ga, t.ex. vid Visby automobilmuseum (Larsson 1994).

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Prydnadsväxt från södra och centrala Europa. Funnen på 2 lokaler i 2 rutor.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Klipplin är en flerårig art som ingår i blomsterfröblandningar. Till sina sörmländska lokaler tycks den ha kommit med gräsmattefrö. På båda lokalerna är den funnen tillsammans med äkta pimpinell och andra gräsfröinkomlingar.

Mellersta och södra Europa. I Sverige förvildad, på Öland och Gotland bofast.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Förekommer i Central- och Sydeuropa; odlas som flerårig prydnadsväxt, varifrån den kan ha spritts. Ett av fynden är från en fågelmatningsplats, vilket gör det troligt att den även sprids med fågelfrö. 3 kartblad, 3 kvadranter.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.

Prydnadsväxt från Syd- och Centraleuropa.