Taxasida

klippbräcka

Saxifraga adscendens

L.

klippbräcka är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

klippbräcka är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • klippbräcka
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Saxifraga adscendens
Vetenskapligt namn, fullständig form
Saxifraga adscendens L.
Svenskt namn
klippbräcka
norwegianBokmal
skåresildre
norwegianNynorsk
skoresildre
Finskt namn
kalliorikko
finlandSwedish
klippbräcka
Foton
Patrik Engström
Skearmoetjåahlte 2017-07-27
Patrik Engström
Unna Tuki, Padjelanta 2023-07-20
Patrik Engström
Unna Tuki, Padjelanta 2023-07-20
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Meddelade fynd av klippbräcka som kunnat kontrolleras genom belägg har visat sig vara hällebräcka eller grusbräcka. Ett undantag finns:

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Enda säkra fyndet är en kollekt med enbart texten "Dalsland” (UPS 1851 NKg).

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Sällsynt på kalkhällmark, sedan 1913 endast i Bengstorpstrakten i Viker. Följer i Västmanland kalken; i Skandinavien övervägande nordlig. Utbredningstyp: Kalk.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Sydväxtberg på klipphyllor och hällar i och strax nedanför hammaren. - 3 (3).

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Hot. Förekomsten av f. lutea på Mittåkläpparna är starkt hotad av renarnas överbetning de senaste åren. Förhoppningsvis överlever formen på svåråtkomliga klipphyllor. Den är växtgeografiskt intressant med en utbredning, som på nuvarande kunskapsnivå ter sig bicentrisk. Enligt Nilsson (1986) förekommer formen i Dovre, Härjedalen, Lule lappmark och södra delen av Troms fylke.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1023 Saxifraga adscendens L.

This species has a disjunct distribution in Europe and western N. America and is separated into subsp. adscendens (Eur.) and subsp. oregonensis (Raf.) Bacigalupi (N. Amer.). Thus, it may be considered a special type of the amphi-atlantic plants (Hultén, Amphi-atl., p. 248 and map 229). Within the range in Europe some closely related, taxonomically intricate species occur, viz. S. osloensis Knab. in C. Scandinavia (from the hybrid S. adscendens x tridactylites), S. parnassica (Boiss. & Heldr.) Hayek in S. Europe and S. blavii (Engl.) Hayek in Jugoslavia. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 201.

NILS-arthandbok

Stefan Ericsson, SLU Umeå, Institution för skoglig resurshållning

En tvåårig ganska klen bräcka med tydlig bladrosett och en upp till två decimeter hög bladrik stjälk. Hela växten är glandelhårig. Bladrosetten som bildas året innan blomning är ganska tät med mot spetsen stortandade, kilformiga och håriga blad med korta skaft. Stjälkbladen påminner om rosettbladen. Blommorna som sitter på cm-långa bladiga skaft är gräddvita med tydligt urnupna hylleblad. Fodret är klockliknande med flikar som är tilltryckta mot blompipen. Frukten är en tvådelad kapsel som döljs av det kvarsittande uppåtriktade fodret.

Klippbräcka hittas på kalkrik frisk–torr mark med tunt jordtäcke. Allra helst växer den på solöppna sydvända platser, t.ex. klipphyllor, rasbranter, hällar och artrika dryashedar. Den är en ganska sällsynt art som i fjällen förekommer från Härjedalen till Torne Lappmark. Utbredningsområdet omfattar även delar av Norrlands skogsland ned till Mellansverige.

Förväxlingsrisk:
Påminner endast om grusbräcka (S. tridactylies) och hällebräcka (S. osloënsis) men dessa arter saknas helt i fjällområdet. Alla övriga Saxifraga-arter är perenna med bladlösa eller bladfattiga stjälkar. Andra växter med liknande blad, t.ex. korsblommiga saknar ett kvarsittande klocklikt foder kring frukten.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Klippbräcka växer på kalkrik hällmark i fjällen och söderut till norra Svealand. Ett belägg från Kalmar Kalmar (O. Sellgren i OHN) är rimligen feletiketterat.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Klippbräcka växer på kalkrik mark i rasbranter och på klipphyllor i fjällen. Den går ner till kusten i Medelpad och vidare söderut till Dalarna, Gästrikland och Västmanland. På de sydliga lokalerna är den funnen på block av urkalksten. Klippbräcka är en av föräldraarterna till den för Norden endemiska hällebräcka S. × osloënsis där den andra föräldern är grusbräcka S. tridactylites. Det finns en uppgift om klippbräcka från Öland, tyvärr utan belägg. Fyndet är gjort någonstans längs vandringsleden från Penåsa till Tingstads flisor. Noggrannheten är ± 500 m varför möjligheten att återfinna växten i fråga är minimal. Fyndet bedöms osäkert, troligen är det en ovanligt välväxt grusbräcka som ligger bakom rapporten.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ett belägg från Vänersborg utan årtal H.R.L. Lundén (GB) kan vara samlat på Halle- Hunneberg men lokaluppgiften är tvivelaktig. Rudberg (1902) uppger klippbräcka från (Borås) Seglora. Enligt Westfeldt (1966) hänsyftar det på ett belägg i LD. Belägget är ombestämt till S. osloënsis.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Klippbräckan hittades på en lokal i Torsåker 1986 av Barbro Risberg. Lokalen ligger på en kalspolad häll strax under högsta kustlinjen, 200 m ö.h., och är troligen ursprunglig. Förekomsten får i så fall närmast betraktas som en relikt från efteristiden. Möjligen kan arten ha fått sin spridning till Söderåsen med bergs-bruket men ingen gruvbrytning har skett på platsen.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
En gammal uppgift finns, från:

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Klippbräcka uppträder i små bestånd och i relativt olikartade miljöer spridda över landskapet. Det gemensamma för lokalerna är mineralrikt, gärna kalkrikt substrat med öppna jordblottor och fuktighet, särskilt hög luftfuktighet. Arten har en fjällanknytning och är hos oss också mest stationär i sydbergen i väster, där den växer med andra fjällarter. Den finns där på ej allför exponerade hyllor påverkade av vittrad diabas. På Öberget i Borgsjö växer den på mossiga lodytor, och på Flyggberget i Kälsta, Stöde är den sedd på torr mineraljord mellan block i bergroten. I östra Torp, vid Byggmyra, är den funnen på en översilad häll i örtrik skogsmark. Den är även hittad vid några rikare, mindre vattendrag i Stöde och Borgsjö. Dessutom förekommer klippbräcka vid kusten på översilad kulturnära hällmark i Skön och på kalkpåverkad, rätt torr hällmark vid Timrå Fagervik.