klådris

En insamling från Ljungby utan årtal (A. Åström i UME) bör starkt ifrågasattas. Se kommentar under månviol Lunaria rediviva.

Klådris växer främst på sjö- och älvstränder i mellersta Norrland men också i grustag har och var i södra Sverige (Mossberg m fl 1992).

Uppgiften hos Nordstedt (1920) att den första publicerade uppgiften om klådris i Sverige härrör från Ångermanland är felaktig då den refererade floran av Liljeblad (1798) blott anför "Indalsälven". - 41 (11).

Ett fynd (jfr Danielsson & Nilsson 1988): Hede: V om Grundsjön 150 m S om bron över Anån (17D 8a 4- 4-, 1983, BD i UPS). Lokalen ligger på 670 m. Klådriset växer i grus på en plan, avschaktad yta om ca 4 x 25 m (fig 58). Ca 150 exemplar räknades; en av buskarna hade en ca 2 cm tjock stam, men de flesta var mindre. På platsen växte dessutom hår- och knagglestarr Carex capillaris och C. flava, björnbrodd Tofieldia pusilla, tuvtåtel Deschampsia cespitosa, ljung Calluna vulgaris, lapp- och grönvide Salix lapponum och S. phylicifolia. Det finns risk för att videna konkurrerar ut klådriset på sikt. Den öppna mark, där klådriset växer, torde ha tillkommit i samband med att Grundsjöarna reglerades i början av 1970-talet. Vid ett besök 1991 hade antalet buskar minskat till ungefär hälften. De äldsta buskarna var döda, men föryngringen var god: många mycket små buskar hade tillkommit.

Närmaste kända lokal ligger vid Björnänge i Åretrakten. Om klådriset spritts till Härjedalen genom transport med flyttfåglar, med vinden eller på annat sätt är svårt att avgöra.

1343 Myricaria germanica (L.) Desv.

This species has a disjunct distribution in Europe and Asia. It occurs sparsely as an adventive in S. Scandinavia. The population in C. Asia, tentatively marked here, is distinguished as M bracteata Royle. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 287.

Klådris förekommer främst i landskapen Jämtland, Medelpad och Ångermanland där den växer på grusiga stränder av älvar och sjöar på fuktig och bar sand, sandblandad kalkgyttja eller strandgrus. På Öland är den funnen i starkt kulturpåverkade miljöer som gamla fuktiga sand- eller grustag, i vägrenar, längs kanaler, på stränder av sänkta sjöar och i kanten av utdikade träsk. Växten är konkurrenssvag och vill ha växtplatser som är glesbeväxta eller ligger helt nakna. Fröna är vindspridda och kan färdas över längre distanser varför klådris kan dyka upp på nya lokaler.

Klådris hade sin höjdpunkt på Öland när Hornsjön sänktes i början av 1900-talet då växten var snabb med att annektera den sandbotten som blottlades. Där höll den sig kvar under många decennier i den sandiga tallskogen som växte upp efter sjösänkningen. Även vid utdikning av några större våtmarker som Petgärde och Djurstad träsk dök klådris upp liksom längs några större, nygrävda kanaler. De flesta förekomster var tillfälliga men vid Petgärde träsk fanns den kvar i drygt 30 år och sågs där senast 1955. I dagsläget skapas knappast några nya och lämpliga lokaler för klådris men växten har hållit sig kvar under längre tid på några ställen varför den bör betecknas som bofast i landskapet. Framtiden ter sig ändå dyster för klådris som finns med få plantor på samtliga lokaler. Trenden är nedåtgående och växten riskerar att försvinna ur Ölands flora.

Inkommen, bofast.

Inkommen, tillfällig.
Spontant inkommen till den utdikade Mästermyr; möjligen i samband med dikningen. Senare inkommen till ännu en dikad myr samt till ett grustag. På dessa lokaler är den nu utgången.

Klådris är funnen på en grusplan för uppställning av importerade bilar. Växten försvann efter några år i samband med asfaltering av lokalen. 

Klådris förekommer på öppen, sandig mark i norra Skandinavien, men kan sällsynt uppträda på liknande marker längre söderut. Fridlyst.