kaveldun

Typha

L.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Det största kända beståndet sågs vid Sjömo i Götlunda på en sank, delvis betad, strandäng 1976.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Äldre regionalt namn för kaveldun är ”dunhammare”.

NILS-arthandbok

Stefan Ericsson, SLU Umeå, Institution för skoglig resurshållning

Perenna, beståndsbildande (jorstam!), upp till 2 m höga sump- och vattenväxter med honblommor i unika, cigarrformade kolvar och hanblommor i smalare kolv ovanför. Blad mycket långa, upprätta, platta, styva och något vridna. I skotten, som nedtill är cylindriska, är bladen ordnade med plattsidorna mot varandra (“som bladen i en bok”). Bladbasen har slida med hinnkanter, vilka upptill är tvärt avrundade.

Kaveldun bildar vida ruggar i sjöar, åar och naturliga gölar, gärna även i kulturskapade småvatten som vägdiken, grävda gropar etc.

Förväxlingsrisk:
Blommande plantor är omisskännliga.
Stor igelknopp (Sparganium erectum) har skarpt trekantiga blad och diffust avgränsad slida vid basen. Får grenad blomställning med “taggiga” klotformade honax.
Svärdslilja (Iris pseudacorus) har solfjäderformade skott där de yttre bladen omsluter de inre. Stängeln är grenad, har gula blommor och kapslar med 3 väggar.