kärrtörel

Sydlig art i Sverige, även prydnadsodlad.

Odlad som prydnadsväxt och förmodligen förvildad från plantskola.

1281 Euphorbia palustris

This species is restricted to Europe and adjacent parts of Asia. It sometimes occurs as a casual coast and harbour plant in the north, at least on the coast of the Bothnian Sea. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 268.

Kärrtörel är ursprunglig men något kulturgynnad. Den ljusälskande arten växer enstaka eller i mindre bestånd på steniga havsstränder, blöta strandängar samt längs diken och gärdesgårdar.

I Sverige finns kärrtörel spontant i kärr på Öland och Gotland samt på havsstränder från norra Halland och norrut. Dessutom odlas den ståtliga arten som prydnadsväxt och förvildas någon gång.

Kärrtöreln är inte nationellt rödlistad men betraktas som hotad i Kalmar län (väl närmast på grund av de öländska, spontana lokalerna).

Kärrtörel växer solöppet–halvskuggigt på fuktig, något kalkrik mark. Innan de stora utdikningarna i slutet av 1800-talet var arten inte ovanlig i Ölands alla kärrängar. Idag hittar man kärrtörel som relikt längs kanalkanter och diken, vid bevattningsdammar, i kärr, fuktängar och kanske något överraskande även i åkerkanter. Kärrtörel odlas ibland som prydnadsväxt men inga av de aktuella fynden bedöms härstamma från trädgårdar. På svenska västkusten växer kärrtörel på steniga havsstränder; liknande lokaler är aldrig noterade på Öland.

Kärrtörel har en tydligen tillbakagång jämfört med Sterner (1938), speciellt tydlig är den norr om Borgholm. Idag har kärrtörel spridda förekomster främst på södra halvan av Öland. Den biter sig ibland envist kvar på sina lokaler som vid den utdikade Ullevi mosse, Gårdby sn. Som en relikt växer där några buskar i en åkerkant väster om Gårdby sandfält, rimligen alldeles för torrt för att vara optimalt. På flera lokaler finns endast mindre förekomster som snabbt kan försvinna om hydrologin förändras till det sämre. Dessutom har växten svårt att föryngra sig i dessa alltför torra miljöer. Kärrtörel kan gynnas om dämmen tillskapades i områden som fortfarande hyser restbestånd. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Bäckar och mindre åflöden, agmyrar (ofta i porszonen) samt fuktiga stränder vid Östersjön. Spridd till kulturskapade biotoper: diken, kanaler och viltvatten i f.d. myrar. Funnen under Projekt Gotlands flora i socknarna Vamlingbo (500 m SV kyrkan), Etelhem, Hejde, Gammelgarn, Anga, Kräklingbo, Ala, Buttle, Norrlanda, Hörsne, Gothem, Väskinde, Lummelunda, Boge, Hellvi och Lärbro. De rikaste bestånden finns i Löså och Djupå samt i kanaler i Lina myr. Kärrtörel har alltid varit sällsynt på Gotland, vilket även angavs av Johansson (1897).

Kärrtörel växer öppet på frisk till fuktig, näringsrik och gärna salthaltig jord på havsstrandängar och strandängsfragment på klipp- och blockstränder. Den förekommer också på fuktig till blöt gräsmark på något avstånd från havet. Under blomningen på försommaren är kärrtörel en ståtlig syn i sin gulgröna prakt mellan stenblocken, där den ofta blommar tillsammans med strandkål. Liksom en del andra storväxta och konkurrenskraftiga havsstrandsväxter har den ökat i antal på senare tid, förmodligen beroende på minskat strandbete.

Kärrtöreln växer på steniga stränder vid havet eller mera sällan sötvatten. Den planteras ibland som prydnadsväxt. Den finns t.ex. planterad vid Karlbergskanalen i Stockholm (Upplandsdelen) och är antagligen förvildad i Sörmland.

Europa, västra Asien. I Sverige känd från Västkusten samt från Öland och Gotland.