Taxasida

kanadabinka

Conyza canadensis

(L.) Cronquist

kanadabinka är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

kanadabinka är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • kanadabinka
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Conyza canadensis
Vetenskapligt namn, fullständig form
Conyza canadensis (L.) Cronquist
Svenskt namn
kanadabinka
norwegianBokmal
hestehamp
norwegianNynorsk
hestehamp
Finskt namn
kanadankoiransilmä
finlandSwedish
kanadabinka
Danskt namn
Canadisk bakkestjerne
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2011-08-14
Björn Wannberg
Järnvägsstationen, Alfta 2015-08-01
Anders Delin
Tavlan, Valbo 2009-08-04
Ingemar Gustafsson
Nässjö 2022-07-09
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Andersson 1978.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1775 Conyza canadensis (L.) Cronq.

Syn.: Erigeron canadensis L.

This species originates from N. America. From there it has spread as a weed over large areas in Europe, Africa, Asia, S. America, Australia and New Zealand. The present distribution is nearly circumpolar (Hultén, Circumpol. Il, p. 246, 391 and map 238).

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Kanadabinka är en ettårig, konkurrenssvag och ljusälskande art som växer på torr, sandig/grusig och vegetationsfattig mark - stations-, hamn- och industriområden, rabatter och trädgårdsland, sandiga trädesåkrar, gat- och vägkanter, grustag, jordhögar och avfallstippar. Den har också börjat dyka upp i naturlig vegetation, t ex i stabiliserade dyner vid Genevadsåns mynning.

Arten härstammar från Nordamerika och är känd från barlastplatser i Sverige sedan 1800-talets början. I Halland verkar spridningen till en början ha gått ganska långsamt och först mot mitten av 1900-talet ökar antalet insamlingar. Spridningen har i hög grad skett via järnvägar och vägar - 1906 samlades växten i Falkenberg, 1935 i Åsa, 1940 i Varberg, 1950 i Fjärås och Hishult, 1952 i Vallberga och 1958 i Skottorp, de tre sistnämnda söder om Halmstad.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Nordamerikansk växt, sandgynnad i exponerad ogräsmark, tidigast förvildad i Sverige 1768 men först in på 1900-talet observerad i Mellansverige vid hamnar och järnvägar. I Närke noterad mest fr.o.m. 1980-talet på vägkanter, bangårdar, i grustag, trädor, tippar, kalkklippäng, kalkbrott etc.

Om förekomsten i Örebro stad anmärkte Lindström (1999b): ”på alla skräpmarker, i stora mängder, ibland dominerande över stora ytor”. På en skogplanterad åker vid Sofielund i Asker sågs 10 000-tals ex. 1994 Nilsson (OREB).

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Ny bofast art.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Tillfälligt införd med barlast, nutida fynd på vägkant och i trädgård. - 4 (4).

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

9; sällsynt på Mälarslätten och i Skogslåglandet: tre respektive två recenta lokaler Till synes naturaliserad i båda dessa områden. Ehuru arten är sporadiskt införd och ofullständigt spridd i Skandinavien, ger de kända fynden intryck av att den är sydlig. Måhända inte fullt anpassad till Bergslagens klimat? Preliminär utbredningstyp: S3.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: ursprungligen bland annat förvildad från Lunds Botaniska trädgård men sannolikt även inkommen med växtplantor och frövaror; snabbt spridd och nu sedan länge fullständigt naturaliserad. Först uppgiven 1828 från Skårby (Fries 1835), men därefter först 1860 (Botaniska trädgården i Lund, ONor i LD) och först efter första världskriget spridd i större omfattning (se vidare TTy 1998b).
Förändring och hot: ökning med mer än 75 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Erigeron canadensis
Kanadabinka härstammar från Nordamerika. I slutet av 1700-talet kom den in i Sverige med barlast; senare har den i hög grad spritts med järnvägstransporter. I Småland var den länge bara känd från Kalmar Kalmar. Därefter kom den till Västervik Västervik 1892 och Oskarshamn Oskarshamn 1912, på båda ställena liksom i Kalmar på barlast. Det första bangårdsfyndet utanför hamnstäderna gjordes i Växjö Bergunda Räppe 1935; först efter 1940 började fynden bli talrika. Numera kan man påträffa den även ganska långt ut på landsbygden.
Arten växer på torr, grusig eller sandig mark med glest växttäcke. Den är vanligast vid hamnar, på stationsområden, banvallar, gator och industritomter samt i gamla grustäkter. På ett par platser har den påträffats på skogsbrandfält.
Funnen i 265 rutor; tidigare uppgifter från 31 rutor. Ojämnt spridd, i de flesta trakter sällsynt men med tätare förekomster vid vissa stora vägar och järnvägar. – Sentida kulturföljeslagare; bofast.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Kanadabinka är ursprunglig i Nordamerika och kom till Europa och Sverige redan under 1700-talet. På Öland noterades kanadabinka sent och etablerade sig först under 1950-talet då den främst spreds utmed järnvägen; idag är den mycket sällan funnen i anslutning till den gamla banvallen.

Kanadabinka växer på öppen, störd och grusig mark. Den är idag främst funnen i ruderatmiljöer som gamla sandtag, tippade jordhögar, avfallsanläggningar och nygrävda dammar. Närhelst grusig–sandig mark erbjuds är den snabb på att ta för sig exempelvis parkeringsplatser, gårdsmiljöer, nygjorda cykelvägar, vid projekteringar inför husbyggen samt på skjutvallar och hyggen med körskador. Kanadabinka är även funnen i åkerkanter, röjda torrängar, på sandstränder och dyner. På alvarmark ses den när träddungar avverkats.

Kanadabinka är vanlig runt de större tätorterna och har kvar en västlig slagsida. På alvarmark liksom i östra sjömarken är den ännu ovanlig. På sydöstra Öland saknas till viss del de sandiga marker där den är vanligt förekommande. På relativt kort tid har växten erövrat en stor del av Öland även om den fortfarande saknas i några socknar. Speciellt norr om Borgholm är ökningen jämfört med kartan i Sterner (1986) påtaglig. Jämfört med Sterner (1986) ses en viss ökning i statistiska analyser (Telfer).

Inkommen kulturföljeslagare, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Inkommen, bofast.
Öppen, torr, sandig och grusig kulturpåverkad miljö: ruderatmark, vägkanter, rabatter, jord-, skräp- och soptippar, mellan gatsten; enstaka fynd på sandstrand och i åkrar. Inkommen med sjöfart till hamnar under 1800-talet (Johansson 1897). Av 34 lokaler (i 31 km2-rutor) under Projekt Gotlands flora finns 21 i Visbyområdet (inkl. Akebäck, Follingbo, Endre). Arten kan här betecknas som mindre allmän. En viss spridning ut över ön skedde under 1900-talet; Johansson (1897) redovisade kanadabinka från bara fyra hamnlokaler.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Kanadabinka är en sen invandrare från Nordamerika. Antagligen har den kommit med växtplantor eller frön och började spridas på allvar vid mitten av 1900-talet med tåg- och biltrafik. Den är förmodligen fortfarande under spridning. Arten växer exponerat på torr, sandig eller grusig, blottad eller glest bevuxen mark. Oftast finner man den på grusplaner och industritomter, i hamnar, grustag och stenbrott samt på soptippar och i annan ruderatmark.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Inkommen från Nordamerika. Växer på öppen, torr, gärna sandig mark: banvallar, bangårdar, grustag, tippar, industriområden och gatukanter, ibland i åkrar, i trädgårdar och på stränder. Ljuskrävande. Under spridning och ganska vanlig i Göteborgs- och Boråstrakterna samt Viskadalen, mindre vanlig i övrigt. 303 lokaler i 149 rutor (18 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Nordamerika. I Sverige upp till Uppland, på spridning. I Sörmland tämligen sällsynt men traktvis vanligare (8%). Kanadabinkan inkom till Sverige i början av 1800-talet, men har först under de senaste decennierna blivit vanligare. Den koloniserar lätt öppen jord och uppträder ibland rikligt i hamnar, längs järnvägar och på soptippar. Den är också vanlig på ruderatmarker i tätorter samt på sina håll även i vägkanter. Arten har ökat mycket starkt under de senaste åren och är alldeles säkert redan mera allmän än vad siffrorna visar. På 1800-talet var kanadabinkan i Sörmland bara känd från Nyköping och Nacka. Idag är den i Sörmland vanligast i dessa två områden där den en gång började spridas.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Mindre allmän i Uppland. 211 kartblad, 327 kvadranter.
Almq. Adventiv, knappast stationär.
Kanadabinka växer på störd, sandig mark. Den förekommer i gamla grustag och på grusplaner, väg- och trottoarkanter, järnvägsbankar, industritomter, tippar och skräpmarker.
Kanadabinka har ökat kraftigt under de senaste decennierna. Den var ännu för ett fåtal decennier sedan en raritet i stadsmiljöer, men har nu spritt sig till alla delar av landskapet.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Kanadabinkan är en sent inkommen växt. Arten kommer ursprungligen från Nordamerika men har funnits i Europa sedan 1700-talet. Till de första uppgifterna från landet hör fynden från Gävle hamn 1810 och 1841 (Hartman 1848). Arten är flitigt rapporterad och samlad från hamnen även senare, men det dröjde ända till 1950-talet innan den flyttat in i andra delar av staden. Kanadabinkan har säkert fått betydande påspädning utifrån även i vår tid. Under inventeringen har den ökat markant och är nu mycket vanlig åtminstone i Gävle och Sandviken.
Vanliga följeväxter är renfana (43%), groblad, gråbo, vit sötväppling, maskrosor och baldersbrå. Kanadabinkan blommar samtidigt som röllika, gulmåra, åkermolke och renfana.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Kanadabinka hittades redan 1879 i Söderhamn och 1882 i Hudiksvall. I södra Sverige har den under 1900-talet ökat kraftigt (t.ex. Maad m.fl. 2009, Tyler 1998b), men i Hälsingland är ökningen måttlig trots artens långa närvaro i landskapet.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Kanadabinka är i sen tid funnen vid järnvägar och stationsområden i kustområdet; där växer den ofta i torrt singelgrus. Nyligen är den också funnen på en bangård i väster. Dessutom är den sedd i mängd på rötslamshögar vid matjordstillverkning (Timrå, Norrberge). Förr sågs den även på barlastlokaler och i bruksmiljö.