källarv

Spridd. Sannolikt något förbisedd.

Källarv är ursprunglig men kulturgynnad. Den växer främst i källflöden, småbäckar och diken men också i alkärr, i fuktstråk och kärr i betesmarker samt på fuktiga, glesbevuxna sandstränder vid havet.

Spridd–täml. allm. i välundersökta socknar, troligen även i de flesta övriga. I Kilsbergen sågs vid Garphyttan– Ånnaboda i Tysslinge 3 lokaler inom 6 km² (Löfgren 1994).

Källarv förekommer i naturlig–svagt påverkad vegetation i anslutning till källor och dråg. Växtplatser är också strandängar, ålundar, sumpskogar, alkärr, bäckraviner, lundstigar, landvinningar, källpåverkade hagdiken, gårdsbrunnar och kolbottnar.

Vid Lugnet intill Spettå i Skagershult växte arten 1992 i en frisk vägren med bl.a. örnbräken utan något tecken på rörligt markvatten.

728 Stellaria alsine Grimm

Syn.: S. uliginosa Murr.

The map shows the distribution of this variable species and its var. undulata (Thunb.) Ohwi in Asia. The mapping must still be considered as preliminary. The dots in C. Finland mark adventive occurrences. It is regarded as native in N. America (amphi-atlantic in Hultén, Amphi-atl., p. 164 and map 146) but as introduced in New Zealand and other southem parts of the world. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 144.

Gammal bofast art.

Arten är ej känd nordligare i kustlandskapen. - 7 (5).

I hela Västmanland (utom på Mälaröarna) spridd-tämligen allmän, känd från några-något 10-talet lokaler i de flesta socknar. Frekvensen genom torrläggning lägst på Mälarslätten. Utbredningstyp: U.

Först uppgiven av Thedenius (1839).

Källarv växer halvskuggigt på våt–blöt, gärna översilad mark som saknar annan vegetation. Den är funnen i alsumpskog påverkad av källflöden, tallskog med sumphålor, fuktiga skogsstigar, traktorspår som går över fuktigt hygge, längs diken samt på klövtrampad våt och lerig mark i betad ädellövskog. När trädjättar går omkull i stormar är källarv snabb på att kolonisera den exponerade, fuktiga marken vid rotvältan.

Källarv är ovanlig på Öland och har gått tillbaka sedan Sterner (1986). Flera av de äldre lokalerna i källflöden utmed den västra landborgen är numera utdikade medan andra växtplatser har exploaterats och bebyggts. Som en viss kompensation har några nya lokaler hittats på östra Öland. I Halltorps hage, Högsrum sn, finns artens rikaste lokaler på Öland och där växer den flerstädes i skogskärr och bäckar. Jämfört med Sterner (1986) ses en minskning i statistiska analyser (Telfer).

Gammal, bofast.

Landeberg (ms 1811; jfr Johansson 2010), förmodligen felaktigt.

Källarv växer på blöt till fuktig, mullrik eller lerig och glest bevuxen jord vid källor, källdråg och små bäckar i ganska glesa löv- och blandskogar, även på fuktiga små körvägar och skogsstigar samt vid dammar och diken.

Fastän källarv oftast ses i konstanta miljöer som källor, har den också setts nyetablera sig rikligt i körspår på våt skogsmark och på jord som kastats upp vid muddring av en å i jordbrukslandskapet. Arten blommar från skogsstjärnans till mjölkens tid. I källor övervintrar den delvis grön. Skottet fortsätter att växa under vintern, med mer tätsittande, kortare och bredare blad än om sommaren.