Taxasida

jolster

Salix pentandra

L.

jolster är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Katarina Stenman
Översikt
Översikt

jolster är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • jolster
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Salix pentandra
Vetenskapligt namn, fullständig form
Salix pentandra L.
Svenskt namn
jolster
icelandic
Gljávíðir
norwegianBokmal
istervier
norwegianNynorsk
istervier
Finskt namn
halava
finlandSwedish
jolster
Danskt namn
Femhannet pil
Foton
Katarina Stenman
Villanäs, Umeå 2009-06-09
Björn Wannberg
Norrsjöns S strand, Alfta 2017-11-06
Anders Delin
Järbo 2010-03-29
Anders Delin
Järbo 2010-04-09
Patrik Engström
Stenhamra, Ekerö kommun 2022-06-21
Patrik Engström
Stenhamra, Ekerö kommun 2022-06-21
Katarina Stenman
Villanäs, Umeå 2020-10-16
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Trivialart.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Jolster är ursprunglig men kulturgynnad. Arten växer i näringsrika till ganska näringsrika kärr, fuktiga ängs- och betesmarker, vid dammar, sjöar och vattendrag samt på industri- och ruderatmarker.

I trädgården Vargaslätten (Breared), som anlades på 1920-talet, växer intill en av dammarna ett imponerande jolsterträd med en brösthöjdsomkrets på 2,90 m.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Allm. i hela området på stränder, i kärr, sumpskogar och vägdiken, i grustag mm.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Tämligen allmän.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

589 Salix pentandra L.

This species s. str. occurs originally in Europe and W. Asia. Moreover, the distribution of the closely related S. pseudopentandra Flod. in eastern Asia is mapped. The population in Caucasus is identified as S. pentandroides A. Skvorts. In China S. paraplesia C. Schn. occurs. All these species form together a complex which may be regarded as S. pentandra L. s. lat. (cf. Meusel et al. 1965 [Text], p. 455). In this sense the species is mapped by Meusel et al. 1965 (Karten), p. 113. The species is introduced into eastern N. America. Thus, it is not a true amphiatlantic plant.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Jolster växer i kanterna av näringsrika kärr och fuktängar samt vid stränderna av vattendrag och sjöar. I kulturmark finner man den ofta vid diken i gamla myrodlingar. Arten är också vanlig i nyetablerade miljöer, t.ex. vid sänkta sjöar, i nygrävda väg- och åkerdiken samt i grustag.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Jolster växer på fuktig mark i sumpiga skogar, skogskärr och vid bäckar. Den ses också på kulturpåverkade lokaler som gamla stenbrott och grustag, utmed större diken, vid bevattningsdammar, vägrenar, åkerkanter och diverse ruderatmarker.

Jolster är spridd över en stor del av Öland men mer glest på Stora Alvaret där den endast ses nära byar och vid större träsk. Liksom förr är jolster ovanlig på sydöstra Öland och saknas på sydligaste delen. Norr om Borgholm är fynden något ojämnt fördelade, delvis beroende på hur noggrant en ruta är inventerad. Jolster har gynnats av förbuskningen av landskapet. Jämfört med Sterner (1938) ses en antydd ökning i statistiska analyser (Telfer).

Jolster känns igen på bladen som har en blank, liksom fet översida; blad, knoppar och årsskott är klibbiga och doftande. Bladskaften har flera glandler nära bladskivan. Ståndarna är oftast fem till antalet och blomningen sker samtidigt som bladsprickningen; hos de flesta andra arter i släktet sker blomningen före bladsprickningen. Honhängena har mycket långa skaft, sitter länge kvar och fröspridningen sker först under höst–vinter varför jolster avslöjar sig på de vitulliga kvistarna som ses i oktober när alla andra viden står kala.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Företrädesvis vattendrag, i myrkanter, gungflyn, torvholmar och högmossar; även frisk, fuktig eller blöt barrskog, oftast i bryn, ibland inne i skogen. Spridd till diken och åkerrenar, dammkanter och kanaler.

Vid mitten av 1800-talet var jolster känd bara från ett fåtal lokaler. Johansson (1897) listade 18 lokaler, varav sex från myrar, en från en högmosse (Våthagen i Stenkyrka, där jolster förekom talrikt) och en från gungfly (öar i Fardume träsk). I dag förekommer jolster i ett betydligt bredare spektrum av biotoper och är nu spridd över större delen av Gotland, med några få utbredningsluckor i söder och i norr.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Jolster växer ljusöppet på frisk till fuktig eller tidvis blöt något näringsrik mark vid sötvattensstränder, i fuktängar, kärr, sumpskogar samt i igenväxande kulturpåverkade miljöer som vägkanter, diken, grustag, stenbrott och andra skräpmarker.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer vid vattendrag, i kärr och fuktängar samt även på vägkanter, åkerkanter och andra kulturmarker. Man ser oftast enstaka buskar, sällan stora träd. Vanlig i hela landskapet. 679 rutor (82 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, Asien. I Sverige hela landet. I Sörmland allmän i större delen av landskapet, men saknas i yttre skärgården – (74%). Jolster växer främst i bryn på fuktig ängsmark, vid kärrkanter och sjöstränder. Den är starkt gynnad av igenväxning och förekommer ofta rikligt i igenväxande och försumpad odlingsmark och torrlagda sjöar liksom vid diken, utefter vägar och på skräpmark.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Allmän i Uppland. 645 kartblad, 2004 kvadranter.
Almq. I skogstrakter allmän; eljest tämligen allmän, till yttre skärgården.
Jolster finns på fuktiga marker, ofta i buskage tillsammans med andra videarter, på sjö- och åstränder, intill diken, i sumpskog och i kanten av kärr samt även på skräpmarker.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.

Jolstern är ursprunglig i landskapet. Den var av allt att döma lika vanlig för hundra år sedan som den är idag. Arten var förr känd bland allmogen och frukter av jolster, »jolsterknopp«, användes till kuddstoppning. I Ockelbo kallades den »jälster« och i Hille »järster«.

De vanligaste följeväxterna är glasbjörk (27%), kråkklöver, blodrot, älggräs, vattenmåra, gråal och gråvide.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Jolster kommer upp tillsammans med andra Salix-arter på skogsbilvägkanter, om marken är fuktig, och på botten av övergivna grustag. Den koloniserade älvbotten i Arbråströmmarna som blottlades genom kraftverksbygge. Den kommer tillsammans med glasbjörk på igenväxande sankäng.

Jolstern blir lika hög som klibbal och glasbjörk i de rika klibbalskärr, där den förekommer i kustnära trakter, och den kan nå 30 cm diameter. På fattigkärr håller den sig däremot oftast i buskform och i landskapets nordvästra del blir den inte heller stor.

Jolster blommar i skogsstjärnans tid när sälgen släpper sina frön. Kapslarna börjar öppna sig i höstfärgernas tid, men är fullt öppna först en månad senare. I lärkarnas tid, efter lövfällningen, lyser jolstrarna vitprickiga i kärr och sjökanter i jordbrukslandskapet. Deras kapslar är öppna och fröullen pöser ut. Den fyller dock inte luften på samma sätt som aspens och sälgens ull gör på senvåren. Fröspridningen tycks gå gradvis. På vårvintern blåser de tomma hängena ned och driver på skaren.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Jolstern lokaliserar man lättast i oktober–november, när honbuskarnas hängen öppnar sig och bildar ulliga silhuetter i det svaga senhöstljuset.
Man ser då att jolster är inblandad i lövvegetationen på nästan all vattenrik men fast mark. Den bildar däremot aldrig större rena bestånd. Vanligast är den på något näringsrikare stränder, där den ofta blir trädformig; den saknas inte heller i de fattigaste skogsområdena men är då ofta småvuxen och buskformig. Den ingår som en av arterna i lövbården runt sjöar och längs älvar, åar och större bäckar, och man kan även träffa på den på havsstranden. Grovstammig jolster hittar man också i blöta, rikare sumpskogar; särskilt vanlig och storvuxen är den i missne- och klibbalkärr i kustområdet. Jolster förekommer också i myrarnas utlopp och i vattenflöden i myrkanter – i torrare rikkärr går den dessutom ut på myrplanet (Borgsjö). Den är knappast gynnad av kulturpåverkan, men man kan finna den i vattenförande diken och vid bäckar eller i blöta kärr i kulturlandskapet.