johannesörter

Hypericum

L.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Fyrkantig × äkta johannesört Hypericum maculatum × perforatum

Ett herbarieark från Tranås Säby Tranås, insamlat 1931 av V. Malmsten, finns i herbarium Säby. Det har av insamlaren med tvekan bestämts till rubricerade hybrid. Denna är dock inte känd från Sverige och bestämningen är troligen oriktig.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

De två vanliga arterna, fyrkantig och äkta johannesört, har knappast hållits isär av allmogen eller ens av botanister. Uppgifter om användning i folkmedicin m.m. anförs ändå efter den art källan anger.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Hypericum maculatum × perforatum
Status: sannolikt ofta uppkommen och mer eller mindre fertil hybrid som dock är svår att säkert avgränsa från de variabla föräldraarterna. Därtill föga uppmärksammad varför frekvens och utbredning är osäker.

NILS-arthandbok

Stefan Ericsson, SLU Umeå, Institution för skoglig resurshållning

Perenna (beståndsbildande), 0,5–8 dm höga örter med upprätta, något förvedade stjälkar. Korsvis motsatta grenar och korsvis motsatta, oskaftade, mörkgröna blad med helt jämn kant. De är oftast ovala, alltid rundspetsade, har rundad eller hjärtlik bas, och framåtriktad, nästan bågböjd nervatur. I allmänhet slanka, eller vidgreniga endast i blomställningen Blommor 5-taliga, gula, med många ståndare. Mosar man en blomma blir fingrarna vinröda. Frukten är en 3-rummig kapsel som öppnas upptill.

Johannesörter har en bred spännvidd. De två vanligaste arterna (fyrkantig johannesört, Hypericum maculatum, och äkta johannesört, H. perforatum) hör till kulturlandskapet och har stor utbredning på torr ängsmark, skräpmark etc. Från Svealand och söderut finns andra arter i fuktigare miljöer, på klippor och i skog. Våtast växer kärrjohannesört, H. tetrapterum (Skåne).

Förväxlingsrisk:
Nejlikväxter (fam. Caryophyllaceae) har i allmänhet spetsiga blad. De som har mest rundtoppade blad är vekare, eller håriga.
Törlar (Euphorbia) har strödda blad och mjölksaft.
Dunörter (Epilobium) har mjukare stängel och alltid mer eller mindre ojämn, eller tandad, bladkant.
Hönsbär (Cornus suecica) är lågvuxen och tuvad, med vita “blommor” (svepen) och röda bär.