Thomas Gunnarsson
Glabo norrut,Böda,Borgholm 2024-08-05
Taxasida
huvudarun
Centaurium erythraea var. capitatum
(Willd. ex Cham.) Melderis
huvudarun är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Thomas Gunnarsson
Översikt
Översikt
huvudarun är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- huvudarun
Taxonomi
Klass
Ordning
Familj
Släkte
Namn
Vetenskapligt namn
Centaurium erythraea var. capitatum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Centaurium erythraea var. capitatum (Willd. ex Cham.) Melderis
Svenskt namn
huvudarun
Danskt namn
Hoved-tusindgylden
Foton
Thomas Gunnarsson
Glabo norrut,Böda,Borgholm 2024-08-05
Thomas Gunnarsson
Binnerbäck,Högby,Borgholm 1887-07-17
Thomas Gunnarsson
Gillberga österut,Persnäs,Borgholm 2018-07-08
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: möjligen gammal men endast samlad en gång – 1887 i Mölle i Brunnby (ARot vidi TTy i S) – och måhända endast tillfällig.
Förändring och hot: försvunnen. Nationellt rödlistad (VU) och fridlyst.
Förändring och hot: försvunnen. Nationellt rödlistad (VU) och fridlyst.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
C. capitatum
Huvudarun är beskriven från Tyskland och är dessutom känd från strödda platser i Danmark, södra England och nordvästra Frankrike (Hansen 1958, Stace 1997). Den är alltså inte, vilket ibland påstås, unik för Sverige. I vårt land har den funnits på åtskilliga platser på norra Öland (nu bara ett enda ställe), på Kullaberg i Skåne och på ovan angivna småländska lokal. Huvudarun står ytterst nära flockarun C. erythraea var. erythraea och kan ha uppkommit ur denna genom en enkel genetisk förändring. – På Öland växer huvudarun i kulturskapad miljö på öppen, något fuktig sand; den småländska lokalen avviker alltså starkt.
Huvudarun är beskriven från Tyskland och är dessutom känd från strödda platser i Danmark, södra England och nordvästra Frankrike (Hansen 1958, Stace 1997). Den är alltså inte, vilket ibland påstås, unik för Sverige. I vårt land har den funnits på åtskilliga platser på norra Öland (nu bara ett enda ställe), på Kullaberg i Skåne och på ovan angivna småländska lokal. Huvudarun står ytterst nära flockarun C. erythraea var. erythraea och kan ha uppkommit ur denna genom en enkel genetisk förändring. – På Öland växer huvudarun i kulturskapad miljö på öppen, något fuktig sand; den småländska lokalen avviker alltså starkt.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Huvudarun växer på frisk, sandig mark med för övrigt glest växttäcke. Liksom flockarun C. erythraea var. erythraea är den en opportunist som dyker upp i åkerkanter, nygrävda diken och i botten av fuktiga sandtag. Den växer även på betade, sandiga strandängar med gles och lågvuxen vegetation och ofta ses den tillsammans med flockarun.
Huvudarun har alltid varit sällsynt på Öland. På 1920-talet växte den i sandiga åkrar vid Stora Rör och Rälla (Högsrum sn) samt Linsänkan (Glömminge sn). Efter 1970 är den endast funnen i de nordliga socknarna Högby, Persnäs och Föra. Den kan tillfälligt förekomma vid röjningar i betesmarker, dikesgrävning och andra aktiviteter som blottlägger fuktig, bar sand. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).
Huvudarun är ytterst ovanlig i Sverige och har endast aktuella fynd från Öland. Den var populär bland forna dagars botanister. Drygt 250 belägg finns i de offentliga herbarierna, en del herbarieark är helt tapetserade med arten.
Gammal, bofast.