hästskräppa

Endast en lokal: Linsell Neder-Ransjöns utlopp (16D 9j 3- 3-, 1962, 400 m, GL i UPS, det. Sven Snogerup 1990).

Hästskräppa uppges från Halland av tre författare: Osbeck (1788), Fries (1817) och Lindeberg (1878). På Osbecks och Fries’ tid omfattade R. aquaticus fyra nutida arter och enligt Neuman (1884) bör de båda botanisterna ha avsett R. longifolius och sannolikt även R. hydrolapathum. Enligt Lindeberg hade Lyttkens samlat hästskräppa vid Halmstad men Neuman (1884), som granskat Lyttkens herbarium, fann ingen R. aquaticus, men val två stora ex av R. obtusifolius. Ahlfvengren (1924) har följande kommentar: ” Alla äldre uppgifter om förekomsten av R. aquaticus i Halland äro att hänföra till ovannämnda art” [R. longifolius].

Hästsyra hos Sahlstedt (ms 1825) och Robson (1833) hör möjligen hit även om någon enskild lokal ännu inte är känd i Lerbäck. Anmäld som apoteksväxt i Lerbäck ss. hästsyra (Robson 1833). Beträffande hästsyra och merrasyra i Ekeby, Hidinge och Knista (ÖLM 1732), se vattenskräppa.

Vatten- och fuktängsväxt, okänd i Närke i Murbeck (1899a) men anses nu vara under långsam spridning i Mellansverige (Malmgren 1982).

Allmän i Mälarområdet (i V till Säterbo) samt i östligaste Västmanland: Arbogaån, Kolbäcksån, Svartån, Lillån i Hubbo-Björksta, Sagån, Dalälven m.m., Mälarens stränder. I N och V stänklokaler Den i Sverige splittrade och i Västmanland något säregna utbredningen, svår att korrelera med klimatförhållanden och delvis med markförhållanden, tyder på ofullbordad spridning Utbredningstyp osäker.

662 Rumex aquaticus L. s. lat.

This polymorphic and widespread species is here represented by four subspecies, viz. subsp. aquaticus in Europe and W. Asia, merging into subsp. protractus Rech., which occurs in large areas of Asia and possibly also in N. Russia, further subsp. fenestratus (Greene) Hult. in easternmost Asia and through N. America and subsp. occidentalis (Wats.) Hult. in western N. America. The distribution limits are for the mast part tentatively drawn. The species s. lat. belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. Il, p. 132 and map 123). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 128. A closely related species, R. aquaticiformis Rech. f., occurs in Patagonia.

Strandängar och andra sumpängar med högväxt vegetation på näringsrikt underlag, leriga och dyiga älv- och åstränder, sjöstränder, gölkanter, kanaler, våta vägdiken. Även på havsstränder i skyddade vikar. - 56 (24).

Hästskräppa är funnen i en stor del av Sverige, vanligast i området runt Mälaren men saknas på Öland och Gotland. Den anges av Ahlqvist (1815–17) från Runsten sn, men fyndet bedöms som en felskrivning i Sterner (1986). Det finns några osäkra fynduppgifter men i brist på granskade och godkända belägg bedöms samtliga fynd av hästskräppa på Öland som osäkra.

Inkommen, tillfällig. Utgången.
Hur denna växt nått Martebomyr är osäkert. Möjligen kan fyndet sättas i samband med myrutdikningen.

Hästskräppa växer på blöt till fuktig, näringsrik mark i och intill sötvatten på sjöstränder, längs åar, bäckar och diken, i fuktängar och alkärr. Arten har två utbredningsområden i Bohuslän, dels längs Göta och Nordre älvar där den är vanlig, dels kring Strömsvattnet i Strömstads kommun. Under vår inventering har tillkommit några lokaler mellan dessa områden.

Hästskräppans spridning och etablering har inte observerats. Ett exemplar i ett dike kan finnas ensamt kvar i många år. Arten blommar i mjölkens tid, mycket senare än gårdsskräppa. Inga gröna delar övervintrar.