hårsärv

Havsväxt som Samzelius (ms 1758) fann ”flerstädes i diken och åar”, vilket inte godtogs av Junell (1971) och aldrig har belagts.

Se småsärv Zannichellia palustris var. palustris och skaftsärv Zannichellia palustris var. pedicellata

Hårsärv är en ursprunglig undervattensväxt som växer på grunt vatten i havsvikar och åmynningar, i havsstrandsgölar och invallningsdammar samt i sötvattensdiken nära kusten.

Gammal bofast art.

Se även småsärv Zannichellia palustris var. palustris och skaftsärv Zannichellia palustris var. pedicellata.

Företräds i inlandet enligt HAGSTRÖM (1922) endast av subsp. palustris (inklusive var. repens [Boenn.] Koch), enligt HYLANDER (1953) av subsp. palustris och mellanformer mellan denna och subsp. pedicellata (Wahlenb. & Rosen) Arc.

2; under 1800-talet ett par fynd inom Mälarområdet: Arboga Arboga stad 1884 (Tärnlund enligt HAGSTRÖM 1922) = "åns södra strand nära Kråkdikets utlopp" (T. enligt SAMUELSSON 1923a)†. Kungs-Barkarö †"Ladugårdspölen vid Kungsör", 1841 "i mängd; de båda påföljande somrarne har vattnet varit uttorkadt, och vexten således icke utbildad, hvarföre den icke vidare kunnat undersökas" (POST 1844). Samlad av Post 1840 och 1841 (S, UPS). På samma lokal - belägen vid den nyligen nedbrända N. Kungsladugården - syftar WAHLGREN (1909) med uttr. "[Mälarens] vikar, t.ex. vid Kungsör". Pölen i fråga, som ej hade någon förbindelse med Mälaren, torde ha fyllts igen före 1900-talet.

124 Zannichellia palustris L.

This collective species has a very wide distribution, mainly on the northern hemisphere. It occurs in saline and brackish waters along the seacoasts as well as in fresh or alkaline inland waters. Attempts at further division into lower taxa have been made. It is obviously reasonable to distinguish same taxa of specific or lower rank, at least three in N. Europe, viz. Z. major Boenn., Z. pedunculata Rchb. and Z. palustris L. subsp. repens (Boenn.) Koch (cf. Luther in Acta Bot. Fenn. 40/1947, p. 10 ff., and van Vierssen in Aquat. Bot. 12/1982, p. 107 ff. It may be toa early to make separate maps of these taxa. Together they have a circumpolar distribution (Hultén, Circumpol. I, p. 132 and map 124). The occurrence outside the area of the map is summarily noted in its margin.

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från betydligt färre (ca 55) rutor vid förra inventeringen.
Kommentar: när så varit möjligt har uppgifterna fördelats på varieteter enligt nedan men då endast individ i frukt går att bestämma till varietet har kollektiv behandling ofta varit nödvändig.

Se även småsärv Zannichellia palustris var. palustris och skaftsärv Zannichellia palustris var. pedicellata.

Skaftsärv och småsärv växer ofta tillsammans på ler- och slambottnar i grunda och skyddade brackvattensvikar. Småsärv förekommer dessutom sällsynt i insjöar med mineralnäringsrikt vatten.

Hårsärv växer i söt- eller brackvatten med salthalter upp till 20 ‰ (Schou m.fl. 2017). På Öland förekommer den främst i grunt brackvatten på sand- eller slambottnar i skyddade lägen. Vid tre tillfällen är den noterad i sötvatten (bevattningsdammar och gammalt stenbrott). På ett par ställen är den funnen i utfallsdiken alldeles vid havet. De flesta aktuella fynd är gjorda i driften.

Hårsärv är spridd längs Ölands kuster med flest fynd i nordost och sydväst. Liksom andra vattenväxter torde den vara förbisedd och anhopningen av fynd beror mycket på flitiga inventerare. Men stora delar av den västra kusten norr om Borgholm är alltför exponerad och med steniga bottnar för att vara optimal för hårsärv. En minskning bedöms ha skett sedan Sterner (1938) beroende på försämrad vattenkvalité och övergödning.

Hårsärv delas in i två varieteter som skiljer sig främst på frukternas utseende: småsärv var. palustris och skaftsärv var. pedicillata. Småsärv har oskaftade, trinda frukter som mäter 2 mm exklusive ett spröt på 0,3–0,7 mm. Den tål salthalter på max 7–8 ‰. Skaftsärv har tydligt skaftade frukter där skaftet mäter 1–2 mm. Frukten har tydliga knölar på ryggsidan och mäter 2–2,6 mm exklusive det 1–1,5 mm långa sprötet. Skaftsärv tål salthalter till 20 ‰ (Schou m.fl. 2017). Av dagens fynd är cirka hälften bestämda till varietet där fördelningen är mycket jämn mellan skaftsärv och småsärv. De fynd från sötvatten eller diken och som bestämts till varietet har i samtliga fall visat sig vara småsärv.

Gammal, bofast.

Ursprunglig. I havet, främst på mjukbotten, men även på sand-, grus- och hällbotten, från 0,2 till ca 7,5 m djup (M. Petersson 2007, 2008; Z. major ej urskild!). Under Projekt Gotlands flora funnen främst i driften, men även i havsvikar och på sumpig strand vid bäckutflöde. Storsärv Z. major räknas numera som en egen art skild från hårsärv, vilket inte var fallet under Projekt Gotlands flora. Uppgifterna om Zannichellia palustris (utan angiven underart) från inventeringen kan därför innehålla noteringar som baseras på storsärv. Dessa fynd (totalt ytterligare 13 kartblad och 18 km²-rutor) är inte medräknade här.

Johansson (1897) anger både småsärv och skaftsärv, nu som varieteter till hårsärv, som förekommande ”Flerst (?)”, motsvarande ”Sällsynt”. Det tyder på att artens frekvens inte förändrades nämnvärt under 1900-talet, men osäkerheten är stor.

Hårsärv delas i tre varieteter: storsärv var. major, skaftsärv var. pedicellata och småsärv var. repens. Det finns uppgifter om alla varieteterna men även fynd som ej är bestämda till varietet. Hårsärv växer på olika typer av mjukbottnar på grunt vatten i skyddade havsvikar, brackvattendammar på strandängar eller större hällkar.

Se även småsärv Zannichellia palustris var. palustris och skaftsärv Zannichellia palustris var. pedicellata

Hårsärven bildar massvegetation i havets alla leriga flader och vikar, men finns också på sandiga bottnar och mer exponerade stränder ned till 2 m djup. Arten är säkerligen skärgårdsbottnarnas vanligaste blomväxt. I sötvatten växer den vanligen på sandbottnar. Den vanligaste formen i Sörmland är småsärv – var. repens. Den finns vid nästan alla havsstränder. I inlandet förekommer den sällsynt i klara sjöar med högt pH-värde. På sådana lokaler växer den ofta tillsammans med borst- och trådnate. I havet förekommer den ofta tillsammans med skaftsärv – var. pedicellata. De två formerna tycks hybridisera men har något olika ekologiska krav: skaftsärven är inte funnen i insjöar men väl i avsnörda laguner nära havet. Det är ännu osäkert om det rör sig om två oklart avgränsade arter eller om två varieteter.

Småsärv och skaftsärv växer på mjukbottnar på ett djup av någon dm till ca 2 m, ofta i utbredda, sammanhängande bestånd. De förekommer ofta tillsammans i grunt vatten i skyddade lägen på fint sediment. Storsärv påträffas mest på djupare vatten på grus- och stenbottnar i mera exponerade lägen. Den senare har noterats på 46 kartblad och 59 kvadranter.

Förändring + 24 % (småsärv). – Minskning på inlandslokalerna, men jämförelsen med Almquist (1929) visar en kraftig ökning totalt, vilken alltså skulle hänföra sig till kustlokalerna. Troligen kan ökningen förklaras med att submersa brackvattensväxter eftersökts bättre i den nuvarande inventeringen.

Hårsärv är ursprunglig. Den anges först som sällsynt i Gävletraktens växter 1848 och senare som flerstädes. Troligen var den vanlig redan på 1800-talet men underskattad eftersom man då mest besökte området kring Inre och Yttre fjärden i Gävle. Varieteten skaftsärv, var. pedicellata, var också tidigt känd.
Hårsärv är vid sidan av borstnate kustvattnens vanligaste kärlväxt. Den växer främst på grunt vatten i något skyddade lägen och kan lokalt bli mycket talrik och dominerande. Arten växer i fullt bräckt vatten och saknas eller är ovanlig i vikar med sötvattenutflöden. Den är kanske vanligast på halvmeterdjupt vatten i vikar med mjukbottnar av gyttja, lera eller andra finkorniga sediment men förekommer också djupare i mer exponerade vikar. Vid lågvatten kan den ibland blottas bland strandstenarna.

Vanliga följeväxter är borstnate, spädnate, vitstjälksmöja och knoppslinga.

Se även småsärv Zannichellia palustris var. palustris och skaftsärv Zannichellia palustris var. pedicellata.