hampa

Enda uppgift: Lillhärdal: Åkersberg i NÖ delen av kyrkbyn (16E 2c), 1903, åkerogräs (Kurt Falck enligt Birger 1908a). Lokalen låg på ca 450 m.

Hampa är tillfällig. De flesta nutida fynden av den ettåriga arten har säkert sitt ursprung i spill från importerade fågelfröblandningar, som ofta innehåller hampfrön.

Arten, som troligen har sitt ursprung i västra Asien, odlades som spånadsväxt och medicinalväxt i Sverige redan under forntiden, från 1800-talet även som prydnadsväxt. De äldsta fynden är från yngre bronsålder (Hylander 1971, Hjelmqvist 1991).

Odlad spånads-, drog- och prydnadsväxt från Asien, numera inkommen med fågelfrö (Hovda 1978). Hampa användes som fågelmat i Närke redan på 1800-talet (Nerén 1944). Förvildning genom köksväxtfrö är känd från Kolja i Rinkaby 1956 (Nilsson 1986). Den samlades som förvildad först vid Bottorp i Svennevad 1936 (Kjellmert 1947, S och Broddeson, S). Sju fynd av förvildningar gjordes under 1940–1950-talen och senare ytterligare 15. Den ses tillfälligt under fågelmatningar, i rabatter och åkrar samt växer årligen på grustagstipparnas komposthögar i Ånsta (Lindström).

De första spåren av hampa i Sverige är från järnåldern, för omkring 2 000 år sedan eller något tidigare (Hjelmqvist 1956, 1991, Müntzing 1963). Den har odlats sedan vikingatid för framställning av fibrer till tyg (Fröier 1960) och mer allmänt sedan tidig medeltid, på 1 000-talet, möjligen som medicinalväxt (Hjelmqvist 1991). När Västmannalagen skrevs på 1300-talet ingick hampa i böndernas tionde (Holmbäck & Wessén 1936).

Hampa är tillfälligt förvildad från fågelfrö och framförallt funnen på soptippar.

Några få äldre fynd (före asfalteringen upprepade sådana i Västerås hamn): Arboga Västerbron och flerstädes efter Örebrovägen 1948 (Fridell). Hubbo Tillberga station, 2 ex., samt enstaka vid järnvägen [1940-talet] (Almquist). Kungsåra Kungsåra 1913 (Elsa Joh.). Näsby S Ullersäter station [1940-talet] (Almquist). Sala t.ex. vid Kalkbacken (DAHLG. 1911). Västerås Hamnen 1924–28 (WOLL. 1930) -41 (Hedberg, LD). Hålig., tomt [ca 1915) (Lundblad); odlad?

Hampan är en kulturväxt med ursprung i södra och centrala Asien. Redan under forntiden odlades den i Sverige som spånadsväxt, åtminstone från 1800-talet också som prydnadsväxt. Flera uppgifter från tidigt 1800-tal (E. Fries ms 1810, Forsander 1809c, 1810a, 1811) antyder att arten då åtminstone traktvis odlades mycket i Småland. Den tycks ha uppträtt som förvildad redan då och även senare, åtminstone till 1950-talet. Odlingen av hampa har varit förbjuden på grund av att man kan framställa cannabis ur växten. Sedan 2003 är det dock tillåtet att odla sorter med låg narkotikahalt för fiberproduktion enligt särskilda regler. – Kring förra sekelskiftet och under 1900-talets första del uppträdde hampa ganska ofta i hamnar och på järnvägsstationer, troligen ur spillt importerat frö. Hampfrö säljs fortfarande som fågelfrö, både i ren form och i blandningar. I vår tid dyker arten framför allt upp i rabatter, på gårdsplaner, gödselstackar och avfallsplatser.

Hampa härstammar från södra och västra Asien. Den har lång tradition som odlad spånadsväxt i Sverige. Numera ses hampa oftast som tillfällig gäst i trädgårdar dit den kommit genom spill av fågelfrö. Andra växtlokaler är avfallsanläggningar, jordhögar och åkerkanter. Samtliga förekomster har varit av tillfällig natur och fynden är spridda från Källa sn i norr till Smedby i söder.

Inkommen och kulturflykting, tillfällig.

Inkommen, tidigare förvildad, tillfällig.
Gammal odlingsväxt, från Gotland belagd 1701– 02 i Münchenbergs herbarium. Allmänt odlad som fiberväxt på Gotland under 1900-talet, då det fanns en hampberedningsfabrik i Visby. Under en tid var den förbjuden i odling, men sorter med lågt innehåll av den aktiva substansen THC (tetrahydrokannabinol) för industribruk tilläts i början av 2000-talet, varför smärre odlingar förekom då. Illegala odlingar förekommer också, dock mestadels inomhus. Hampa ingår även i blandningar av fågelfrö, vilket numera förmodligen är den främsta källan för spridning på ön. Fries fynd från 1940-talet representerar säkerligen spridning från odlade bestånd.

Hampa växer tillfälligt på soptippar, andra skräpmarker samt i trädgårdar, dit den oftast kommit med fågelfrö. Förr odlades den som fiberväxt och har på allra senaste tiden börjat odlas igen i liten skala. De allra flesta fynden rör oljehampa var. sativa, men några fynd av indisk hampa skulle kunna vara gömda här.

Indisk hampa, C. sativa var. indica: Inga fynd utöver primäruppgiften.

Indisk hampa, Cannabis sativa var. indica: Tillfällig, nyfynd.

Hampan är en sedan urminnes tid odlad ettårig spånadsväxt. I den medeltida Sörmlandslagen finns bestämmelser om stöld av lin och hampa. Ännu på 1800-talet var hampan ganska allmänt odlad, men odlingen har avtagit under 1900-talet. Sedan odlingsförbud införts och fågelfrö börjat behandlas för att förhindra groning har den minskat starkt. Hampan förekommer numera enbart som tillfällig vid fågelbord och på soptippar även om åtminstone något fall av husbehovsodling upptäckts i samband med florainventeringen.

Asien. Hos oss numera huvudsakligen spridd med fågelfrö.

På åtskilliga av lokalerna har den påträffats vid flera tillfällen. I senare tid är källan troligen nästan alltid fågelfrö, trots att detta numera värmebehandlas för att förhindra groning. För de äldsta lokalerna är ursprunget mer oklart, men i ett fall anges barlast.