gultåtel

Arten är utbredd utefter hela ångermanlandskusten men lokalerna är särskilt glesa i Nora och Nordingrå där lämpliga miljöer förekommer sparsamt, jfr Ericson (1978).

337 Deschampsia bottnica (Wahlenb.) Trin. complex

This complex of closely related taxa occurs disjunctly in Eurasia and northwestern N. America. The European taxa, D. bottnica along the Bothnian and N. Baltic coasts, D. obensis Roshev. in N. Russia and Siberia and D. wibeliana (Sonder) Parl. (syn.: D. caespitosa subsp. paludosa [Schtibl. & Mart.] G. C. S. Clarke) on NW. German marshes, are considered as subspecies of D. caespitosa in Fl. Eur. 5/1980, p. 226. Furthermore, D. beringensis Hult. in the Pacific E. Asia and northwestern and western N. America and D. mackenzieana Raup in C. Canada are tentatively mapped. These taxa are also discussed by Hultén (Circumpol. I, p. 66).

Gultåtel är endemisk för Norden och växer på grusiga, exponerade havsstränder som översvämmas vid högvatten (Jonsell 2004). Den växer i Bottenviken, längs den finska kusten söderut till Åland samt på den svenska sidan från Norrbotten ner till Södermanland med en sydlig utpostlokal på norra Gotland. Gultåtel är funnen vid ett tillfälle på Öland, och kanske kan den finns kvar, men det återstår att bevisa. Första fyndet på Gotland gjordes så sent som 1996.

Gammal, förr bofast?, numera utgången?

Troligen spontant inkommen, tillfällig.
Grusiga, fuktiga strandavsnitt utanför strandvallar. Funnen på två närliggande lokaler mellan Ar och Trälgar i Fleringe. Förmodligen nyligen spontant inkommen, men kanske förbisedd. Hittills har bara två plantor påträffats på Gotland, varför vi preliminärt bedömer arten som tillfällig.

Gultåteln växer oftast på grusiga och steniga havsstränder, särskilt på mindre skär och i yttre skärgården, ibland i klippskrevor eller på sand. Växtplatsen ligger nästan alltid i översvämningszonen nära medelvattenlinjen, gärna i något exponerade lägen där den ofta växer tillsammans med strandaster och brådmålla.

Gultåtel börjar blomma i linneans tid. Den växer tätt tuvad, närmast vattnet av havsstrandens alla arter utom undervattensväxterna, exponerad för vågor och isskjutning. Vid bäckar och åar intar blåtåteln ofta denna position, med mycket slitstarka tuvor. Gultåtelns tuvor är emellertid inte alls lika slitstarka som blåtåtelns, utan kan lätt delas. Att den lyckas hålla sig kvar i sitt utsatta läge beror på att den växer mellan stenar och små block, som ger plantorna stöd och skydd. Bladen är smala därför att de är hopvikta. När de viks upp visar de åsar på översidan (insidan), lika de mycket markerade åsarna på tuvtåtelns blad. Lika mycket (ungefär hälften av bladen) övervintrar grönt på gultåtel som på tuvtåtel.

Gultåtel växer bara närmast vattnet på måttligt exponerade stränder, men kan saknas på den typen av strand i vissa trakter, till exempel kring Långvind. Där finns då i stället oftast rörflen i samma ekologiska nisch. På andra stränder förekommer de tillsammans. Tuvtåtel är sällsynt på havsstränder och ses inte på den typ av strand där gultåteln växer.